Herkules Light Blog

Explosion av energi, badande i ljus. Vägen leder oss framåt

2012-02-23T10:05:00.013-08:00

Idag en härlig dag med allt vårljus som nästan exploderar av liv och kraft.

Vet inte om det var det som fick mig att vara ganska uppe i varv idag. Så mycket energi som ville ut. Gick flera promenader.
Eller om det är energin. Tror det sistnämnda.
Fick till sist tag i den, och kunde släppa igenom. Då blev det mer njutbart och öppet.

Fiskenergin har ju gått in senaste dagarna allt tydligare. Och det ganska starkt.
En bitvis pådrivande Pluto-energi, skulle jag vilja namnge det som, iaf för egen del.

Fiskarna styrs inte av Neptunus enbart, har jag fått lära mig. Utan också på högre nivåer av Pluto.
Detta är skälet till varför Fisk-energin inte bara har det här loja, drömmande, konstnärliga uttrycket. Det som de flesta vanliga astrologer helst tar upp i samband med denna period. Visst, det fins där också. Men det är inte hela bilden.

Om du upplever en "grävande" energi inom dig, så kan det vara en Pluto-effekt. Har man dessutom Pluto mer markerat i sin karta, är det förstås en helt annan sak. Då ökar ofta manglingen markant.
Nu upplever jag det mest som att energin vill igenom och nå mer uttryck. Och det är för min egen del en våg som hållit på ett tag nu. Och som du kanske känner igen? Att det varit ett visst "väntande" detta år hittills (se tidigare inlägg).

För vi har en del retrograd, t ex Mars som fortsätter ett tag till. Vilket gör att den kraften mer vänds in mot oss själva. Detta tillsammans med Neptunus-effekter som nu också är aktiva överlag, har skapat en hel del upplevelser av sammansmältning, ett svävande nu-flöde. På gott och ont förstås. Det kan vara väldigt behagligt, som jag tog upp nyss (se här). Men kan också verka i viss mån förvirrande, eller upplösande. Detta är sammantaget en positiv effekt, om vi kan vara medvetna. Vi får hjälp att lösa upp gammalt skräp. Även i världen.

Håll ditt fokus och du bidrar också till detta på andra nivåer. Även om du inte är medveten exakt hur det faller ut, vilka resultat det blir. Vi används mycket mer än vi anar. Och en del används också för "tråkiga saker", det får man komma ihåg.
Därför, så viktigt med att vi är medvetna om vårt fokus. Och hur energierna tar sig uttryck genom oss.

Så det är blandad kompott, som alltid.
Kom ihåg, ju mer du "stiger upp" i din egen högre energi och tar in fler frekvenser av högre ljus, desto mer känslig kan du också bli. Det behöver förstås inte vra negativt, men kan ändå innebära att du förändras, ibland fort, ibland mer långsamt. Och får anpassa dig efter denna förändring. Istället för att som de flesta ändå gör, bara kör på.

Du blir mer känslig också för dina högre intryck. Vilket förstås är positivt när du kan lyssna på dem allt klarare. Men också att du påverkas ofta allt starkare av din omgivning, inte minst omedvetet.
Därför tror jag överlag det är en bra tid att ha koll på vad vi tar inför något. Detta råd gäller förstås egentligen alltid. Men kanske speciellt nu.

Och isen smälter.
Och våren verkar vara på gång, redan.

(Alla bilder från samma datum idag. Om du vill låna bilder, var vänlig uppge namn, också på bloggen och dess adress, tack)

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/ Febr 2012.

Kommer vår värld förändras fortare än vi anar? Vägledning, ökad visdom och insikt genom vår högre medvetenhet och sanna intuition

2012-02-16T11:26:00.020-08:00

Skrev nyligen om en ny bok på SoulBooks, med titeln "Anteckningar från kosmos".
Kosmos är förstås en väldigt stor "plats". Och att ange att man som författare för ned "budskap" eller intryck från en så enormt omfattande nivå, säger sig självt låter högtflygande eller orimligt.

Men Jag förstår vad författaren Gordon-Michael Scallion menar ändå. "Kosmos" här blir högre livsnivåer, även om det är inom vårt planetsystem fortfarande. Och det är inte illa ändå. Speciellt då förmedlandet är såpass både grundat och genuint.
För det här är en ovanligt bra bok i sin genre av självupplevd andlighet i den här tiden av uppvaknande och förnyelse.

Den speglar på ett både intresseväckande och också ödmjukt sätt hur en människa kan kopplas in spontant till högre livsnivåer. Utan att egentligen ha sökt det själv på ett medvetet plan. Och vara med om händelser som först kan verka skrämmande och ofattbara. Och som därmed måste förnekas och hållas på avstånd. För att den "yttre" eller vanliga världens spel och överenskommelser kan uppfattas som så starka och avgörande. Men som alltmer inses bara är en del av en större livsprocess, inte hela syftet. Och i många fall också en illusion, när människor förleds tro att de materiella värdena är de enda och de mest viktiga.
Men så ökar dessa insikter och intryck och får ta mer plats, även på ett grundat sätt. Och man upphör att förneka dem som uttryck för ett större liv, utan tar istället till sig vad de förmedlar.

Jag känner igen mycket i denna bok. Och en del har jag beskrivit i en av mina egna böcker, Uppstigningens tid. Jag känner t ex igen författarens upplevelser av att det heller inte handlar om att bli ett traditionellt "medium". T ex att kanalisera avlidna eller andra väsen från den astrala världen, något som författaren tydligt säger att han inte upplever som grunden i hans inre kontakter.
Som jag ser det handlar det om att vi ständigt behöver utvecklas vidare. Och vara medvetna om vad vi tar in, hur vi upplever vår sanning. Att vi får mycket hjälp med inre vägledning, men att vi också behöver träna vår urskillning, vårt mentala förnuft, och omvandla våra personliga hinder och lägre sidor.

Du känner säkert igen dig i denna process, även om du inte skrivit någon bok om det eller upplevt väldigt omstörtande förändringar. Så har många av oss ändå genomgått olika kriser av förnyelse i våra liv. Där vi fått släppa taget om gamla föreställningar, bilder, världsuppfattningar. För att mer följa med i livsströmmen.
Och erkänna att vi kan drömma en större dröm. Att vi egentligen är mer delaktiga än vad vi trodde i något pågående. Som både kan upplevas mirakulöst och fantastiskt omvandlande. Men också starkt prövande och omskakande.

Detta är av stort värde för oss människor. Att alltfler människor får insikter och upplevelser av en större, mer expanderad verklighet. Utan att det måste vara en religion eller en ny tro. inte heller genom forcerade upplevelser som vissa terapiformer iaf förr i tiden använde sig av. Inte heller genom droger eller mystiska tekniska apparater eller liknande (som tydligen ökat med åren). Utan genom att människan helt enkelt har denna kontakt inom sig sedan tidigare men av olika skäl inte vetat om det eller kunnat ta emot den.

I författarens fall handlar många av hans upplevelser om att han får visioner både i drömtillstånd men också i vakentillstånd hur framtida förändringar på jorden ska framträda. Det låter väldigt omfattande och inte så kul. Dessa påminner till stor del om Edgar Cayces meddelanden och även andra äldre mediers upplevelser.

Frågan är om dessa har stämt? I Cayces fall skulle dessa geografiska omvälvningar ha inträtt mellan åren 1958-1998. Men så har inte skett. Jag har precis kikat lite igen i äldre Cayce böcker för att hitta referenspunkter. Det känns lite svårgripbart, även om det förstås är aktuella frågeställningar, minst sagt. Men mycket har hänt, både i världen och framförallt i energierna, sedan dess. Också iaf för min del att många av dessa typer av profetior överlag känns mindre konstruktiva. Därför människor kan mer bli skrämda och passiviserade än engagerade i en positiv förändring.

En positiv aspekt kan vara att många människor - som nu inför och under detta så omtalade år 2012 - får ett större perspektiv. På sitt eget liv, men också på världen. Men också att såpass många människor bidrar genom sin ökade inkoppling av ett gemensamt högre medvetande, oavsett i vilka former det sker, att mänskligheten ändå styr åt rätt håll. Och därmed har kunnat och förhoppningsvis fortsättningsvis kan utvecklas allt mer.
Och på så sätt guidas av högre livsvisdom, vår egen planets högre medvetande. som egentligen alltid finns med oss, även om vi inte vet om det eller tänker i de banorna.

Grunden för detta är vår upplevelse av enhet, av kärlek i livet. Att vi kan väcka upp vår egen inre kontakt alltmer och ta emot de vägledande impulser och energier som alltid finns där.

•(Jag återkommer med fler inslag kring detta tema snart)

• Vi håller en kurs i ämnet inre förändring, inkoppling och jordens stora omvandlingsperiod som vi befinner oss i. Läs mer här på bloggen om du är intresserad ochhär på vår hemsida www.herkules.nu.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com Febr 2012

Giving out love - ös från Grammy´s-galan 2012

2012-02-15T15:24:00.008-08:00

Bara lägger ut den här lite spontant nu sent på kvällen.

Grand finale på Grammy´s galan! Råkade bara slå på i sista sekunden.
Storslam för artisten Adele som jag aldrig sett eller hört förut, men hon verkar vara lite egen faktiskt, härlig röst.
Och framförallt Paul McCartney/ "Beatles" avslutning med flera andra rock-pop-ikoner-gubbar som t ex Bruce Springsteen.
En vad jag antar ovanligt ösig upplösning på en Grammy-gala. Tror det var första jag såg slutet på, inte illa.

The love you give is the love you get, temat här typ.

Neptunus drömmar inspirerar. Låt det nya strömma genom dig och bidra till jorden

2012-02-15T03:10:00.018-08:00

Känner du av Neptunus-inflytandet nu?
Kanske extra uppfylld på ett också lite drömskt sätt? Inspirerad men också ibland mer frånvarande och kanske mer frågande vad som händer dig, var du är i ditt liv?
Du kanske också märker av stor trötthet, sover mer. Eller får mer tydliga inre signaler, som ändå kan kännas svåråtkomliga, för de är så intuitiva och flyktiga?

Det kan bero på att du upplever det starka inflytandet av Neptunus som pågår nu.
Det beror förstås också på hur denna planet ligger i din karta. Men oavsett det, så tycks det mig, också det många astrologer påtalar nu, att Neptunus nya läge påverkar generellt, mer än vad man kanske anar.

Det är också så, att dessa aktuella och ofta dominerande inflytanden, samtidigt samspelar med en rad andra inflytanden och energier. En del är hyfsat kända för oss både genom astrologin och astronomin (materiella rörelser, händelser osv). Men det mest är ändå okänt. Detta är en självklarhet som ändå tål att upprepas.
Men vi får som människor på nuvarande nivå försöka "sortera" en aning och på så sätt också lära oss av olika energier, hur de tar sig uttryck, effekter, men också olika förnimmelser.

Det är 168 år sedan Neptunus var i Fiskarnas tecken. Och nu är det dags igen, sedan 3 februari i år, för 14 år framåt. Och det sägs innebära stora, mest väldigt goda och inspirerande effekter för mänskligheten. Inte minst på ett andligt plan. Neptunus bringar möjligheter till högre inkoppling, intuition, andlig insikt, nytänkande. Det är i grund och botten en tydlig kärleksenergi.

Neptunus har en otroligt härlig energi om man förstår sig på den och kan använda den där man är. För många som är mer inne i en "vanlig" vardag av stress, ständig prestation och att uppnå materiella mål, kan denna energi te sig som en olycksfågel eller som ett kaos som drar fram. Helt enkelt därför Neptunus uppmanar oss att släppa efter.
Neptunus med sina kopplingar till "vatten" (bland annat olika namn på "havsguden") påverkar på en nivå det undermedvetna och känslolivet. Många konstnärer, artister, författare använder sig av Neptunus-energin i sitt skapande. Men "vattnet" står också för "kosmiskt vatten" får man tillägga. Det är i sig högre energier, inte bara känslor.

Samtidigt med denna för många härliga energi av både omorientering, drömlik förnyelse och avspänning, kan också en rad mer svårhanterliga effekter uppstå. T ex kan stark trötthet komma över oss med dessa energier. Min teori är att detta detta beror på att vi får släppa en del gammalt. Det sker inte så tydligt genom yttre processer i första hand, utan mer subtilt och i inre tystnad. En annan effekt kan vara att vi upplever oss som i ett drömtillstånd och att vi blir lite mer inåtvända. Återigen ett härligt och kreativt, men också ibland krävande tillstånd, speciellt om vi behöver uträtta mer fysiska och konkreta göromål.

Därför uppstår också behov av att förankra och använda denna energi i inkoppling till vardagen och jorden. Dvs att mer medvetet ta ner och se hur energin kan "jobba" genom oss, mer konkret.
Traditionellt sett för Neptunus-inflytandet och och även Fiskarna i vissa lägen på ett väldigt generellt, mänskligt plan, så talar man om hur denna påverkan kan periodvis leda till eskapism, drogbruk/-missbruk, överslag av psykiskt slag. Är man mer i en tungrodd form, i en äldre kostym, då kan dessa överslag bli ganska starka och säkert också prövande. Men det är en egentligen god effekt av uppbrott i så fall. Det är alltså inte bara "illusion" som skapas som ganska många astrologer blint brukar upprepa i mer traditionella tolkningar. Poängen är att i sådana faser behövs en hel del guidning för personen i energin. Men också förståelse och stöd.

Lycka till med ditt drömmande och resande - i det inre såväl som den yttre världen!
Neptunus och samtidigt Vattuman-energin fortsätter skölja igenom oss.
Och snart går vi dessutom in i Fiskarna, det kan bli spännande att se effekterna av det.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com Febr 2012

Kanske varje dag kan vara "alla hjärtans dag"?!

2012-02-10T02:00:00.000-08:00

Såg nyss i någon tidning som hastigast att många kan uppleva ensamhet och svårmod just under dagen "alla hjärtans dag" som är på ingående, 14 febr.

Ojdå, låter lite väl allvarligt kanske? Att en specifik dag skulle påminna så mycket om det man inte har i så fall. Om man nu söker ett förhållande alltså. Det känns lite som fel ingång på kärlek.
Att vara singel och eventuellt "sökande" efter en djupare, mer fast relation, som många ändå tycks vara (trots att de ofta säger motsatsen) behöver ju inte vara ett lidande förstås.
Kärlek är ju heller inte bara levande i en parrelation, eller hur? Kärlek kan finnas i många slags relationer, t ex med våra föräldrar, barn, vänner, överlag med människor. Också i kontakt med t ex naturen. Framförallt som en energi, en grundläggande livskvalitet. Egentligen inom oss själva, som en källa, ett större tillstånd! Wow!

Det är ganska fantastiskt, så mycket vi människor söker efter detta - kärlek. Och hur många som upplever att de inte "hittar den". Var finns kärleken? Jo, överallt förstås. Men upplever vi inte kontakt med kärlek inom oss själva blir det svårt att se den, känna den, ta emot den från vår omgivning. Detta är en nyckel.

Kanske beror det i så fall också på hur man letar? Och vad man tror sig behöva och bli uppfylld av?
Kan det inte vara så att många söker en trygghet. Och då menar jag inte i första hand i fysiska termer. Utan mer känslomässigt. Någon som tar hand om, egentligen våra mönster. Och det är ju det som inte går. Vi måste ta hand om dem själva. Men ofta verkar det som att den ena (eller båda) i en parrelation lägger över ansvaret på den andre. Både som anklagelse, direkt eller indirekt; "du borde göra det här för mig", "du borde vara si och så". Och är det inte snarast något annat man säger då? Jo, att ens partner "borde stå ut" med de här mönstren hos dig. Och älska dig ändå.

För det är väl det vi vill - att bli älskade trots våra ofullständigheter, våra kantiga hörn, våra oformulerade och ofta skuggtyngda behov som kan komma ut så tokigt ibland.
Genom att stanna kvar i din inre känsla och behovet, och uttrycka det i din kommunikation, i dialogen med din partner, kan du bli mer varse vad det är som händer och dess betydelser. Inom dig själv, med också i din partner. Det skapar ofta förlösning. därför känslorna kommer inte ut i första hand genom reaktioner eller projektioner. Det blir ökad medvetenhet genom närvaro. Det är snarast ditt inre, själen, som kan komma till uttryck då. Och själen är alltid kärlek.

Om du dessutom har möjlighet att mer aktivt använda ditt tränade själsmedvetande, kan du se igenom dessa illusioner genom acceptans, inkoppling, närvaro, riktande. Men också bearbeta de låsningar som kommer upp i situationen - tillsammans med din partner!
Det är en fantastisk gåva att få upptäcka det och kunna jobba med din partner mot ett gemensamt mål på det sättet, att öka kärleken tillsammans.
Vilket jag tror är mycket av parförhållandets egentliga syfte, att skapa så mycket trygghet, närhet, tillit att man också kan generera det här överflödet tillsammans.

De här tankarna och insikterna har jag fått väldigt konkret både i mitt eget liv, men inte minst baserar jag dem på min mångåriga erfarenhet av arbete med människor. Också från en hel del arbete med par som kommit till mig i soulcoaching och parutveckling genom åren.
Vi belyser det här väldigt bra genom SoulWork, både om du kommer som enskild klient eller på kurs. Det är det som är så finurligt, att vi kan faktiskt träna vårt medvetande, vår person, att skapa goda förändringar. Inom oss själva. Som därmed också påverkar och skapar nya förutsättningar i våra relationer, i vår omvärld. Det bidrar egentligen till att öka medvetenheten överlag i världen. Och det är kärlek!

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/ febr 2012.

Inuti stillaståendet sker stora rörelser av förändring

2012-02-08T14:16:00.000-08:00

Upplever du att mycket stått stilla under januari 2012?
Ja, det kanske beror på att du är med bland de som får hålla energin denna fas.

Som jag tog upp i sista nyhetsbrevet också, så är det inte konstigt. Dels därför att januari månad i sig brukar ofta innebära en viss bearbetning i det stillastående. Dels därför ofta har det nya året inte kommit gång ännu.
Detta har mycket med Stenbockens energi att göra, som jag tagit upp tidigare här. Som har som uppgift att penetrera mer envetet olika bitar som vi behöver inse och ta hand om mer. Och som på detta sätt leder till att mönster kristalliseras och på så sätt också kan förvandlas, genom tryck.

Men det är också på andra sätt. Väldigt mycket nytt händer, men som jag nämnt flera ggr förut, ofta på ett dolt sätt vad gäller världens utveckling.
I energin, som jag försöker återge här med mycket enkla och ofta otillräckliga ord, så händer ju massor! Och mycket av det som händer är kopplat till det kollektiva, till våra större utvecklingsskeden.
Det är lätt att tro för den som påverkas av olika svårigheter, kanske känslor av stillastående eller att "inget händer", att det bara beror på en själv.

Du kanske försöker "rycka upp" dig. Anstränga dig mer. Bli mer utåtriktad, visa att du vill osv. Det är inte fel i sig, absolut inte. Och det kan hjälpa till. Om det är så att du mer är i en svacka i din personliga energi. Eller att du tappat fotfästet i din högre inkoppling och inte riktigt vet vart du ska. Det är viktigt att vi ser detta också.
Men om du upplevt att det är som en stor tomhet men på ett mer opersonligt plan som bara finns där, då kan det mer hänga ihop med hur du får vara med och "jobba" med energin. Så har det varit en del för mig under några veckor tidigare här.

Det är något väldigt intressant hur vi används i vår högre medvetenhet, men inte alltid så medvetet för oss själva. Det är inte att vi behöver "få budskap" eller veta om detta mer konkret. Utan det kan ske genom energin och vår högre inkoppling, samtidigt som vi har våra dagliga bestyr som vanligt. Men vi kanske märker att vi får bearbeta och också "hålla energin". Dvs vara på en viss nivå av energin. Och det utan att riktigt förstå själva alltid så tydligt.

Det är som en del av en omedveten (och ibland förstås mer medveten) opersonlig grupprocess. Den sker över hela vår planet, mellan människor av alla de sorter. Men också, och kanske i ännu högre grad, genom våra själar och olika infallsvinklar och kordineringar med de högre planetära energiernas utväxling för denna tid. Olika syften, överlag för att plantera och odla den omfattande planens fortsatta förverkligande.

Det är ganska fint att nämna detta just nu också, i Vattumannens period, eftersom som jag tagit upp nyligen (se nedan), att V-mannen är väldigt mycket energin för gruppimpulsen. Och att det är också denna energi vi alltmer går in i, inte minst på ett ännu högre varv i spiralen, för hela mänskligheten, hela vårt planetsystem.
Och idag fick jag en bra spegling på det här från en gammal vän som vi samarbetat mycket med genom åren. Tack.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/ febr 2012

"Jag reser mig upp igen"

2012-02-05T05:52:00.001-08:00

Råkade se en snutt av Skavlan där Torsten Flink var med på ett hörn. Och faktiskt sjöng.
Har inte följt hans bana direkt, men vet att han som skådis varit mycket omtyckt vissa perioder, men också haft mycket problem och därför verkar ha slagit över i vissa lägen. Har nu förstått att han är tydligen minst lika känd som sångare.

Att han skulle sjunga som artist i Melodifestivalen hade jag hört om innan någonstans väldigt vagt, men inte funderat mer över det. Det lät iof ganska kul, eftersom så udda.
Melodifestivalen i sig är för mig något helt ointressant, måste jag säga. Det är ett jippo som säkert fyller sina goda funktioner för folk. Men har faktiskt aldrig förstått vad. Det är inte min musiksmak och det är heller sällan artister som verkar ha något eget. Finns förstås undantag. Och Flinch måste sägas tillhöra denna skara.

Det var en speciell sång som berörde tycker jag, när jag idag genom min fru fick en snabb glimt av hans bidrag via SVTPlay. Likadant med låten han framförde i Skavlan-programmet, som tog upp hans inre barn, allas inre barn.
Han har en lätt varietéaktig, aningen mörk dramatik i sitt scenframträdande. Men spelar inte över utan håller med sin inre intensitet på ett mycket bra sätt, tycker jag. Varieté-tanken stämmer tydligen överens med hans bakgrund, att han jobbade tidigt med dessa inslag i sin musik fick jag reda på när jag läste som hastigast på wiki om honom.

Ett lite vemodigt, men också starkt och härligt anslag, både i rösten och inlevelsen. Här finns en erfarenhet av att resa igenom lidande som bottnar där. Men också klingar. Och utmynnar i vad jag och min fru tyckte oss höra, en inre själslig resa, återkommande för människor av alla de slag i en viss fas i deras större liv.
Även om denna resa kanske inte formulerats färdigt än, så verkar den finnas med där tydligt i hans vilja att dela med sig. Här finns mötet mellan ljus och "svärtan". Inom artisten själv, får jag förmoda. Men också som en spegling för alla.
Det är ett val, men det är också en process, av läkning. Som Torsten Flinch själv tidigt namnger i sången i sitt framträdande.

Det här är ett fullgott svenskt bidrag, tycker jag, som känns genuint och talar till fler nivåer av människan. Inte bara ytan som vi tyvärr blivit alltför vana vid i dessa tider i det allmänna rummet. Sedan om det är en vinnare i dessa tävlingssammanhang? Nja, det verkar artisten själv tveksam till. Och det är nog inte heller meningen med det hela. Utan att visa på rörelsen, modet, kraften, livsglädjen; att resa sig upp igen -

( Här på YouTube kan du se Torstens härliga, rättframma och underhållande framträdande i Skavlan. Tillsammans med förf Björn Ranelid, gräddad som en pepparkaka. Här kommer Flinchs speciella stil fram av nästan teatralisk mimik och tonfall och samtidigt så bitvis ödmjukt seende, varm och mänsklig. Och hans fina låt Hjärtats slutna rum, med gamle rockräven Kenny Håkansson på gitarr. Hela inslaget finns på SVT Play ett tag till. Melodifestival låten får nog inte läggas ut än, den kommer förstås)

© C Mikael Matthis, http://herkuleslight.blogspot.com/ Febr 2012.

Det överflödande vattnet - Kristusenergins livgivande flöde till världen

2012-02-02T08:25:00.000-08:00

Det är på flera sätt en specifik förankring av Kristusenergin som tar plats genom Vattumannen.
I symbolen med vattenkrukan finns mycket av Kristus-livet återgett. Vattnet som både fylls på uppifrån, från "högre ort", högre livsnivåer. Och som sedan förmedlas, strömmar ut i världen.

Tanken med denna symbol, krukan. ämbaret, är förstås också, att vi som människor faktiskt verkar som dessa kärl. Det kanske verkar långsökt om du inte tänkt på det. Men allt det vi är som levande väsen, i vårt medvetande och i våra energier, allt strömmar egentligen genom oss. Och ut i världen.

Vi är inte isolerade varelser, som traditionell vetenskap, men också andra områden, felaktigt uppfattat det. Vi fylls ständigt av det livsinnehåll där vi befinner oss med vårt medvetande. Vår jag-punkt och vår livsinställning, både i ett större sammanhang som själ men också i vår personlighets-aura, skapar resonans med världen. Och skapar effekter utifrån där vi befinner oss. Vilket livsmaterial vi tar emot både "uppifrån", från världen omkring oss (horisontell kontakt) och också sänder vidare.

Kristus - eller med många andra namn, t ex Maitreya Buddha - kan ses som alla människors vägledare på ett opersonligt plan. Som vår planets ledare för denna världsepok och som i denna tid ska återkomma i en eller annan form, även rent fysiskt. Och då menas inte i någon religiös form egentligen, utan en mer allmänmänsklig, helhetstäckande upplevelse.
Där förstås alla religioner ingår med sina tolkningar och bilder. Även många ursprungsbefolkningar, t ex många indianfolk, har en sådan myt om denna "återkomst", med olika gestalter.

Tänker också på olika märkliga, ofta mirakulöst uppfattade händelser, som t ex "Kristus-gestalten" som framträdde i en svensk gruva för länge sedan. Det skedde i Kristineberg i Lappland 1946 (skrev först Falun, men det var fel). Där också en gammal folklig profetia fick ny grund. Se mer text längst ned här.
Eller barnet som sprang in i en klippvägg i Peru där sedan framträdde en Kristus-liknande bild (från bok om shamanism i Peru). Det finns många tecken och tolkningar kring denna återkomst.
Även genom Maria-gestalten t ex. Som ju inte behöver ses som katolska kyrkans "egendom" förstås. Utan snarare som en symbol och förmedlare av den högre andliga energin genom änglariket och materiens liv, för alla varelser, oavsett tro, nationalitet, hudfärg osv.

För det är förstås också så, att detta speglar människans egna högre medvetande, men på ett opersonligt plan. Den gemensamma livskällan. Och hur människans väg och kontakt med denna går genom att utveckla vår alltmer direkta förbindelse och enhet med själen.

Själen är som jag ser det, inte en personligt pronomen. Utan en kollektivitet, en högre livsenergi. Den sanning, glädje, visdom och kärlek vi alla söker i vår värld. Denna källa finns inom oss, som alltfler inser i vår tid. Och den finns också i olika steg och högre nivåer av inkoppling och energier. Där Kristus eller Buddha-energin utgör en mer omfattande inkoppling.

Det är en större återkomst än inom en religion, en tro. Mer än bara en symbol. Utan snarare ett direkt högre inflytande som alltid funnits men som i vår tid, just nu egentligen, återinkopplar och representerar högre världars gudomlighet, all-kärlek och goda utveckling. För alla folkslag, alla väsen, hela vår planets högre syfte.

( Not om Kristus-gestalten i gruvan; om gruvarbetarnas reaktion på "statyn" som tog form där, att de ville inte borra i den, trots gruvbolagets direkta order. Och att det sedan visade sig att den "pelaren" eller väggen var bärande och hade man borrat där hade en stor olycka skett med många skadade, kanske dödade. )

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/. Febr 2012.

En häger på isen. Ett tecken på det nya? Om inte annat att våren snart är här.

2012-02-01T06:15:00.001-08:00

Den här bilden är från i förrgår. Det syns inte så bra vad det är, men jag ska strax berätta.
Först jättekallt på morgonen, sedan allt skönare temp när solen låg på.
Och småfåglarna kvittrar för fullt - vår i luften!

Nere i hamnen blev jag stående extra länge. För där ute på isen, nära vaken för änderna, stod någonting, rak som en pinne. Inser när jag kommer närmare att det är en sorts fågel. Men vilken sort? Ser sedan att det liknar en vadarfågel, ni vet som Marabou-storken.

Det här är dock en helt annan sort, tror det är en häger. Det påminner om den fågel vi har sett flera gånger i vår omgivning både i viken men också inne vid en större skogsdamm. Men då har det varit sommar. Det känns märkligt att se den nu, på isen, alldeles stilla. Änderna håller undan från den, med stor respekt. Den har något majestätiskt över sig, stor som den är stillastående. Och ännu mer så när den fäller ut sina väldiga vingar.

Nu blev jag ganska orolig att den hade frusit fast. Många människor stannade bredvid mig och frågade vad det var för en fågel och hur det gick för den. Det blev riktigt trevligt att stå där och småprata med folk. Det slog mig hur mycket vi bryr oss om djur och natur i vårt land.
Men plötsligt rörde fågeln sig. Först med ett ben, sedan efter ett tag med några steg. Skönt! Vi var flera som skrattade då av lättnad och glädje. Sedan flög den iväg med sina mäktiga vingslag.
Egentligen är det en flyttfågel, men kanske den blivit kvar över den här milda vintern. Eller så kom den precis, ett riktigt vårtecken i så fall!

Hägern ingår rent symboliskt i en speciell grupp av fåglar som brukar kallas för den "feminina energin". Och också att de fungerar som "sändebud". Tranan t ex ingår där också. Dessa fåglar har alltid varit viktiga för mig. Kändes som en speciell händelse.

Senaste dagarna har vi fått besök av ekorrarna. Det är alltid trevligt. Men här ser ni på bilden (enklare mobilkameran) hur korre är väldigt hungrig. Och vill äta fågelmaten! Och det gör han förstås utan probiem, vig som han är, eller hon. Det är verkligen gulligt. Han får äta sig helt mätt, vilket tar en bra stund av hängande och klängande.

Men idag när det kom en annan korre blev det stopp efter ett kortare tag. Det är ju ändå pippisarnas mathus.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com. Febr 2012

Vattumannens härliga strömmande energi. Kärleksflöde och klar mental förmåga

2012-01-31T06:41:00.001-08:00

Idag och igår strålande sol, fantastiskt! Och fullt med glada vårfåglar som snurrar runt och sjunger.
På morgnarna enormt kallt i vår landsände, men sedan snabbt mildare, skönt.
Lätt fylla på med eter när det är så här ljust igen.

Och hur har du det denna period? Märker du av hur Vattumannens energier påverkar dig?
Och kanske också ett annat inflytande, nämligen Neptunus som byter tecken till Fiskarna. Detta sägs innebära stora inflytanden för många i vår värld framöver. Det kommer också pågå under många år.
Jag hoppas återkomma till det snart i ett senare inlägg.

Men först Vattumannen! Den här energin är, som du kanske märker av och som jag nämnde i ett inlägg nyss, ibland ganska brusande. Den är väldigt specifik, som alla dessa zodiakenergier är tycker jag alltmer. Den är väldigt omfattande, men mer "på håll", så att säga. Med det menar jag att det inte är en påträngande, djuppressande energi, som t ex den vi haft i Stenbocken. Visst finns det kraft i denna energi också, men mer lätt och aningen svalt.
Mer överblick, men också mer flöde skapas genom denna energi.

Det innebär inte en distansering från högre syften, tvärtom. Det är mer denna energis sätt, som jag uppfattar det, att skapa sin rörelse, sin verkan.
Det jag ofta får in med V-mannens energi är en lätt ljusblå form, himmelsvid, evigt närvarande. Väldigt vacker, också väldigt lugnt kreativ och inriktande. Detta är en kärleksenergi, ljusfylld, ändå väldigt saklig, organiserad och inbegripande.
Här finns nämligen mycket mental energi med i bilden (femte stråle), kombinerat med den energi som är grunden i Vattumannen, kärleks-visdoms energin (som också ibland kallas Kristus-energin, eller Buddha-energin, på ett allmänt sätt). Vattumannen har också stark koppling till Kristus som "vattenbäraren" i vår tid och därmed på ett allmänmänskligt sätt, den överflödande Kristusenergin.

V-mannens kvaliteter inom det mänskliga har gärna nära till det mentala, men ofta på ett känslomässigt sätt ändå. En kombination av öppenhet, starkt drivande nytänkande, är ofta härskande. Men också en viss envishet, höga ideal och därmed risk för isolering. Det nya (oavsett inom vilket område för personen) kan ta så stor plats och vara så viktigt för denne, att omgivningen "glöms" bort eller polariseras.
Här har Uranus en framskjuten roll som planetinflytande med sin starka förändringskraft. Också Venus med sin kärleksenergi, som egentligen innebär kärlek genom ett högre sinne, dvs genom en mental energi av klarhet och sant förnuft. Men det finns också andra stora källor, vad jag upplevt ibland Plejaderna.

Vattumannen står väldigt mycket för "den nya tiden", eftersom det är gruppimpulsen manifesterad. Och det är också den zodiakenergi som ligger framför oss som en hel tidsålder på ca 2600 år.
Dessutom, som många talat om och som vi själva tar upp om igen sedan slutet av 80-talet, befinner vi oss förmodligen i slutet av en ännu större cykel på cirka 26 000 år. Som också går in i Vattumannens cykel.
Detta sägs också ha sin definitiva början i december detta år 2012 (medan vissa menar att vi redan gått in i den fasen slutet av 2011 - läs mer här)

Jag har studerat zodiakenergierna mer systematiskt sedan 1986, då jag började föra anteckningar kring mina egna intryck från varje månads olika inflytaden. Man kan också ta del av detta via mycket intressanta studier. En av Alice Bailey många bra böcker ligger speciellt till grund för att undersöka dessa större sammanhang, "Esoterisk astrologi". Kan varmt rekommenderas! Inte bara för astrologer, utan alla som alls är intresserade av högre energisammanhang och vår planets och mänsklighetens utveckling i ett större livsperspektiv.

(Som jag nämnt i andra energi-astro-inlägg, så är det intressant för mig att notera att jag använder samma eller liknande beskrivningar vid skilda tidspunkter, ofta med minst ett år emellan).
Här följer också några tidigare texter om Vattumannen för den intresserade:
• Mer om Vattumannens energier, läs här (från 2011).
• Kommande v-mannen fullmåne nu på tisd 7 febr 2012. Om fullmånen, läs här
• Uranus´nya läge i Väduren: läs här.

© CMM http://herkuleslight.blogspot.com/ jan 2012.

Rawfood - god mat, god hälsoeffekt. Och samtidigt behövs fler nivåer

2012-01-30T03:05:00.000-08:00

Skrev nyss lite om en bok med härliga rawfood-recept på vår sida SoulBooks
Författaren heter Ulrika Davidsson och verkar vara en engagerad och gullig tjej som brinner för ökad hälsa.

Jag är inte någon fanatiker av mat eller fysisk hälsokunskap, allra minst recept etc. Och som mina läsare säkert vet vid det här laget, har jag lyckats skapa mig en hyfsat hälsosam livsstil med åren. Vissa grunder har dock varit med längre tid, som inget kött, vilket föll bort helt naturligt. Och med åren allt mindre socker, mjöl, mjölkprodukter osv. Är numer nere i väldigt låg sockerkonsumtion. Framförallt har jag mått bra av att ta bort mjölprodukter, har jag märkt.
Detta är ju högst positivt i sig. Samtidigt finns det ju många fler fokus på vad som skapar hälsa egentligen.

Den här boken gav mig ändå en god inspiration vad gäller att pröva en del helt nya sätt av tillagning och komponering av mat.

Och det är ju inte fel. Det är dessutom väldigt vackra bilder i boken.

Rawfood bygger på den goda idén att vi missar många näringsämnen när vi hettar upp maten över 42 grader. Det kan låta lite överdrivet, men verkar samtidigt logiskt. Jag tar det hur som med en stor nypa salt (fastän jag reducerat saltintaget rejält senaste åren).
Man kan förstås använda rawfood-tanken precis som man vill. Man behöver inte följa en speciell diet, som i boken att man ska göra denna kur på två veckor.

Att bara äta rawfood i sig under såpass kort tid, och dessutom äta sötsaker som också tas med i boken (om än med väldigt hälsosamma produkter, utan vanligt socker etc), tror jag inte är hela lösningen. Man behöver också rena sig mer från gifter etc, vilket kan ska genom olika te-kurer, fasta, tarmsköljning etc.
Sedan finns det också ytterligare viktiga aspekter.

Skrev såhär i samband med en annan rec om en matbok på SoulBooks: "Därför är det förstås som alltid en fråga om i vilken omfattning man vill skapa hälsa. Och vad vi lägger i det begreppet. Att hälsa i sig egentligen inte enbart styrs av fysiska faktorer, dvs vad vi äter och genom motion, börjar bli alltmer uppmärksammat.
Också hur vi mår som människor, våra känslor och tankar, vår livsmening, påverkar. Hur våra relationer fungerar och hur vi är medvetna inte minst om vår större existentiella utveckling. Dessa aspekter kommer sällan med i dessa sammanhang, men ökar ändå överlag att sättas in i ett större sammanhang av mänsklig utveckling, som egentligen ska ses som grunden för hälsa. "

När en del pratar om att vi ska öka vår hälsa kallas det ibland för att vi ”renar själen”. Men det är inte själen i sig som behöver renas. Den är ju redan uppbyggd av ett större liv, ett helt annat ljus. Och vill snarare bara få förmedla denna storhet till vår vardag (!). Utan det är snarast vårt lägre sinne och våra känslor, våra lägre mönster och vanor, som behöver gås igenom och renas.

Detta behöver också ske i våra höljen, vår "personliga aura". Vilket sker genom vår ökade högre medvetande- och energiinkoppling när den tar vid och blir alltmer tydlig med åren (och inkarnationerna). Vi drivs helt enkelt till att få möta det som belastat oss. För att gå igenom det, omvandla och frigöra oss, frigöra vår större medvetenhet.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/. Jan 2012

Uppvaknandets tid - aktiverad! Ny kurs i febr med Herkules!

2012-01-28T09:13:00.000-08:00

Vi är verkligen i "Uppvaknandets tid".

Och så lyder arbetsnamnet för denna kurs som startar 25 febr i år.
Det är en ny fas i serien 3-dagars-kurser. Och som jag, när jag ser tillbaks på dessa olika grupper och teman, häpnar en aning över hur fantastiskt det varit. Hur lätt och smidigt allt ändå fungerar med människor i alla dessa processer av höjning, möten och god utveckling!

Det är faktiskt inte helt självklart när man dels ser hur det är i världen, dels hur det kan vara i olika gruppsammanhang. En del menar faktiskt att dessa träningar är väldigt unika, inte minst för hur gruppens deltagare kommer tätt samman, samtidigt med stor respekt för den personliga integriteten. Hur gruppenergin vävs till en speciell atmosfär av tillit och glädje där det är ganska, relativt sett, enkelt att släppa efter på gamla mönster och ta emot det nya inom sig.

Detta beror enormt mycket på det stöd, rent konkret, som vi har i de högre energierna. Som vi får koppla in och som så att säga "jobbar" med oss. De öppnar upp, de renar, de banar väg.
De verifierar också. Dvs bekräftar vår egen inkoppling som vi redan har, vilka vi är i vår inre kärna. Och ibland på helt nya sätt. Energin kan flöda in väldigt starkt, och dess ljus uppenbarar vår större sanna natur.

Det kan vara tumultartat, ja ibland även smärtsamt, att se vilka vi är. Både det vi behöver förnya och lämna. Men också allt det goda och ljusa som vi redan är, inom oss, på olika nivåer. Att ta emot sitt inre ljus och inse vårt odödliga värde i dess kraft kan därför ibland vara det svåraste för en person!

Den här 3-dagars kursen blir speciell tror jag. Mycket därför vi befinner oss i den här tiden av stora förändringar. Den bild som återkommer, och som också är en direkt energiupplevelse på ett allmänt plan, är att "den gamla världen" håller på att ombildas. Och "den nya" tar alltmer plats. Detta även om vi inte alltid ser det nya speciellt tydligt.

Speciellt inte i massmedia, som styrs väldigt hårt av utvalda värden och mallar, som med sin så kallade "objektivitet" ändå är nischade. Mycket för att formulera en specifik världsordning, att såhär är livet med ständigt kaos, missförhållanden, sammanhangslöshet. Det är bilden av en värld och en människa utan högre mening eller riktning. Där det lägre egot tycks måste styra, därför det är det enda "vettiga". Helt enkelt för det inte sägs finnas några alternativ.

Ändå vaknar alltfler upp, inom sig, i ett nytt steg, till ett högre medvetande i en eller annan form.
Alltfler ser därmed igenom mer och mer av den illusionstyngda verklighet vi haft under lång tid.
Det är där Herkules arbetar med ett tydligt fokus att bidra. Hur vår individuella plats och inkoppling i ett större livssammanhang kan tydliggöras. Och frigöras mer aktivt.
Det är både ett val och en del av en högre process. I början kan denna process vara förvirrande och verka otymplig. Som att den verkar mot dina egna mål som person. Men det är en omvandlingsfråga. Det är snarast så att du skakas om i din verklighetsuppfattning, även rent fysiskt. Och får möta nya referensnivåer, nya verklighetspunkter.

Och därmed gradvis hitta din plats i en större utveckling. Det sker egentligen som i ett globalt ”grupparbete”. Vi tror vi ensamma kämpar på med våra svårigheter och hindrande mönster, med samhällets och världen sociala, politiska och intellektuella begränsningar och negativa kommandon. Men egentligen arbetar vi mycket mer tillsammans än vad vi inser. Detta är också en viktig del av Vattumannens och den här nya tidsålderns alltmer gruppstyrda impulser.

Under den här kursen fokuserar vi mycket på dina intuitiva möjligheter, ditt "seende". Och hur du kan träna dig i "själens språk". Att tolka och förstå var du är, vad du behöver, också genom energiernas stöd. Hur du kan frigöra din högre vilja och inse de högre syftenas kraft.
Vi kommer också speciellt koppla in med och belysa Kristus-energin och jordens andliga råd och vägledning.
Kristus-energin har stor betydelse detta år, vad vi fått in. Och andra högre energier som aktiveras spontant.

Alla datum: 25/2, 24/3, 28/4
Läs mer på www.herkules.nu Varmt välkommen!

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/. Jan 2012.

Vad är det vi väntar på? Bättre tider? Eller att ett nytt steget i Vattumannen ska "klicka in" mer tydligt?

2012-01-27T11:21:00.000-08:00

Hur har ni det därute? Känner ni av denna "väntan" som jag?

Först några ord om hur det där är ett ganska lustigt uttryck; "därute". Som att "jag" sitter "härinne" och ser ut.
Men visst är det så vi uppfattar det, iaf för det mesta. Att vi "är i" något, t ex vår kropp. Och betraktar världen, som rullar på.

Detta kan ibland grunda sig i en viss känsla av främlingsskap. Eller att man bär på något osorterat, kanske något man värjer sig emot i sin egen medvetandeprocess. Och därför tenderar att "glida bort" från en del.
Men det kan också handla om en mer opersonlig hållning, som inte har sin grund i någon känsla. Utan mer i ett själsligt tillstånd. Det beror förstås på var vi är, hur vi tolkar detta, vad vi upplever är sant.

För att anknyta till ett mer helhetsomfattande intryck vill jag försöka anknyta till de pågående energierna. Vad som händer i "etern" (det gemensamma luftrummet) och ett lite mer intuitivt perspektiv. För mig är det något konkret, och därför får jag med en gång mer anknytning och "syre" i den tankebanan.

Och här tycks något som jag kallar för "väntan" vara centralt.
Som sagt, jag vet inte om många upplever något liknande. Men vi är på väg in i en ny fas, tror jag. Och innan dess, passera genom ett slags vacuum.

Vi har som jag nämnt tidigare passerat in i Vattmannens energiperiod. Den hade en tydlig infart upplevde jag runt 17-18 januari med sin särpräglade, mer "brusande" energi. Det är en väldigt behaglig upplevelse på det sättet.
Förnimmelsen är att det öppnar upp, det skapas överflöd av en speciell kärleksenergi. Som samtidigt är ganska mental och förnuftsbaserad.

Detta kändes som mkt positivt efter en ganska segdragen januari med en ihärdig Stenbocksenergi som legat på med ett givande men också envist tryck. Läs äldre inlägg här kring detta, den som vill.

Men det har inte riktigt lossnat ändå. Vilket förvånar en del.
Jag får för mig - och det har också att göra med de signaler och inkopplingar jag fått denna månad - att väldigt mycket händer i det tysta i världen. Men som inte kommer fram. Det är en sorts väntan - men på vad?
Vi har istället genom massmedia haft ett väldigt fokus på socialdemokraternas processer på en mer förenklad nivå. En partiordförande som många undrade hur han överhuvudtaget kunde bli vald. Och nu en ny som skakats fram (Läs mer om detta på Nya tidens blogg den som vill). Det finns en kollektiv lättnad i att detta är mer "klart" nu. Samtidigt erbjuder detta inga reella nya utvecklingssteg i sig, kanske tvärtom, även om det kan låta tråkigt att uttrycka det så. En del av denna process tycks ha handlat om att Sverige, trots tidigare folkomröstning mot EMU, ändå ska försöka tvingas in i detta moras.

Det finns signaler i detta och på andra sätt som talar om att den svenska nationens energier skakas om.
Nu menar jag inte på detaljnivå, utan mer vad som ligger bakom dessa spel och maktförflyttningar. Därav att viss oro uppstår. Det blir både en sorts anspänning och kanske också en sorts väntan på att korrigeringar ska komma.
Genom utvecklingen inom mänskligheten. Genom nya steg av vår ökade medvetenhet. Genom en ny plattform av insikt och förverkligande, som baseras på en större livsförståelse och helhetsupplevelse.

Samtidigt som det alltid är människan som väljer på vår planet, så är det också så att vi har en högre tidtabell nu att passa in med. Och att denna "kosmiska väckarklocka" med sina alltmer ihärdiga signaler (som jag tagit upp förut, se här t ex) tror jag kommer att innebära att allt mindre utrymme för felaktigheter av kollektiva beslut finns framöver. Individuellt, men också även kollektivt, det är vad jag får in. Och det är en längre process på många år nu som står bakom detta, men den tycks intensifieras, minst sagt.

Man kan inte längre på samma sätt som tidigare schackra med människors, folkets beslut och vilja. Och då menar jag att reaktioner mot dessa felaktigheter kommer uppstå. Dels inom människors medvetande, i vardagslivet, mer tydliga protester, mer medvetna aktörer. Men också som direkta hinder för beslut som vill fortsätta ödelägga och reducera de mänskliga värdena.
Samtidigt behöver också människor agera genom ställningstagande, främst i sin egen medvetenhet. Det är inte stora massdemonstrationer som jag menar i första hand, även om det kommer nog också, som t ex sker mer tydligt i Spanien och Grekland nu. Utan att vi människor kopplar in det högre inom oss, står fast i det, och fortsätter bygga den gemensamma bron mellan högre nivåer och det fysiska.

Vi väntar. På bättre tider, javisst!
Men inte bara väntar, utan också medverkar. Vi bygger egentligen för framtiden, det är enormt viktigt att komma ihåg.
Och också vara närvarande så mycket vi bara kan i de besluten vi tar nu.
För mycket kan hända. Och det kan gå fort.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com. Januari 2012.

Solstormar påverkar - mer än vad vetenskapen kan uppfatta?

2012-01-24T08:41:00.001-08:00

Har du märkt av den speciella energin idag? Eller snarare detta väldiga tryck.

Vaknade upp imorse och kände mig helt manglad fastän jag sovit bra. Och inga speciella tankar eller känslor kring problem som störde, tvärtom snarare. Igår var en väldigt bra dag med mkt praktisk aktivitet, mkt kärlek också, och goda planer.
Också en hel del kring "socialdemokraterna", mer som ett "jobb" snarare än att jag personligen känner mig påverkad. Det är en fråga jag skrivit om nyligen och återkommer till snart.

Nej det här var ngt helt annat. Och när jag hörde från min fru att det var extra stark solstormsaktivitet tycker jag det förklarar en hel del! N hade sovit väldigt dåligt, något som också kan vara en effekt av detta.

Ute på dagspromenaden märkte vi till vår förtjusning och också viss förvåning att det är en del vår i luften. Underbart!
Så såg vi att solens ljus (bakom en del lätta moln) ändå var väldigt både starkt och lite annorlunda färgad. Lite mer violett i ljuset än vanligt.

Vad säger vetenskapen? Tja egentligen ingenting mer omfattande, helt enkelt för man inte vet så mycket. Magnetstormar, som de ibland också kallas, kan påverka all slags eter-kommunikation, dvs radio, tv, signaler, data, mobiler osv. Men vad det är har jag inte kunnat hitta så mycket information om. Jag minns förr om åren att en del upplevt tydlig påverkan i sig själva, något jag själv minns för egen del. Även en alternativ forskning som påstod koppling mellan solaktivitet och hur börsen gick upp och ner.
Nu var det ett tag sedan och såhär starkt har jag inte känt av just denna effekt på många år.

Solen är ett "mysterium" i mångt och mycket. Liksom egentligen det mesta för oss människor på vår nuvarande nivå.
Därmed inte sagt att vi inte kan utröna och upptäcka alltmer. Vi är ständigt på väg i vår utveckling.
Men det är nog grunden; att vi behöver inse just detta; att ständigt fortsätta utvecklas. Inte bara rent tekniskt-tänkande. utan också helhetsmässigt-tänkande, ett mer omfattande medvetandeperspektiv. Där också vårt upplevande ingår, som ju är inkoppling i olika grad, genom våra sinnen. Men också genom vår högre medvetenhet, intuitionen, hjärtat, kärleken. Egentligen vår själsmedvetenhet.

Vi behöver inse att allt är egentligen delaktigt med varandra. Detta sker, rent praktiskt, genom etern, det som många kallar för olika namn t ex "livsfältet" eller "källan" eller biomagnetiska fältet osv. Det som jordens energinät fungerar genom, så kallade "ley-lines".
Detta livsfält finns också i rymden. Det är det som sammanlänkar egentligen alla former, all materia, i fysisk manifestation. Det möjliggör också all kommunikation mellan olika livsformer.

Detta även på högre nivåer av för oss människor osynliga nivåer, men ändå egentligen fullt materiella. Det är en fysisk omfattning som sträcker sig över flera högre nivåer. Därefter finns många fler högre världar som inte fungerar på samma sätt, men där ändå etern har sin roll som sammanlänkande medium.
Även känslor och tankar har sin materieform, något som alltfler alternativa forskare och andliga sökare kommer fram till i vår tid. Något som mer djupgående andlig visdom och vetenskap vetat om i årtusenden, kanske årmiljoner...

Hur som helst. Jag tror inte det är som en person som ringde idag och "varnade" lite för att vara ute en sådan här dag, förmodligen med tanke på ökad strålrisk (?). Det tror jag inte är ngt problem faktiskt. Dock kan man, i alla fall upplevde jag det, behöva ta det lugnt idag och hålla sin egen energi, så gott det nu går.

Sedan under dagen har också den egentliga periodens energi ökat igen. Den har varit framme senaste dagarna, egentligen sedan cirka 18 jan. Det är en ganska "typisk" Vattuman-energi skulle jag vilja våga påstå.

Tydligen ska det finnas stora chanser i samband med dessa partiklars "krockande" med jordatmosfären att norrsken uppstår - faktiskt i hela Sverige, vilket ju är ovanligt! Så ut i kväll och se på kvällshimlen!
Och håll i hatten. För solstormar ger ju också en hel del påverkan på andra nivåer, som inte är mätbara på ngt sätt. I alla fall inte som man talar om öppet.

© CMM, http://herkuleslight.blogspot.com/, jan 2012

Om delaktighet och medansvar. Ökat stöd till demokratiska processerna genom vår högre inkoppling

2012-01-21T03:29:00.000-08:00

Har skrivit några rader om Juholt och socialdemokraterna på andra bloggen, Nya tiden. Läs mer här om du vill.

Jag skrev detta också som en spegling av de tankebanor och sammanhang som dykt upp senaste veckan. Detta är inte riktigt egna funderingar, utan mer större sjok av "omvandling" som träder fram. Eller behov av omvandling.
För det här "valet" kring Juholt och hela socialdemokratins svårigheter att komma loss har eventuellt en större innebörd. Det är inte bara att Juholt ska petas, för att han var klumpig, okänslig och eventuellt svårsamarbetad och trampat en hel del i klaveret. Det är också att kraften mot honom varit enorm, som vad det verkar letat upp det ena efter det andra att slå på.

Frågan är om detta bara bottnar i massmediadrevets jaktvittring, en ytterst primitiv mänsklig reaktion. Nej, det verkar mer samordnat. Det är också något som jag fått in kan handla om de olika meta-spelen som vi ser ta plats alltmer tydligt i vår tid. Detta kan vara förvirrande och ytterst frustrerande. Speciellt om man är med i detta spel och vill skapa en god, verklig förändring.

Man kan beskriva det på ett annat sätt, läget vi befinner oss i nu sedan några år, kan liknas vid ett långsamt vulkanutbrott. Det är inte häftigt, men rök väller ut och gör det svårt att se klart. Flera olika intressen i det världsliga maktspelet strider alltmer intensivt för det de uppfattar är "sanningen". Det som idag gärna vill ikläda sig "det godas roll" som en ny "frälsare" genom det materiella, möter alltmer motstånd men använder också sin kraft alltmer manipulerande och trosvisst.
Bakom står större intressen, som egentligen inte blandar sig i på marknivå, men ser en mycket större spelplan, egentligen världens utveckling.

Vi är alla del av detta pågående större "öde", vår planets öde, vår mänskliga framtid. Detta på en stor övergripande nivå. Samtidigt också på olika lägre nivåer, t ex vår svenska nivå. Vi deltar i något mycket mer omfattande och större än vad vi har möjlighet att se och förstå, på en rad till synes nära nog oöverskådliga plan och nyanser.

Samtidigt är vi ansvariga för främst hur vår egen, men också det allmännas verklighet skapas. Verklighet formas genom människors tankar, känslor och ageranden. Men också av de mer samordnande och riktade uttrycken. Och hur dessa än så länge är mer eller mindre osynliga och också nästan okända för stora delar av mänskligheten.

Då tänker jag både på de riktlinjer och snarast övergripande livsuppbyggande energier och tankeformer som vi ständigt får som del av vårt planetlogos, vårt större andliga sammanhang av liv. Och också som del av en rad olika högre instanser som egentligen både vägleder och inspirerar vår mänsklighet till utveckling.

Även om få (relativt sett) kan inse detta på ett mer omfattande plan, växer antalet människor mycket snabbt som vaknar upp till denna delaktighet och insikt om medansvar. Och då tänker jag inte i främst i termer av politiska reaktioner. Utan överlag allt det vi tänker på, det vi fokuserar på.
Hur vi skapar genom vår vilja, vår önskan, vår vision. Också genom våra relationer, vår kommunikation, hur vi förmedlar och lever vår sanning och våra ideal. Och inte bara som mål för vårt eget liv, vår egen situation. Utan för det gemensamma, för det mänskliga växandet överlag.

Där behövs mer av vår aktiva medverkan. T ex för Sveriges utveckling. För Sveriges roll som brobyggare, förmedlare av fler möjligheter till växande och utveckling, försoning och förnyelse.
Jag tror det är en viktig tanke just nu och framöver i det politiska maktspel som vi ser spelas upp på olika scener.

© CMM, Herkules Light Blog, jan 2012

Energi-workshops Sthlm; Vi speglar året 2012 och kopplar in högre energier för din vidare utveckling

2012-01-15T08:44:00.000-08:00

Vi kommer den närmsta tiden ha två kortare evenemang, förutom andra kurser. Ett i Stockholm nära Odenplan och ett i Tyresö hos våra kära vänner Annika o Matt (som också gått SoulWork för ett tag sedan).

Nära Odenplan ligger stället Soul Foundations och där kommer vi vara 17 februari. Det blir en ny bekantskap för oss, och det känns spännande och bra. Vi var där för många år sedan på en healingbehandling och jag minns att det är en luftig och trevlig lokal.
I Tyresö kommer vi vara 31 januari.

Båda evenemangen kallar vi Energi-workshops och de startar 18.30

Vi kommer belysa det här året, 2012, en del. Framförallt gå in på möjligheterna och det enorma behovet av ökad inkoppling, större medvetenhet och förnyelse hos oss människor i ett helhetsperspektiv.
Vi jobbar som alltid väldigt praktiskt. Det kommer därför ges utrymme för den som vill pröva egna frågor med SoulWork och dess olika inkopplande och belysande moment.

Som alltid i vårt kurs- och överlag människoarbete, bildar detta en naturlig väg till ökad utveckling, hälsa, givande och förnyelse. Vi ser ofta hur dessa högre energier och deras aktiveringar inom människor själva, öppnar upp och skapar läkande och ny insikt. Det hjälper oss i den lilla vardagen, t ex med våra relationer och vår familjebakgrund, att se tydligare, att frigöra oss från gamla former, framförallt genom försoning och ökade perspektiv på vår större riktning. Men också i vår större "karta"; var vi är på väg i ett större andligt perspektiv, både som individer och som mänskligt kollektiv.

Se vidare vår hemsida för mer info: www.herkules.nu

© CMM jan 2012.

Några bilder från hemorten på Värmdö och från Nacka

2012-01-08T07:04:00.002-08:00

Här några bilder jag tog under december 2011.
De är riktigt stämningsfulla och vackra.

Det är en speciell atmosfär här ute, bara cirka 20 minuter från storstan. Fantastiskt att ha tillgång till så mycket natur som vi har i Sverige, även tätortsmässigt. En del vyer, som du ser här, känns väldigt "magiska".

Den sista här är från skymningstimme på julpromenaden sist med hela familjen. Den kändes väldigt speciell, kopplad till det nya året. Vi stod länge och bara tog in den med kärlek, närvaro och ödmjukhet.

(Alla bilder kan användas fritt på nätet om du uppger namn och länkar till denna bloggsida Herkules Light som länk.)

© CMM, jan 2012

Stenbockens energier; Förlösning genom kristallisering och tryck

2012-01-07T11:40:00.000-08:00

Hoppas allt väl med dig i den påtryckande Stenbocks-energin!

Har noterat till och från denna periods karakteristiska Stenbocks-energi. Dess effekter kan förstås skifta väldigt (som med alla högre energiinflytanden). Men ett utmärkande drag är just den kristallina effekten, något jag nämnde i ett av inläggen nyligen som hastigast. Och sade att jag gärna skulle återkomma till om jag hann. Och det gör jag nu.

Det innebär att denna energi, med sin utgångspunkt i jordelementet, trycker ned, pressar på i materien. Det sker i vår medvetenhet, men också rent fysiskt. Vi kan bli ganska trötta av denna energi. Något som också rimmar med årstiden, mörkret, vändpunkten på året in i en ny aktivitet osv.
Det kan låta och även kännas svårhanterligt eller negativt, men är inte avsikten. Även om det kan vara tungt ibland med denna energi, finns enorma goda möjligheter till förlösning och djupare genomarbetning.

Tyngden och trycket kommer sig av - komprimering. Inte av något "dåligt syfte". Energin pressar fram vår nya medvetenhet genom att absorbera lägre nivåer i det högre. Det lägre kristalliseras, t ex genom stillhet, men framförallt genom tryck.
Alla högre energier har sina högre utgångspunkter och högre syften (som jag ständigt "tjatar" om). Men kan ändå både dels uppfattas som svåra, dels utlösa lägre material inom som vi därmed upplever som "negativa".

Den här energin förmedlar därför rening. Inte bara på fysisk nivå, utan på alla nivåer. Och är vi i hyfsat god form fysiskt och emotionalt kan vi uppleva utveckling på andra nivåer, i vår tankevärld.
För min del har jag haft en hel del både intressanta men också till viss del svårurskiljbara serier av "inre jobb" senaste veckorna. Detta för att dessa sekvenser går så fort och är så intensiva tätt på varandra. Det har inte gällt så mycket egna känslomönster eller reaktioner i nuet. Utan mer som djupa "iscensättningar", hur energin kan skaka om och genom det här specifika trycket också omvandla förflutna förstelningar, låsningar.

Detta kan också ta sig uttryck på kollektiva nivåer. Få gå in i tankeformer och bidra till förnyelse.
Vara medveten om trycket, inte se det personligt. Följa med i "virveln" eller trycket nedåt/bortåt (in i bilden/formen). Försöka vara med centrum av tankeformen och låta den bearbetas.

Detta är en sorts kärleksenergi, men inte alls den vi är vana vid när vi talar om "kärlek" (vare sig som känsla eller som högre kärleksenergi). Den är hårdare, mer "envis" (även om det inte alls handlar om personliga uttryck), tillspetsad. Den frammanar genom högre viljan, men uttrycker sig starkt genom formaspekten (3:e strålens energi).

Vi lär oss genom tidlösa visdomens undervisning att Stenbocken har minst tre stadier. Krokodilen - den mkt egoistiska personligheten som strävar enbart efter sin materiella bekvämlighet och framgång är den lägsta nivån. Därav att många personlighetstyper med Stenbocken dominerande har detta drag mer eller mindre utpräglat; karriärsklättrare, envisa i ambitioner, hårt yrkesarbetande ofta för att bevisa och/eller befästa sin materiella/egouppbyggda position.
Detta är förstås utmärkta drag för den som kan balansera den brist på empati och känsloförståelse som annars kan följa med dessa uttryck.

Sedan utvecklas Stenbocken genom sin hårda kamp. Först till Geten, som har höjt sitt ego en hel del, men fortfarande styrs av sin starka personlighet. Men som kan klättra allt bättre och allt högre på berget. Upp mot den "ensamma toppen", som symboliserar en högre syntes och en högre kommande invigning. Då, till sist, transformeras Stenbocken till Enhörningen, det mytiska djuret där panncentrats hela uppvaknande symboliseras av det riktade, sylvassa hornet.

Enhörningen som står för det totala helandet och transfigurationen, att uppgå i en högre form av liv, och övervinna döden. Även om hela resan inte är klar än, så har människan här tagit ett stort avgörande steg som för alltid fört henne i ännu större kontakt med sin själsnatur förverkligad. Och den högre kontakten med högre utvecklingsnivåer uppenbarad på ett helt nytt medvetandeplan.

Vi utvecklas alla genom denna energi, inte bara de som har sin sol i detta tecken (eller andra större inflytanden i sin astro-karta). Dels när vi befinner oss i perioden december-januari. Dels att vi om igen återföds inom alla de tolv zodiaktecknens inflytande och otaliga kombinationer. Helt enkelt för att lära och slipas av dessa uttryck och deras formgivare.

(För den som är intresserad av jämförande perspektiv kring Stenbocken och dess inflytande, kan läsa detta inlägg på äldre bloggen Nya tiden från förra årets period. Det är alltid intressant, inte minst för mig själv, att ta del av och studera hur dessa noteringar överensstämmer. Jag skriver alltså nya reflektioner för varje period utan att inhämta de äldre anteckningarna först)

© CMM, Herkules Light, jan 2012

Glädje och ljus på gator o torg - i den goda fortsättningen

2012-01-05T11:17:00.000-08:00

God fortsättning alla!

Hoppas allt bra med dig efter alla helger. Och vi är ju fortfarande mitt i vilan ett tag till.
Själv har jag haft det väldigt bra. Vi hade en fin kursdag för att både välkomna och sondera det nya året och dess energier som blev väldigt lyckad.

Som ett exempel på glädje råkade jag se en videosnutt med Tomas Ledin. Det verkar vara en skön kille, har jag upptäckt litegrann denna höst. Han har fått ett annat ljus i sig tycker jag när jag råkat se honom på TV som hastigast. Som kan vara värt att både uppmärksamma och glädjas åt.

Jag tror Tomas mediterar en del. Och om jag inte förstått det fel så har han hållit på ett tag med sin inre utveckling, och även "jobbat" (som man säger) en del med sig själv, känslor och relationer.

Hans låtar har inte varit min stil och är det väl inte nu heller. Men han tycks ha en skön, sund inställning. Och verkar vara en spridare av glädje och inspiration, och det är det viktiga i den här världen ändå.
Han har t ex gjort en låt om "Här kommer den nya tiden". Ja, inte så dumt, kanske kunde varit lite mer stämning i den, men ändå kul att höra, tycker jag. Den har också en viss suggestiv känsla. Bra med fler artister som vågar stå upp för det de tror på; en bättre värld, en mer mänsklig värld, en mer hel människa.

Kolla in klippet här när Tomas dyker upp på tunnelbanan i Sthlm med sitt härliga musik-gäng, det är bra rytm i det här också.

Gott Nytt År - 2012!

2011-12-31T09:15:00.000-08:00

Gott Nytt År alla kära läsare, vänner, medresenärer!

Detta årets sista dag skulle jag gärna vilja dela med mig av en hel del. Dels från det här året, som en sorts summering. Dels från senaste dagarnas kopplingar och en del research. Men det får eventuellt bli senare.
Just nu väntar nyårsmiddag och njutning av raketer (dock inte några egna i år) efter en hektisk dag och vecka med mycket fixande.
(Bild; från Sydneys nyår för några timmar sedan)

Idag har ett lugn återkommit som ändå verkar finnas med hela tiden som bas denna period. Men har också varit en hel del vila och inkoppling, insikter och som sagt vissa typer av studier denna vecka, mkt givande.

Att det skulle vara en speciell dag idag - inför året 2012 - känns lite överreklamerat. Kanske överlag med "nyårsfirandet" som tenderar att bli lätt desperat. "Sista sucken" av glädje och gemenskap. Men så är det förstås inte. Imorgon är redan en ny dag på vissa håll i världen. Gryningen lever sitt eget liv inom oss alla, varje sekund. Vi behöver bara fånga denna "tidlöshet" mer medvetet inom oss. Detta är en del av uppvaknandet.

"Uppvaknande" har varit ett av de teman jag dragits till denna vecka. Och det på speciella nivåer, mer i vårt sinne, i vårt tänkande, där förstås också vårt känsloliv spelar stor roll, ofta på ett "maskerande" sätt. Alltså att vi ägnar mkt medvetenhet åt att försöka bli klara över det vi inte förstår, som drar oss ur fokus. Nyckeln är om igen vår högre inkoppling (läs gärna äldre inlägg här på bloggen t ex).

Det har varit ett slags tryck senaste veckan som både hänger ihop med Stenbockens energier av kristallisering (som är ett intressant "fenomen" i sig, som jag gärna vill utveckla senare). Men också inför detta året tror jag.
Det har varit (är) en stark press i världen, vilket inte är konstigt. Många människor lider, varje dag, av en rad olika skäl. Det kan vara sjukdomar, fattigdom, utsatthet rent fysiskt. Men förstås också psykiskt; ensamhet, sorger, depression.
Detta har också varit ett starkt tema denna vecka. Och är förstås det återkommande denna omvälvande tid på vår planet.

En tanke som blivit allt klarare under detta år, 2011, och överlag senaste åren, är att många lider också av att ha allting materiellt, men ändå möter tomhet och inre fattigdom. Detta är en "crucial point" ("central fråga") av utveckling. Att inse - och framförallt få uppleva själv - det futila med att söka det materiella i första hand som lösning på livets behov.

Jag tror, som jag ofta återkommer till, att denna tid är en omvandlingens tid. Vi ser hur mycket av det vi uppskattat och upplevt som självklart, speciellt i västerlandet, håller på att degenerera. Och det alltmer, i en hastighet som tycks ofattbar.
Detta är dels ett resultat av människors missbruk, och det i former som pågått under längre tid. Men som nu senaste 50-100 åren både ökat i global omfattning, men också kommit att belysas och ifrågasättas alltmer detaljerat.
Detta är också en stor del av det kollektiva uppvaknandet.
Dessa tankar har också varit med mig en hel del senaste tiden, kring människors villkor i dessa förändringar.

Det jag ser som den vägledande, samtidigt essentiella sanningen i detta, och som också lyser upp vår väg även om vi inte alltid ser det, är att människan är mitt i ett uppvaknande. Detta snarare än den "domens dag" av ökande kaos, misär och förfall som ofta frammålas som den "enda verkligheten".
Det som faller är de gamla agendorna av maktmissbruk. Men också överlag mänsklighetens lägre natur, som genomgår en radikal rening och också insiktsförnyelse. Där gamla begär mals sönder. Och nya objektiv skapas.

Det är en ofta smärtsam process och kanske i många fall också "onödigt" lidandefull vad gäller världsscenarier där olika makthavare (inte minst bakom scenen) kunde ha fångat mer av sitt förnuft tidigare och rentvått sina handlingar genom förändring.

Jag är hur som helst mest tacksam. Tacksam för att det finns lugn med i bilden. Tacksam för all kärlek som finns inom mig, inom oss alla. Som jag också får se på en rad olika sätt varje dag. I små händelser. Men också i större inkopplingar och energier.

Låt detta år bli en ökad vändpunkt för ljusets krafter i världen. Och inom oss allt tydligare och mer förverkligat.

Framgång i alla våra goda planer - sanning att vara de vi är i allt större helhet - med glädje och kärlek och den större viljans energi - till oss alla.

© CMM, Herk Light blog 31 dec 2011.

God Jul till alla! Kärleksenergin i våra hjärtan

2011-12-24T06:36:00.000-08:00

God Jul alla läsare!

Det känns som en speciell atmosfär denna jul. Inte just jul-känslan i sig, utan mkt mer lugnt. Javisst har det varit mycket innan med allt som ska ordnas och fixas. Mat och gran, pynt och städning, klappar och utomhusljus, hämta och fixa grejer åt ungarna.
Och igår var vi på fin träff med kusiner och släkt på min frus sida som vi gör nästan varje jul. Det är härligt att se och höra dessa ungdomar tillsammans som berättar om allt de gör under mkt skratt och livslust. Sedan iväg och fixa det sista i några affärer.
Ändå har allt gått väldigt smidigt. Och det kanske det som är den genuina jul-inkopplingen.

Runt jul frigörs högre kärleksenergier. De finns alltid där förstås, om vi kan ta emot dem. Men tankeformen med julen - trots det kommersiella som förskjutit hela perspektivet i det yttre - kopplar in dessa energier över hela planeten.
Den religiösa bilden och dess traditioner kan ju vara väldigt fina i sig. Deras verkliga innebörder finns samtidigt i de starka andliga symboliska värdena. Jesusbarnets födelse, Moder Maria, krubban och stallet, de tre vise männen osv, alla är de genuina symboler för människans andliga väg på olika sätt, oavsett religiös åskådan.

Och samtidigt kan vi ta emot välsignelsen, i ett eller flera ögonblick under denna helg, av verklig Kristus-energin (den buddhiska energin, essentialenergin, många olika namn). Och detta oavsett vad vi tror på, olika kyrkor eller religiösa bilder. Egentligen handlar det om människans väg in i en ökad medveten enhet, med allt liv.

Och just idag känns det så väldigt lugnt och harmoniskt. Vi har precis varit ute på vår julpromenad vid en speciell havsvik i Velamsund och pratade just om hur ovanligt det kändes. En sådan vacker skymning med solnedgången. Himlen som badar i rosa fält och turkos som övergår i guld.
Hela dagen har varit så ljus. Och nästan vårlik. Det började redan för flera dagar sedan, den här lättheten.
Jag tycker jag känner igen att den brukar komma efter nyår. Det är som ett nytt steg nu. Och även om det försvinner lite då och då kommer det snart tillbaks igen.

Ha en skön julhelg, med mkt kärlek och glädje.
Frid på jorden!

© MM jul, dec 2011.

Grön Jul - skönt! Och snart är det 2012!

2011-12-21T02:33:00.001-08:00

Nu är det snart Jul!
Det känns lite avlägset, förmodligen mkt för att snön uteblivit detta år. Vilket jag tycker är skönt! Att skotta om och om igen är kul ett tag, sedan blir det mer en påfrestande ansträngning.
För min del är den stora behållningen med snöfritt - och isfritt! - att kunna gå som vanligt och slippa halka.
Så - gärna snö över jul och då och då. Som sedan töar bort!

Nu går vi också in i året 2012 - året som varit ett av de mest omtalade i modern tid, kan jag tro.
Året 1984 var också en hel del bilder kring, då planeterna stod på rad. Vad jag vet hände inget speciellt då, förutom alla de "vanliga" händelserna av både positiv och svårare karaktär.
Året 2000, milleniumskiftet, var en stor grej med alla möjliga orosmoln. Inte minst på datafronten, som också sades kunna påverka pengatransaktioner etc. Vad hände? Ingenting väldigt oroväckande på ett globalt omstörtande plan.

Så vad kommer ske detta år? Kanske inte så farligt mycket mer än annars vad gäller utbredda svårigheter, katastrofer? Kanske ingenting?
Vi får väl se. Omställningar verkar det bli för alltfler i vilket fall. Om inte annat genom inre förändringar.
För det rör på sig väldigt snabbt nu. Men det blir nog inte globala eller omfattande scenarier med totalt haveri på olika sätt, vare sig i klimatet eller i den mänskliga "bubblan".
Snarare då att takten ökar av press. som i sig leder till ökad förändring. Men också av godo, det är det vi behöver se och komma ihåg mkt mer. Och också frammana de bilderna, de tankarna. De behövs nämligen.

Ljuset behövs. De goda ansträngningarna behövs. Vår inkoppling och ökade utveckling behövs. Som aldrig förr.
Vi går alltmer tydligt och starkt in i det "större kosmiska året". Och även om skiftet inte, som jag nämnt flera ggr förut, sker under en dag eller ett år, utan har pågått under en längre tid, så innebär det inte att det är klart.

Se gärna vår 2012-nyårskurs också, 2 januari.

© CMM, dec 2011.

Att bli mer medveten. Och kunna kommunicera "det sanna", allt mer, allt bättre.

2011-12-18T04:24:00.001-08:00

Länge sedan jag skrev nu. Kanske vissa av er läsare undrat lite. Men det får vara så ibland. Varit fullt upp med olika saker.

Mkt kommunikationsfrågor ett tag. Delvis beroende på Merkurius retrograd (se äldre inlägg här nedan) eventuellt, mer att stå i inom den sektorn då. Men också insikter om hur vi behöver lägga om en del i vårt kursarbete på utbildningssidan.
Det har varit bra insikter, men också lite tufft med vissa situationer och personer. Eventuellt missriktade förväntningar. Eller helt enkelt bara att man är olika, på olika punkter i sin utveckling och därför behöver olika saker.

När det gäller kommunikation är det svårt för många av oss att visa eller kunna förklara det vi verkligen känner eller upplever är sant. Det är så många nivåer av vårt personliga medvetande. Som också kan vara dolda eller omedvetna. Då kan det bli mer blinda reaktioner.

Ibland väcker vissa situationer,t ex när man går på en kurs eller utbildning, att en person eller en omgivning ska kunna motsvara "alla" (eller många) behov, inte minst de som är dolda.
Det brukar jag ibland kalla för "barnets krav" eller önskningar. Att vi ibland, medvetet eller omedvetet, går tillbaks till barnstadiet (olika åldrar) för att uttrycka det vi inte kunde då. Ofta blir dock dessa reaktioner omvända, dvs inte uttryckta i den form vi verkligen behöver. De uttrycks istället i andra känslor, som är motpolen.

En person som t ex känt sig mkt övergiven, kanske som barn, vill ha mer uppmärksamhet. Men kanske inte kan rikta det behovet så att hon/han får det direkt. Det blir kanske ett utspel, eller en argumentation, eller ett skuldbeläggande. Det kan vara många sätt för känslomönstren att "skruva" till det. Detta kallar jag "den omvända effekten". Det är den som ligger bakom att många människor upplever att de kommunicerar sant och också gör det på sitt sätt, men samtidigt går vilse i sin "spegel". De lägger därmed ut känslan till andra på ett omedvetet sätt, i dess vridna form. Och får därmed också en sådan spegling tillbaks, en reaktion som inte alls överensstämmer med deras behov.

Det vi önskar är förstås alltid kärlek. Att bli förstådda, sedda, uppskattade för den vi är. Och så var det också när vi var barn.
När vi som vuxna ska uttrycka detta behöver vi ofta medvetandegöra det här materialet inom oss. För att kunna förmedla det mer så som vi önskar att det uttrycks.
En person som t ex fick hålla tillbaks mkt som barn på ett återkommande, kanske destruktivt sätt kanske får behov av att ta ut svängarna senare i livet. Frågan är om han eller hon kan rikta detta behov mer så som sitt inre eller högre medvetande verkligen önskar. Dvs att uppleva och ha kontakt med sina djupare behov.

Där finns mycket att hämta för den som vill utvecklas mer. Och det gör vi ofta så gott vi kan i våra vardagliga relationer. Vi "tränar", även om många gör det omedvetet. Tränar på att vara sanna, egentligen mot oss själva.
Vi kan alltid öka vår medvetenhet. Även på många andra sätt, t ex genom aktiv medvetandeträning, meditation, inkoppling. Så höjer vi vår egen energi. Och kan därmed ta emot högre stöd och vägledning inom oss. Vi kan också rensa ut gamla mönster genom terapi, försoning, förståelse, mental klarhet, känslomässig frigörelse och läkning.

Det är så vi jobbar mkt inom SoulWork, med den här kombinationen. Men vi jobbar inte med vanlig terapi. Utan med själs-terapi, själv-omvandling genom ökad närvaro och förnyelse. Dvs genom att koppla in och förstå mer av vår sanna kärna och vår större verklighet, dess enorma potential, kan vi successivt få tillgång till dessa redskap. Insikter och vidgade perspektiv blir våra egna. det är som en dörr öppnas, ibland fort, ibland långsammare. Vi når en kontakt inom oss som vi känner igen.
Det är också högre energier som aktiveras på denna "resa". Det är energierna som hjälper oss att förvandlas mer i djupet.

© CMM dec 2011

Ett tillstånd av inspiration, mild tacksamhet och kärlek

2011-12-04T06:34:00.000-08:00

Hej Vänner!
Bara en kort hälsning (som ändå inte blev så kort sen, visade det sig).
Allt är bra här, hoppas detsamma med dig, käre läsare!
Det blir ingen längre text idag, mer "bara" en energibeskrivning. Och lite från gårdagens energiarbete och överlag hur vi får jobba vidare med SoulWork.

Tiden har vänt ett nytt blad igen känns det som senaste dagarna. Inget dramatiskt, men ändå en viss tydlig skillnad. Något har släppt igen. Känns lättare, enklare igen.
"Vacuumtillståndet" (som mer ska ses som ett energitillstånd än ett känslouttryck) som jag nämnde i förra inlägget, känns inte så påtagligt längre. Om det ens är där nu?

Igår hade vi en fin samling med folk. En del som kom för att lyftas upp in i det nya mer tydligt, som mer är kvar i sina äldre historier (som vi alla är förstås, mer eller mindre) och som längtar efter förlösning på olika sätt. Andra som kom för att mer få klarhet, stärka sin förståelse och fortsatta inkoppling.
Det är alltid spännande att se hur människor kan och också väljer olika sätt att ta emot. Hur mycket. En del behöver mer känslobekräftelse. Andra mer mental tydlighet och rakhet. Vissa längtar mer på ett allmänt sökande sätt. Medan andra (som också varit med längre i vår undervisning och också överlag) har grundorientering och inkoppling, men vill ta nya steg.

Öka själsinflödet vill vi alla förstås. Och det är det fina, att olika slags människor och med olika behov kan mötas och ta emot. Både det vi ger under en dag, men framförallt från sina egna högre livsnivåer. Det är som en person sade igår, att "Det här är ju fantastiskt, egentligen för alla! Det skulle förändra världen om många fler bara ville lära sig koppla in sitt högre."
Väldigt bra sagt, sade jag. Jag kände att den personen sade det på ett sätt som verkligen betydde mkt för mig, som anknöt till min långvariga vision. För det är ju det som driver mig, som driver oss, att fortsätta verka med SoulWork. Att genom åren fortsätta få ta emot ny inspiration, nya möjligheter, ny utveckling.

Och att fortsätta även om det är tufft ibland. Och det är inte så svårt heller när så många ger oss enorm feed-back, så mkt glädje, kärlek och välvilja. Så mycket delad utveckling.
När vi både ser och får höra direkt från människor hur de förändras och kan släppa gamla roller, hinder, svårigheter. Hur de kommer mer på plats i sina liv. När de kan få omvandlas och ta emot en ökad kontakt inom sig.

Som skapar lysande resultat med deras egen utveckling. Och det förhållandevis fort.
Så fort som deras egen själ vill. Så fort som deras motstånd tillåter, personlighetens tillbakahållande mönster.

© MM, Herkules Light Blog, dec 2011

Merkurius retrograd; passa på att "gå inåt", rensa ut i dig själv, lyssna till det nya som väntar...

2011-11-29T11:25:00.000-08:00

Samtidigt med denna fas av Skyttens energier just nu går Merkurius, "gudarnas sändebud", retrograd, som det heter. Nämnde det i förra inlägget också.
Denna fas pågår från 24 nov till 14 december.

Merkurius förmedlar energin för kommunikation, uttryck, skapande genom både intellekt, konst, tänkande och förmedling av alla sorter.
Merkurius bär symbolen "caduseus", ofta nämnd som en stav. Symbolen, känd från alkemin och från flera äldre tidlösa andliga traditioner, visar egentligen på människans två energiströmmar (två ormar) som ringlar sig kring den tredje i mitten. De möts i en ständigt högre punkt av förhöjning, utveckling (som på sikt leder till panncentrat symboliserad av "vingarna").
Merkurius har en starkt syntetiserande (sammandragande och enhetsinriktad) verkan.
Merkurius är densamme som guden Hermes.

Jag har nämnt det förut, att inte alla astrologer bryr sig om denna rörelse. Men retrograd betyder att en planet går "baklänges" en period. Det kan ses som en schimär rent fysikaliskt, men verkar ändå ha sin grund, om inte annat energimässigt. Jag går inte in på teknikaliteterna kring detta här (läs här om fysikaliskt perspektiv och här om astrologiskt den som vill)

En planets motsatta rörelse tycks skapa effekter av att dess annars direkt förmedlade effekter, stoppas upp eller försvagas i förhållande till livsformer på lägre nivåer, t ex människan. Ofta kan jag ha en relativt stark upplevelse av detta speciellt med Merkurius, men även andra planeters retrograd kan kännas av förstås.
Ibland är effekterna mer på en teknisk nivå, dvs att maskiner och fysiska kommunikationer påverkas, ofta hindras eller försenas. Men det kan också vara andra former av kommunikation, vår inre kontakt, eller uttryck med andra omkring oss, som påverkas.

Som under denna period kan lätt uppstå en känsla av tomhet, vacuum. En bild jag fick igår tror jag det var, att stå på en klippa eller höjd och vara i en sorts tomhet. Inte att falla, mer bara vänta. Passera en gräns in i det nya men det nya är ännu inte där. Snarare bara att acceptera läget.

Vad är det vi ska lära oss av dessa perioder? Man brukar säga att då vänds just den typen av energi mer "inåt". Dvs vi får som människor tillfälle att undersöka dessa kvaliteter men på ett annat plan. Om vi tar nyckelordet "kommunikation" som ett exempel, som i sig också ofta gärna förstärks i Skyttens helst aktiva, utåtriktade inflytande, så kan en Merkurius retrograd samtidigt innebära en viss krock.
Vi får lära av eventuella motstånd eller andra hinder som kan dyka upp. De blir då mer tydliga och vi kan lära av dem genom att iaktta dem, hos oss själva, vad kan vi utveckla, göra bättre.

På så sätt skapas alltså en "skuggeffekt" genom retrograd-rörelsen. Som kan dra fram tidigare lagrade eller omedvetna tendenser i vårt undermedvetna eller lägre medvetande. Det är alltså snarast en "reningseffekt" och ljus-framkallningsprocess, även om den inte alls behöver vara så tydlig eller omskakande. Just i Skytten där vi befinner oss nu, kan effekten snarast vara mer intellektuell. Vi iakttar och undersöker men blir inte så berörda, bara vi kan hålla vårt fokus (bågen spänd) hyfsat ändå.

För min del har jag använt tiden åt att undersöka och läsa en hel del. En del ämnen som jag annars inte hinner med. Eller vissa typer som jag inte haft intresse av på många år, t ex poesi, om skrivande etc. Också att vara i energin som samtidigt är mkt stark.
Ni som följer bloggarna har kanske märkt det på innehållet. Här har det varit en hel del tankar kring "intellektet" och mer traditionellt konstnärligt skapande. Men också hur vetenskapen resonerar (t ex kring begreppet "hälsa).

© MM, Herkules Light Blog Nov 2011

Stor energiinkoppling. Samtidigt väntan och förnyelse i "tomhet"

2011-11-27T07:05:00.001-08:00

Ja, då är vi i ny fas igen; Skytten.
Också i våra delar av världen har det varit en partiell solförmörkelse, i fredags (25/11).

Energin senaste dagarna varit väldigt stark.
Kanske kan hänga ihop med ökad solaktivitet, Nina fick en sådan impuls. Vilket vi sett på nätet också har stämt.
Man kan ju mäta dessa uttryck ganska bra nu för tiden. Och det kan vara rimligt tycker jag, att det påverkar oss människor.
Men kan ökad solaktivitet hänga ihop med en solförmörkelse i sig? Nja, tror inte det, inte rent fysiskt iaf.

Den här energin senaste dagarna har vi upplevt som väldigt upplösande. Också stundtals renande, möta lite gamla mönster.
En del reaktioner kan uppstå. T ex känslan av att "det står stilla". Lite sådär "svårt" komma vidare.
Det är inte konstigt, kom jag på sedan. Det hänger ihop med hur Skytten är ständigt "på jakt" efter nya mål. Detta teckens energi kan verka rastlöst, intellektuellt febrilt (vilket jag märkt av på sistone).
Skyttens symbol med bågen som riktas mot det nya (målet) och också som hälften människa, hälften häst (kentauren) har därför sina innebörder, både mer vardagliga och mer djuplodande.

Detta samtidigt som vi har Merkurius retrograd, vilket ofta kan innebära ett visst "avbräck", känslan av hinder eller "krock" i flödet. Det måste absolut inte vara så, men upplevelsen och konsekvensen blir ofta denna, på en eller annan nivå.
Jag återkommer till dessa innebörder alldeles strax i ett eget inlägg efter detta (blev för långt här).

Viljan att skapa nya former, nya projekt, ny väg osv, blir stark i Skyttens tecken.
Skytten går gärna upp i sitt eget, ofta sitt arbete eller en syssla. Samtidigt som Skytten kan verka oengagerad för andras välmående på ett direkt aktivt sätt, är det inte brist på empati eller inlevelse. Utan helt enkelt att han/hon har så mkt på sin egen agenda! Detta visar eller omtalar också denne gärna på ett självklart sätt. Skytten har inga problem med sin väg, utan är "helgjuten i sin sadel".
På så sätt blir Skytten någon som gärna diskuterar och tar plats, men ofta utifrån sina egna behov i stunden. Denne kan vara en inspiratör, en god lärare, en initiativtagare och nyskapare, men framförallt på sina egna villkor.

Allt detta är på olika nivåer förstås, och på "gott och ont", som alltid med alla zodiakiska inflytanden. Som alltid är det beroende på hur vi själva kan använda energin. Och förstår vårt läge, både i den lilla men också större utvecklingen. Hur vi kan vara medvetna.

Skytten förmedlar många slags energier (strålenergier) under sin period. Framträdande är intellektets energi (tredje stråle, betoning på kunskap), också brobyggande och sökande efter syntes genom konflikt (4 str). Bakom verkar också kärleksenergin (2:a str) med starka inslag. Detta tycker jag också varit tydligt senaste tiden, hjärtenergin.

Just Skytten sägs också vara ett av de mest mänskliga tecknen. Mycket därför mänskligheten styrs till stor del av dessa energier; stråle 3 (konkret kunskap, men också "högre sinnet" genom själen). Men också stråle 4, "harmoni genom konflikt". Dvs att mänskligheten skapar sin utveckling genom konflikt. Genom sökandet av syntes och sammangående, som ofta står i strid med varandra. Men som också bär på sin lösning i den högre förståelsen och tillämpningen av insikt, kunskap och kommunikation. Också hur människan (på vår planet) utvecklas genom formen och att använda och omvandla formen i ett ständigt samspel.

Egentligen sker detta samspel med "det högre". Dvs högre livslagar, högre utbyten, högre medvetande, högre energier. När människan kan lämna sin instängda position av att tro sig vara både "övergiven" och "maktfullkomlig härskare" och kan se sin plats i en större helhet, börjar den egentliga mer omfattande undervisningen.

© MM, Herkules Light Blog Nov 2011

Om värdet av kommunikation; brev mellan två poeter. Och konstens och det intellektuellas betydelse för det kollektivas utveckling

2011-11-22T08:42:00.000-08:00

Skrivit en recension (eller reflektion) om en ganska annorlunda bok, Air mail, på SoulBooks. En brevväxling mellan två poeter som ganska direkt blev ytterst goda vänner, svensken Tomas Tranströmer och amerikanen Robert Bly.

Jag vill bara kort nämna att för min egen del är dessa uttryck (bl a tidigare inlägg här på denna blogg) också del av någon sorts integrering. Dels med hur intellektet kan användas, dels för mig själv med äldre uttryck med poesin, kulturuttryck osv. Jag återkommer nog till detta senare.

Inledningen på dessa poeters kontakt visade sig vara ganska speciell. Jag vill gärna berätta den här, för jag fick inte plats med denna episod på SoulBooks.
Bly hade hört talas om Tranströmer men inte fått tag på någon av hans böcker. En dag fick han reda på att det fanns en Tranströmer bok på ett bibliotek, men långt bort i en stad. Han hade begett sig dit, en lång resa på om jag minns rätt runt 50 mil. Bly som har norskt påbrå och förstod en del "nordiska" kunde tydligen därmed också förstå en del svenska också. Han blev tagen av dikterna.

Det intressanta var att när han kom hem igen låg ett brev och väntade på honom. Det var från den svenske poeten vars dikter han just läst. I brevet framställer Tranströmer en förfrågan om kontakt och eventuellt utbyte. Det blev inledningen på en livslång varm vänskap. Också ett brett och givande samarbete mellan dessa stora poeter och litteraturskapare. Man översatte och spred varandras arbeten i sina respektive länder, förmedlade kontakter, stöttade och uppmuntrade varandra. Och också gav varandra god feed-back på varandras dikter.

Allt detta återges i denna ofta förvånansvärt levande, kreativt lustfyllda bok där Tranströmer visar fler sidor av sin värld, sin diktning och sin vardag, ofta med en överraskande humor och glädje. Båda författarna har också intressanta återkopplingar till samtiden, de stora politiska skeendena, t ex det då pågående Vietnam-kriget som framförallt Bly var mycket engagerad i vad gällde proteströrelsen.

Robert Bly är måhända mer okänd för den större svenska publiken, men många insatta i poesivärlden känner förstås till hans arbeten. Många som tagit del av hans tänkande inom mytologi och samband med det kollektiva medvetandets formtagande vet nog också vem han är. Han har bearbetat och skrivit en hel del kring sagors arketyper och mänskliga lager sedda genom perspektivet av manligt-kvinnligt.

Det var länge sedan jag läste honom nu, på slutet av 70-talet. Men minnen av hur jag berördes då, kom tillbaks nu, om än i mer komprimerad form. Och jag tror inte jag håller med honom om allt i hans diskussioner kring t ex manlighet, vilket jag inte gjorde då heller. Men han är en god och stark tänkare.
Hans diktning är inte så existentiellt sammanflätad och sensitivt uttrycksfull som Tranströmers (trots att många näranog sätter likhetstecken mellan deras arbeten). Men han är en god, sympatisk och levande diktare.

Och jag tror han har betytt väldigt mycket för, inte bara den amerikanska litteraturen i sig, utan för större delar av det amerikanska intellektuella arvet. Också med steget in i en mer övergripande intuitiv helhet och en mer sant utvecklande människobild. Som USA behöver så mycket med sin bakgrund av både högmod inom världspolitiken och också längtan efter sina djupare rötter. Inte bara som land, utan inom det mänskliga växandet, i en större rörelse av liv.

Alla hjälps vi åt, bidrar med det vi kan under ett liv. Och sedan kommer det nya.

• Läs texten på SoulBooks här.
• Om Tranströmer och nobelpriset, och den speciella upplevelsen för vår del av inkoppling, tidigare i höstas här.

© MM Herkules Light Blog, nov 2011.

Öka din hälsa genom ökad utveckling av ditt medvetande

2011-11-21T08:46:00.000-08:00

Apropå mitt senaste inlägg här om "livskraft-eter" (se nedan), så fick jag impulsen att fortsätta tråden kring det här med "hälsa" igen.

Det är ju ett återkommande område, ständigt aktuellt för de flesta av oss. Inte bara om man är sjuk eller har ont, utan överlag.
Dels hur vi kan fortsätta vara friska och ta hand om vår hälsa. Men också öka vår hälsa.
Egentligen tillvarata våra resurser ännu bättre. För att leva mer fullödigt och helt.

Skrev om detta nyss på bloggen Nya tiden i perspektiv av händelser i samhället. Dels inlägget här, att många (men absolut inte alla!) styrande krafter inom samhällsvården har fortfarande problem med att öppna sig för fler möjligheter, t ex inom området av alternativ hälsa.

Det är ju också väldigt märkligt och känns inte bra i perspektiv av att den moderna sjukvården har så stora brister. Även om väldigt mkt är bra också med denna vård så skulle det vara självklart att man var mer öppen för fler lösningar. Nu när behovet är så stort! (Läs mitt senaste inlägg här på Nya tiden)

Ändå har ju framsteg skett, icke att förglömma! Det är inte så väldigt länge sedan socialstyrelsen och läkarvården fnyste åt t ex akunpunktur. Nu är denna metod och flera andra närbesläktade rumsrena (även om det säkert finns undantag).
Också healing (energiöverföring genom händer, eller genom lätt massage osv) börjar få ökat utrymme. En svensk läkare har jobbat hårt för detta och tydligen nått framgång i ökad acceptans.

Så - enormt många får upp ögonen för att det finns många vägar till ökad hälsa. Att kroppen och psyket verkar tillhöra ett större sammanhang av liv. Att man kan koppla in till denna större enhet och därmed också lättare kan ta emot läkning. Eller insikter som leder till utveckling. Som i sin tur leder till förbättringar av den fysiska eller psykiska hälsan.

För hälsa handlar ju ändå om att vi utvecklas som människor, tror jag. Att det vi kallar vår kärna, "själen" eller kärleken eller livskraften (och förmodligen att alla dessa olika begrepp har sitt värde och sin sanna plats)

Att öka din medvetenhet - att öka din inre inkoppling - att uppfatta och tillvara ta fler nivåer av ditt medvetande
"mindfulness", dvs meditation, avspänning, inre uppmärksamhet, närvaro i nuet osv, har ofta mycekt goda läkande effekter. Det är något vi arbetat med i Herkules under lång tid, även om vi inte kallat det "mindfulness" (som plötsligt är ett litet mer "poppis" begrepp än t ex "energimedicin").

Hur som helst, vi kan använda många redskap, metoder och skolor. Men det verkar ändå gå tillbaks till vår egen möjlighet att välja - välja tankar, välja vår riktning. Egentligen att välja medvetandenivå!

Att läkande uppstår därför vi kan koppla in till en större enhet eller helhet inom oss. En ökad medvetenhet finns alltid där. Även om vi inte aktivt tänker på den eller vet om den.
Men - vi kan lära oss att bli mer medvetna! Det är det är det vi fokuserar mycket på i vår SoulWork-träning.

© MM, Herkules Light Blog, Nov 2011.

Gåvan med "stark eter"; i lugnet, nära naturen, i den "lilla staden".

2011-11-20T07:23:00.000-08:00

På sistone har jag inte haft så där jättestor dragning in till stan. Och med "stan" menar jag Sthlm.
För er som följer bloggen men inte vet var vi bor, så lever jag med min familj, fru och barn, cirka 2 mil österut om Sthlm, på Värmdö i en mindre ort.

Här är det också väldigt fint för dig som kommer till oss på ett "Herkules-besök", dvs som klient eller kursdeltagare, att också få ta in den friska livsenergi som finns här, det säger många. Andas frisk luft och kanske också passa på att ta en promenad i skogen eller ner till havet på väg till bussen. Här är det så, att "etern", den livskraft vi alla behöver, är extra koncentrerad på vissa sätt. Det gynnar vår hälsa, men också vår inre utveckling.
Det är gynnsamt att ta emot högre energier genom god eterpåfyllning.

Här är det lugnt för det mesta. Ibland kan det vara lite väl lugnt, men oftast är det väldigt skönt. Speciellt om man är mer inne i stan. Nu senaste tiden har det varit mer naturligt för mig att bara vara mer i hemmakvarteren. För mig har det blivit så att jag gått ner ännu mer i "puls", alltså varvat ner yterligare. Och gått ner mer i vikt också, inte fel (he he).
Inte för att jag hade ngt jättetempo innan (men vet hur det är från många sådana år tidigare). Men det är som att det här året har lett till en del omvärderingar och fördjupning. t ex med hälsan och kosten. Och överlag att släppa ännu mer av "krav" och bilder av att vara tvungen att "hålla igång" på ett sånt där pådrivande sätt.

Det är förstås väldigt relativt, jag har nog varit både ganska lugn och nyttig innan också. Men senaste åren har blivit allt mindre socker, mjöl, ost. Mjölk och kött var det länge sedan jag slutade med. Har inte ätit kött på...vad blir det...cirka 25 år nånting. Det är inget jag säger för att jag är speciellt stolt över det. Utan mer som ett naturligt val som kom inifrån, liksom många andra positiva förändringar.

Här där vi bor är naturen nära inpå. Inte att jag är någon direkt skogsmulle, inte alls. Jag älskar folk, rörelse, engagemang. Men naturen är verkligen en stor tillgång. För mig och för min fru också är det inte bara en glädje med naturen i sig, allt det vackra t ex. Det är också en påfyllning rent konkret. När vi är i naturen får vi nämligen ofta mer eter. Det är därför jag tror att många som tränar i inomhushallar ändå inte så ofta får den här styrkan och kraften genom det naturliga syret och naturens hjälp.

För min del tränar jag inte speciellt nu. Men att bara gå en snabb promenad i den här luften, ner mot havet eller i skogen, ger ofta mig en väldigt bra påfyllning. Det är till stor del för att eterkraften är väldigt bra här, förhållandevis. Det är lätt att känna skillnaden i olika steg in mot stan hur etern blir tunnare.
Människans teknik, avgaser, gifter, men också människors tankegytter och känslogröt, påverkar etern. Dels tunnar ut den på ett någorlunda naturligt sätt, dvs använder etern. Men också hindrar flödet, stoppar livskraften.
Sedan finns det oavsett detta många energiplatser i staden. Och som tur är också en del god natur t ex genom parker och "andningshål", som det ju så passande heter.

Vi behöver alltså naturen, inte minst för etern, livskraftens skull! Det är en aspekt som få kanske tänker på direkt, men som är en grund varför vi människor ändå vill ha närhet till naturen och förstås är helt och hållet beroende av naturen. (läs äldre inlägg här)

Det hindrar förstås inte att vi kan få mycket kraft genom annan livsglädje och stimulans i staden. Jag älskar den typen av flöde, utbyten, livsglädje med människor, trafik, rörelse. Det är på sitt sätt också en slags ökad livskraft.
Men det verkar vara svårt att ersätta den typen av stimulans vad gäller den etern vi verkligen behöver också. Dels för våra kroppars skull, dels för vår medvetandeutveckling.
Det underlättar en hel del när vi är i processer av att tillgodogöra oss högre energier på ett allt mer omfattande sätt om vi kan hålla en bra, högre eternivå också.

© Alla bilder MM, Herkules Light Blog. (Ok att sprida om namn och nätadress uppges med länk.) Alla bilder från närområdet här.

© MM, nov 2011.

Några värmande ord om Herkules Light bloggen

2011-11-18T11:40:00.001-08:00

Råkade nyss se ett trevligt inlägg om Herkules Light bloggen som gjorde mig varm.
Vill du också ta en titt så gör det på bloggen Lagen om attraktion. Det är Tess som skriver där, en vad jag förstår det härlig person med mycket värme, kärlek och omtanke.
Tack för dina fina ord, Tess, du är fin!

Alltfler vill sprida sina inslag av nytänkande på olika sätt i sin vardag. Här är några av Tess´ vänner också som bloggar om hälsa, tankens möjligheter m m; Maria på Harmonia och Silvertråden, Healthy Wealthy Wellness och flera andra. De här tjejerna är väldigt framåt, positiva och stöttar också varandra på ett väldigt fint sätt tycker jag.

© MM nov 11.

Vad vi vill formulera - egentligen. Men sökandet fortsätter. Och ögonblick öppnas för en större mening, om igen.

2011-11-16T08:53:00.001-08:00

Texten här nedan skrev jag spontant i förrgår kväll, men det blev ett inlägg emellan (som behövdes i sammanhanget). Dessa senaste texter tangerar överlag varandra. De handlar om hur intellektet kan både skapa klarhet, öppna dörrar för oss, men också "sätta krokben" för vårt växande.

Genom överbetoning av det konkreta, det materiella (i sin förlängning), kan vi bli mer fastlåsta än vad vi egentligen är. Därför tankeformerna återger det. Vi behöver mer se det bakomliggande, den gemensamma kärnan. Detta är lösningen på många (alla?) livsproblem.

Låt tanken bli klar. Låt livet genom tanken tala

--------------------------

Jag tänker på "som om". Som om vadå?

Som att den intellektuella stigfinnarleken verkligen skulle ha betydelse? Att alla kringelkrokar av sökande inom akademiska studier, filosofi t ex - eller litteratur, konst - för att inte tala om vetenskap, vetenskapsteori, forskning... som om allt detta mänskliga formulerande skulle vara något mer behjälpligt för människan själv och hennes utveckling än rudimentär tankefrossa?

Att t ex läsa...nej, jag behöver inte ta exempel, inga namn behövs. Inte för att dessa olika kulturbilder, kollektiva förmedlare, intellektuella protagonister, är oönskbara. Önskan att spela huvudrollen, vara först på den upplysta scen där en större betydelse finns. Där givandet av sin gåva kan räknas.
Det är till den scenen jag vill vända mig. Med tanke om förnyelsens möjligheter. Att inte nödvändigtvis "rita om kartan", men hitta nya steg.

Där trängseln från etablerade huvudmålsägare i olika självvalda offentliga diskussioner, som de tycker de har rätt att vinna, ändå inte är övermäktig.
Därför alla dessa "formulerare" är inte på något sätt ointressanta som människor (antar jag, jag känner dem inte). Eller att de har dåligt inflytande på mänskligheten eller samhället i stort, inte alls.
Tvärtom behövs alla dessa diskussioner, detta sökande. Efter ord, efter vilja. Efter närhet.
Men leder det verkligen framåt? Till ökad sanning? Ökad medmänsklighet? Ökad förbättring av något slag?

Ja det gör det. För vi slutar inte sökandet, att hoppas på det.
Det är förstås upp till var och en i sin egen plantage (plantering, jord, frön) av inflytanden, bakgrund.
Kontakten med den egentligen objektiva sanningen (ändå uppfattningsbar), finns där, hur tolkningarna än smattrar .
Att försöka sig på att ge, vad man nu än har.
Läggning för. Trohet inför. Modet att vara och att fullfölja.

Och där sker något underbart, ibland. Förmodligen oftare än vad vederbörande berättar om. Eller kommer ihåg.
För det kan ske så snabbt. Och verka så intetsägande i förhållande till vardagens många försök till rationell hållbarhet och uträknade förhållningssätt. Vad som anses vara "det bästa" (och det mindre bästa). Följas blint.

Det är där vi ger oss rätt till världen. Av värde, vilken situation eller mänskligt område detta nu än sker genom.
Om vi ger det på "rätt sätt". Så svarar världen. Och ger oss "hemligheten".

Vad är då "rätt"? Och hemligheten med vad? Rätten att vara vid liv och förstå dess värde.
Att få fullfölja sin intention planerad av ett osynligt syfte.
Att därmed inse skapandets grundvalar och samarbeta med dessa. Att människans öde är inte den egna personens självförhärligande utan dess förnyelse. Omvandling uppstår i den stund då en människa kan se sig själv ingå i ett större sammanhang. Hur litet och till synes betydelselöst detta sammanhang än ter sig.

Det spelar ingen roll vilken värdering omvärlden lägger på dina försök. Inte att "bli någon" i den socialt högljudda fontänens svanesång. Utan att känna sitt eget jag, sin kanal till en större verklighet av liv.
Denna livsström kan ingen förneka som en gång upplevt den.

Men det gäller också att inte bara minnas den, utan fortsätta förverkliga den.

Man blir inte lugn förrän man blir hel, brukade alltid min farfarsfar säga.
Och drog ut en snus på hästen som hade sprungit till skogs, men kom tillbaks.

© MM, Nov 2011

Intellektets gåvor och utmaningar. Balanseras av "inre kunskap" och energiers förmedling av liv

2011-11-14T12:08:00.000-08:00

En fråga som jag under några dagar haft med mig (som återkommer då o då), har kretsat kring det intellektuellas verksamhet.

Hur det både kan vara väldigt stimulerande, intressant och givande. Men också "förledande" och döljande.
Helt enkelt därför jag (och kanske många kan känna igen sig i detta) märker hur uppmärksamheten fokuserar på vissa nivåer av tankearbete. Och därmed kan utestänga eller missa annan information. Som når oss på andra sätt och från andra nivåer.
T ex genom upplevelsen, ofta förmedlad i känsloformen, men kan ju också vara på andra nivåer. Eller genom mer klart inkopplat "tänkande"; intuition. Eller genom energier, av det opersonliga slaget, ej relaterade med min tanke eller känsla i sig.

Energimottagning, inte genom en annan person, uta genom sin egen inkoppling och medvetenhet, är det område som jag jobbat med länge. Och integrerat på olika sätt i arbete med människor. SoulWork-metoden har som en av sina stora grunder och tillgångar just denna aspekt med på ett levande sätt. Hur man rent praktiskt kan både öppna upp (bli mer medveten) och använda sig av denna högre inkoppling. Som oftast men inte enbart kan uttrycka sig genom energier.

Hur människan egentligen är en del av ett enormt spektra av liv, av frekvenser (eller vibrationer) av energier som genomströmmar vår fysiska värld hela tiden.
För många kan detta låta abstrakt eller ointressant, ofta därför man inte prövat det själv (inte upplevt det). Eller inte satt ihop vissa fakta i sin egen medvetenhet, nått egen insikt, men som ändå finns där.

Hela detta ämne tycker jag berörs mycket inom den nya fysiken, på sitt materiella sätt. Som ändå egentligen handlar om medvetandeutbyte och medvetandeutveckling, även om forskarna inte vill eller kan se det så.
Där man närmar sig alltmer en större kunskapskälla som inte är sammansatt på samma sätt som tidigare. Abstraktionsnivån ökar. Inte minst inom strängteorin där man talar om olika dimensioner av liv, men inom samma verklighet.

Intellektet med sin förmåga att skapa förbindelse mellan områden genom tänkandet har många enorma vinster, det vet vi. Vetenskapen är ett uttryck för det, konsten och litteraturen en annan. Filosofi, psykologi och andra områden är andra uttryck. Överlag handlar det inte om i första hand vilket område vi valt för vår intellektuella verksamhet, utan främst på två andra frågor:
1. Vad får vårt tänkande för effekt på våra liv, rent praktiskt? Ökar det vår upplevelse av delaktighet, sanna utbyten, gemenskap, utveckling?
Eller:
2. Blir intellektet en bromskloss? Som hindrar dig från att uppleva mer enhet och flöde, glädje och samverkan både inom dig själv och med andra?

Det vi kan iaktta och undersöka lite mer djupgående i vår egen vardag, är dels hur vi tänker. Detta slags tänkande handlar mycket om hur vi känner egentligen, därför många av våra känslor är sammanrörda med tankeformer.
Och dels vad vi tänker på. T ex en forskare, en akademiker, en konstnär, en politiker, en terapeut, en advokat, en idrottare, tänker förstås på ganska olika saker i sitt yrke och sin verksamhet. Men hur gör man detta? Ofta genom att automatiskt låta intellektet samla och bearbeta olika typer av kunskaper, intryck, fakta, men också känslor och annan information.

Att göra detta mer medvetet, men också stanna upp ibland för att se hur intellektet också kan förskansa sig, är högst givande. Att inte gömma sig bakom vissa roller, vissa former där intellektet tror sig vara suveränt, vilket kan skapa högmod, bristande urskillning och ödmjukhet. Det här gäller för många människor inte alls bara akademiker eller inom kulturlivet. En snickare kan ha sitt högmod, en bilreparatör sitt, en sl-kontrollant sitt osv. Det har mer att göra med funktionen snarare än vad vi gör i det yttre (obs!)

Och därmed kan man också missa god kommunikation, förnyelse, samverkan och givande utbyten. Att intellektet tat över för mycket kan leda till stelbenthet och isolering.
Det är inte avsikten egentligen. Vårt tänkande är egentligen till för att skapa ordning. Men i samverkan med en "större ordning". Denna nås inte genom intellektet i sig.

I värsta fall missbrukas intellektet (vilket sker ofta) och mynnar ut i t ex en prestigefråga. Som många debatter och diskussioner inom politik, kulturliv, politik tenderar att skapa. Där människan tappar sitt inre fokus och dras snarare med av sina lägre uttryck. Där kan intellektet låta sant och troskyldigt, men tycks ofta ge de inblandande (och andra) en kluven förnimmelse. Det är för att intellektet kan användas väldigt effektivt och därmed också "förtryckande".
Även om det inte är meningen kan t ex en väldigt intellektuell persons kunskapsbank riktas som ett överläge gentemot andra. Istället för att vara en resurs, ett stöd, en inspiration. Det beror också förstås på mottagaren/-rna, att kunna se sin egen roll och sina reaktioner.

Låt oss bli mer samverkande i det stora växandet, snarare ge möjligheter och se det goda hos varandra. Istället för att uppmuntra felaktigheter, negativa sidor och misstag genom förtal, negativ belysning, avund, felvänd längtan osv.
Pröva och se hur du använder ditt intellekt; tankarna, ditt tänkande, din kunskap (vad det än gäller).
Och pröva koppla ihop ditt tänkande med en större bakgrund, ditt livssammanhang, din plats i en större helhet.

© CMM, Herkules Light Blog, nov 2011.

Möte i kulturvärlden i öppenhet och mänskliga horisonter

2011-11-12T05:21:00.001-08:00

Såg på ett tv-program, Babel, för ett tag sen om två svenska författare, Horace Engdahl och Stig Larsson.
Av flera anledningar stannade det kvar en aning.
Så mycket att jag nu kände mig "tvungen" att skriva ned några reflektioner kring det. Även om det kanske inte märks, försöker jag skriva kort, mest för min egen skull. Det är också en energifråga jag värnar om.
(© Bild MM, Herkules Light Blog)

Vissa inslag av människoödena här berörde helt klart. Här fanns en ovanlig uppriktighet för att vara både i kultursammanhang och överlag media.
Det här programmet handlade också mycket om vänskap. Två något på varsitt sätt "udda" karaktärer som känt varandra länge inom kulturlivet. Med sina sidor, goda som mindre bra, med mycket värme och inkännande. Men också med tydliga intellektuella gränsdragningar mot förenklingar. Med andra ord, ett ovanligt innehållsrikt inslag.

En diskussionspunkt i programmet handlade om postmodernismen som begreppp. Påminde mig om något jag mött, och också i viss mån bemött, iaf inom mig själv. Aktuellt under början av 80-talet och framåt ett antal år för min del. Litet som en parallell historia i mitt liv vad gäller kulturliv.

Postmodernismen som idé, tankeverk och filosofi, tycks mig vara en på många sätt onödig och också i viss mån felaktig och ibland också direkt destruktiv tankekonstruktion.
Här framställdes dessa två författare som kanske några av de mest framträdande svenska förmedlarna av just detta begrepp och dess innebörder. Men njaa, herrarna kontrade, nästan uppört, speciellt Engdahl. Det var också intressant, hur dessa idéer, hur de nu än tillskrevs vilken tankeriktning, ändå upplevdes som mer passé, nästan löjeväckande, av dem båda idag.
Samtidigt ett gott tecken tyckte jag vad gällde dessa kulturpersonligheter.

Som här målades upp som "giganter" inom svenskt kulturliv. En hyllning de båda tog med behärskad ro. Men samtidigt gladdes åt, tror jag.
Att bli del av en beundran. Något som de postmodernistiska filosoferna och dess många uttolkare (t ex i Uppsala på början av 80-talet i en mycket för liten kostym) nog vägrat befatta sig med. Ett "populistiskt träsk".
Nu är det annorlunda, iaf för Engdahl, en sorts finkulturens varsamme beskyddare i folkhemmet.

Horace Engdahl, som många känner till rent allmänt tror jag, är medlem av Svenska Akademien. Tidigare verksam som dess "ständige sekreterare" därför också en numer van publik gestalt. En sober, resonerande person med ett hjärta som också vill mer bakom den ibland högtidliga rollen. Där litteraturen och konsten kanske också används som en ventil. Samtidigt ett intellektuellt "högdjur" som i sina stunder eventuellt kan bli självblind i sin intellektuella frenesi.
I detta samtal visar han fler sidor av sig själv än vad jag sett hittills, men ändå kanske anat. Han berättar kort om sitt familjearv hur verkligheten ständigt skulle dissekeras, förklaras, vägas för och emot, ett ständigt analyserande. En far uppsatt inom marinen.
En nog så akademiskt intressant och stimulerande miljö, kan man tycka. Men också med en tydlig känsla av isolering, kanske till och med högmod sprungen ur en bristande, mer levande mänsklig kontakt.
Där uttryckte Engdahl beundran för sin vän Stig Larsson som hade ett mer direkt sätt, mer avväpnat, icke-kontrollerande, men också livsbejakande.

Stig Larsson är på sitt sätt ett slags direkt motpol. För vissa smala kretsar en sorts kultförklarad figur, som tycks mest ha skytt dagsljus. För att leva den romantiserade, men också betyngde, genomborrande och envist upproriske konstnärssjälens sökande. "Efter sanning" visar sig vara Larssons pigment. Det är där han får sitt ljus, sin livsgnista. Om än bara en enda sanning.
Larsson berättar också naket om att han varit nära döden nyligen, tydligen pga drogmissbruk. Detta slags droganvändande har främst varit för att "skapa litteratur". Men som också slukat författaren själv.

Detta i sig ett intressant "fenomen", och tyvärr så vanligt förekommande. Inte bara genom droger, alkohol osv, utan överlag för människor genom deras tankekonstruktioner och oförlösta känslomönster som snarast fjättrar dem och övermannar deras liv istället för berikar och utvecklar.

Detta tycks alltså markera ett tydligt uppvaknande för denne person. Som får tjäna som ett både hedrande och livgivande exempel för många andra, tänker jag. Inte minst inom kulturvärlden. Och denna droganvändning vill han nu råda bot på även i ett kollektivt forum. Han sade nämligen att han ser att droganvändningen ökar på många plan, "bland Svenssons", som han uttrycker det.
Även detta är remarkabelt, och vad det låter som högst sympatiskt för denne gestalt, även om jag förstås inte vet hur hans ansträngningar kommer att ta sig uttryck i det tryckta ordet. Jag känner inte till Stig Larsson speciellt väl, men har som sagt tidigare följt kulturlivet till viss del, även vad gällde "postmodernismen" (dessa nihilistiska värderingar), uttryck och åsikter.

Avslutningsvis: Det går inte att fly rädslan inom sig själv. Som Engdahl säger "...att försöka uppskjuta sorgearbetet, som aldrig kan lyckas" genom droger. Och heller förstås inte på andra sätt heller.

Maskernas tid är nog snart på upphällningen, i alla fall än mer, stegvis allt ljusare.

(Programmet kan ses på SVTPlay ett tag till)

(Bilder som markeras med "MM" och bloggens adr får spridas fritt)

© MM, Herkules Light blog nov 2011.

Rent ris i påsen? Ekologisk odling ger många positiva svar

2011-11-12T03:42:00.001-08:00

Rapport idag i AB om "giftigt ris".

Man brukar tala om "rent mjöl i påsen". Ja, det gäller många slags näringsområden. Frågan är hur mkt matproducenterna tänker så.
Ris är en viktig basvara. Därför lite förvånande ändå tycker jag att så höga halter tillåts. För det är ju det också, att EU-reglement oftare tillåter högre doser av giftinnehåll. Det var ett av skälen till att EU-anpassningen för Sveriges del inte var något uppköp heller.

"En man kontaktade konsumentsajten Testfakta och berättade att han brukade använda överblivet risvatten som näring till sina blommor, men att de plötsligt dog. Basmatiriset, tyckte han, luktade också kemiskt. AB här

Känns det igen? När jag tänker på det har jag märkt det ibland faktiskt. Hemskt!
Men kanske ändå inte en jättenyhet i sig. Det är ju ngt som många mer hälsomedvetna diskuterat i många år. Och försökt föra upp på allmänhetens och politikernas agenda. Nu har denna medvetenhet ökat senaste åren. Så kanske en svängning är på gång?

Det är lite kul ibland att läsa läsarkommentar till vissa artiklar. Det belyser en del hur människor resonerar (och inte resonerar). Och hur olika perspektiv florerar.

Så här säger två personer t ex:

"Priser och konsumtion hänger inte med, då stressar man jordbruket istället genom att använda extrema åtgärder. Jorden hinner inte vila efter varje skörd innan det blir dags igen att plantera om på nytt. Därav missbruket av ohälsosamma medel. (Niclas H)"

"Actually that isn't entirely true. rice, corn, wheat is thrown away in many countries to keep the price up. The problem is really how we produce, consume, manage and distribute food stuffs. (Kimberly W)"

Tror och hoppas att det ekologiska tänket kan öka i omfång och genomslagskraft. Biodynamisk odling t ex, inte dumt. Men tyvärr mer kostsamt, både för producenter och för konsumenter än så länge vad jag förstått.
Men det finns säkert alternativ, bara viljan till storskaliga lösningar finns och kan få ta mer plats i det gemensamma medvetandet.

FN har tydligen i en rapport från mars i år 2011 slagit fast att (läs mer här) "produktionen av mat kan fördubblas på 10 år om lantbrukare i utvecklingsländer väljer att odla ekologiskt". Det låter ju både positivt och lovvärt. Också att det finns många regleringar genom naturen själv som kan hålla borta skadeinsekter och ogräs.

© MM, Herk Light Blog nov 2011

Fler högtider. Och energin brusar...

2011-11-10T15:38:00.000-08:00

11:11:11

Och fullmånen i Skorpionen.
Mycket stark dag (torsdag).

Den här enormt glädjefulla, tindrande, uppåtbrusande energin har varit med hela veckan, till och från.
Idag en väldigt annorlunda, tryckande och omvandlande energi. Som sedan mjuknade.

Var inne i stan och fick arbeta med energierna, kanske det som hjälpte till för mig. Att sprida ut mer.
Blev mkt ljus.
Indra var glad som fick ta emot också.

Och min son talade om Appolon idag, sådär spontant. Att vi nu har fötts ur Appolon. Lite skämtsamt.
Ändå tyckte jag det sade en hel del.
Indras stridslarm över himlen tonar bort. Möter inte samma motstånd.
De fredliga krigarna ur ljuset samlas.
Den högre energin går igenom allt lättare.

Så får vi se hur 11:11-dagen detta år kommer att upplevas.
11:11-porten som vi talade om i början av 90-talet. Som hade sitt ursprung i en ny sol-inkoppling.
Och som jag inte varit med i så mycket sedan dess.
Men i år är det ju tre elvor på rad.

© MM, nov 2011.

Lätthet i höjning

2011-11-02T11:25:00.000-07:00

Märker av en skön lätthet senaste dagarna.
Parad med den starka energin.

Idag har det känts extra lättsamt för denna period.
Det är för att energin går in i en ny fas nu. Dels andra hälften av Skorpionen (av tre, som det är i varje zodiaktecken. Dessa kallas ibland för "dekader").

Dels också för att vi har "landat" litegrann från den här höjningen som varit senaste tiden.
(Bild © Carl Mikael M, http://herkuleslight.blogspot.com Från en av många vackra vyer här i G-berg)

Som jag sagt flera ggr både på denna sida och i andra sammanhang, så ser jag det som en längre pågående process. Men jag märker också av den här lite bubblande njutbara swoschiga uttrycket som finns i energin.
Känner definitivt igen den från andra höjningar när energin gått igenom och man når ut i ny "rymd".

Samtidigt kan det vara mycket tufft för många som är mer i en slipningsfas. Omvandlingarna trängs nu på startbanan för att ruska om i vissa lägen. Inte minst i världen.
Så känner du så, var inte orolig eller tro att allt bara handlar om dig. Det är en kollektiv höjning. Inte att du gjort ngt "fel" eller att du är "dålig" (eller vad nu de lägre mönstren kan hitta på för krumbukter). Utan snarare att dina höljen, ditt personliga medvetande, behöver tid att förändras och ta emot energin.

När den högre energin rusar in fortare blir det ofta reaktioner. Det kan i djupare fall leda till en kris, som då i de flesta fall finns med på din själsliga resekarta (läs mer här för bakgrunder). Det kan också bli mer tillfällig yrsel, snurrighet, viss glömska och upplevelser att vara "borta". Eller det är en enklare "tvättning", en rening.
Dessa reningar kan vara mer fokuserade i ett hölje - fysiskt, känsla eller tanke. Men de kan också genomströmma och påverka hela din person, alla höljen.
Det finns många uttryck. Också förstås att vi upplever insikter, expansion, glädje och ökad kärlek.

Vi fortsätter resan.

(Några andra texter som kopplar in till sammanhanget;
• Människor växer så det knakar (del 2)
• Förändring - med kraften i den högre energin
• Omvandling genom kris ("spiritual emergency")

© MM, nov 11.

Tiden mäts genom vår medvetenhet. Resan fortsätter

2011-11-01T04:41:00.000-07:00

Apropå funderingar kring "tidens slut", som verkar vara ett hett ämne just nu för många av oss.
Och det är både bra och kul! För det är verkligen ett spännande, stimulerande ämne.
Värt att skriva om, igen.

Först av allt. Du behöver inte vara orolig (om du nu är det): Tiden tar inte slut - någonsin.
Den har bara olika frekvenser.

Två: Och du är ett uttryck för ett större liv. Som egentligen inte dör. Inte "tar slut".
Det bara fortsätter. Men i olika former, olika nivåer, olika grader av medvetenhet.

Så det är utgångspunkten. Inte speciellt lättsmält bara det. Men fantastiskt när vi dyker in i innebörden!
Följ då med i resonemanget här nedan. Som är ett komprimerat sammandrag av ett långt mer omfattande ämne.

Vi upplever tiden olika därför att den egentligen återspeglar olika medvetandetillstånd.
Därför kan man med rätta påstå att tid är olika grader av medvetenhet.

Eller uttryckt på ett annat sätt; tiden formas efter hur vår uppmärksamhet riktas.
Kan vi rikta vår uppmärksamhet i en högre medvetandenivå, en högre livsfrekvens, då fylls tiden ut och vi expanderar i vårt väsen. Detta sker också i vår aura, att energin ökad. Högre energi kan ta plats och expanderar våra höljen.
Då går tiden också långsammare. Men vi upplever den som i ett ökande flöde av nu.

Det är något underbart! Och helande.
För det är också kontakt med din högre energi. Och världens högre energier.

Ofta får jag glädjen av att uppleva ett ökat nu-flöde. Som ett annat tillstånd av tid, men också ökad glädje, närvaro, sinnesro. Detta har ökat med åren. det fyller mig ofta med stor tacksamhet och också enkel förundran.
Det måste inte ske yttre saker för att skapa lycka eller känsla av tillfredställelse. Att vara med det lilla. Att ha tillit. Att uppleva Kärleken genom energin bara. Uppskatta relationer för vad de är. (läs koppling här)
Men också nya stadier av omvandling, förlösning, försoning, insikt. Genomkorsa nya svårigheter och utmaningar. Processen tar inte slut!

Det är därför det ofta är en sorts illusion när människor kan tro de är "klara" med sin utveckling (läs koppling här). Det kommer ständigt nya stadier.
Samtidigt lär vi oss hela tiden. Släpper det gamla för det nya. Det vi tyckte var svårt igår är lätt idag. Det vi trodde vi inte skulle klara för fem sedan går galant nu för tiden. Det vi aldrig hade kunnat tänka oss för femton år sedan har idag blivit verklighet.
Men det säger inte att vi är "klara". Människan behöver genomgå så många nivåer av utveckling.
Det vi ser på ytan hos andra är bara en tusendel av deras pågående liv. Och bakom denna tusendel finns en ocean av medvetande som ännu inte har börjats utforskas, som ingår i allas våra högre medvetenhetsnivåer.

Avrundar där: "För Herkules Light blog, i mega-rymden, direkt i mänsklighetens språng i den här världen, och nästa (och nästa - här kommer ekot in - boooom)"

© MM, 1 nov 2011

Kul med Facebook

2011-10-31T03:33:00.000-07:00

Nya tiden bloggen rullar vidare...

2011-10-30T12:56:00.000-07:00

Fortsätter skriva om det aktuella ämnet kring "ny tid" (med vissa utgångspunkter kring "maya-kalendern", både som inspiration för många men också vissa oklarheter).
Och överlag att vi är mitt i en omfattande och helt unik medvetandeexpansion.

Lade in ett inlägg nyss på gamla bloggen Nya tiden väldigt spontant. Läs mer här.

Det verkar som att denna blogg - som jag hade tänkt avsluta - faktiskt lever sitt "eget liv". Och vad jag förstår fortsätter vara välbesökt av många nya läsare. Vilket har överraskat mig en del.
Men det är förstås glädjande. Och därför kommer jag lägga in lite kopplingar där också framöver vid tillfälle när andan faller på.

© MM, okt 11

Två röster om Soulwork

2011-10-30T12:44:00.001-07:00

Snart börjar SoulWork utbildningen.
28 januari 2012.

Två personer på bloggen Nya tiden sade så här om SoulWork för cirka ett år sedan:

" Ett av de bästa och viktigaste val jag gjort här i livet var när jag tog kontakt med Mikael på Herkules förlag & utbildning för nästan tio år sedan. Jag fick möta en mycket närvarande terapeut som lyssnade och såg till flera nivåer inåt och flera ”uppåt”, en pionjär när det gäller energi- o terapeutiskt arbete. När så utbildningarna startade som senare fått det samlade namnet SoulWork tvekade jag inte att anmäla mig.

Vad har det lett till rent konkret? Jag har fått kontakt med mig själv, min inre kärna, på ett sätt som jag inte visste var möjligt. Helat och läkt gamla familjemönster. Själskontakt, djupare kontakt med livet… ja faktum är att så mycket förändrats även runt omkring i min närhet. Det verkar finnas en sanning i uttrycket, förändra världen genom att förändra dig själv. Om vi helar oss själva, tar hand om känslor och hindrande tankeformer, låter ljuset få ta plats ... vad händer då i världen? "

" SoulWork är bara fantastisk. Denna kombination av ökad själskontakt och personlig integrering har en djupgripande effekt på allting i livet. Exempelvis har det växt fram i mig en grundläggande glädje som inte kan rubbas där jag förr hade många år av depression. Och en djup kärlek till livet och människor, ja ljus och lätthet i livet. "

Mer info om SoulWork-utbildningen, också med fler röster (längst ned) finner du här på vår hemsida.

© MM, okt 2011

Är vi vid "Tidens Ände"? Snarare på väg in i en "ny tids medvetandeskifte" - inte "katastrofer"

2011-10-29T08:45:00.001-07:00

Vi är nu inne i slutskedet av okt 2011.

Och igår den 28 okt säger vissa att det skulle vara en egen höjning. "Slut på den gamla tiden".
Och visst, alltid bra med höjningar. Att människor upplever dessa. Visar på den kollektiva processen av förnyelse. Återfödelse i den här tiden.

Och det är verkligen en höjning! Hela hösten har den pågått.
Och samtidigt under en längre tid. (en bra bakgrund som jag skrev tidigare här; intressant för dig som inte läst detta tidigare) Och när vi blir mer inkopplade så upplever vi detta sett som hela tiden. Det blir snarare en ny frekvens vi redan lever på. Än något vi går och väntar som ska inträffa väldigt "plötsligt".

Det är därför det kan vara missvisande att formulera det hela som en övergång under en väldigt begränsad tid. Det ger felaktiga signaler, även om det är menat väl. Det kan också ge en skev bild av hur den större utvecklingen och energierna verkar. De finns ju alltid! Vi har alltid möjlighet till inkoppling, inte bara vissa datum.
Men energierna blir aktiverade i olika rytmer och därmed med olika effekter.

Som många vet idag står vi inför stora goda förändringar. Vi är i slutet av det som kallats för kali-yuga. En längre tidsperiod av "mörker". Det är då människans egoism grillats. Och tråkiga, missbrukande uttryck för detta har haft en väldigt "fri marknad" under denna epok. På bekostnad av den stora helheten.

Vi är också i ett helt nytt spiralvarv i den större galaktiska tideräkningen. Vi lämnar på en nivå ett varv som kallas Fiskarnas tidsålder och går in i Vattumannens tidsålder. Det är 2 600 års-cykeln. Sedan lämnar vi samtidigt den större cykeln på 26 000 år. Och kanske i ännu större format.

Den större utvecklingen tar alltså plats hur som helst. Inget kan stoppa den.
Det är något som många som stirrar sig blinda på allt det negativa i vår värld och/eller inom sig själva, skulle försöka att se mer klart. Istället för att tro att människan "är sådan", t ex "ond" eller "ett djur" osv. Det är ett misstag. Det är också ett missbruk som använts mer medvetet av vissa intressen under längre tid.
Människan utvecklas hela tiden. Genom sin högre medvetenhet. Men det tar sin tid.

Så - vi är mitt i en brytningstid. Som också går allt fortare och tar sig allt starkare uttryck.
Men fortfarande inga direkta tecken på att vi skulle nå "tidens slut". Som en del profetia-tolkare från gamla Maya-tecken har talat om skulle ske. Och som många också har blivit väldigt uppskrämda av, inte minst många ungdomar genom nätet. där behövs mer information och upplysning. Att denna övergång är snarast ett medvetandeskifte, inte en "katastrof".

"Tidens slut" - så härligt dramatiskt! Och det är kanske också det som kan ha en större betydelse. Iaf till viss del, rent psykologiskt. Att sätta sprutt på oss ibland ganska tröga människor. Så att vi kommer igång med det vi verkligen vill. Att skapa goda, varaktiga förändringar. Att inse våra möjligheter, förmågor och mänsklighetens enorma växandekraft.
Att ta emot all den hjälp vi egentligen får från högre världar, hur vi nu än vill benämna dessa.
Inom oss själva, men förstås också i världen.

Världen hungrar efter ljus. Ljus är framförallt medvetenhet.
Ljus är kunskap, insikt, visdom. Ljus är kärlek.

Så låt oss sprida kärlek och visdom - det större syftet med liv.
Det är nog det profetiorna har försökt förmedla. I grund och botten.

© MM, okt 2011

Är du på väg in i den nya världen?

2011-10-29T03:33:00.000-07:00

Är vi på väg ut på den "andra sidan", som in i en ny värld?
Ja, det sker egentligen hela tiden.

Starkt är det iaf. Energin är både pressande, upplösande och genomlysande.
Det är klart och ljust. Och det har pågått ett bra tag nu, i denna fas.
Som har Skorpionen som bakgrund och "formgivare" av energin.
Men innan dess var också väldigt starkt (i Vågen och Jungfrun; se tidigare inlägg), på sina sätt.
Så det är tydligt, att det är olika faser.

Beror detta på att vi sägs ha lämnat den "vanliga tiden" enligt Maya-kalendern?
Ja, kanske på sitt sätt. Samtidigt är det något som sker hela tiden. Dels för de som "stiger upp" i sin egen själsliga process. Dels därför vi lever i den tiden av övergång nu överlag.

Men att det bara beror på att dessa omdiskuterade datum skulle ha "bestämt det"? Nja, det är nog inte riktigt hela bilden tycker jag. Jag tror det är en längre process.

Men det kanske inte spelar så stor roll i sig.

Idag en till underbar solig höstdag. Vilken härlig promenad vi var på!

(Återkommer mer kring tiden och energierna snart.)

© MM, okt 2011

Herkules omvandlar hydran - att höja det som hindrar oss

2011-10-28T04:42:00.000-07:00

I Herkuleslegenden - där tolv stordåd målas fram som symbol för människans väg till förening och upplysning med sin själ, sitt högre ljus - motsvarar Skorpionen det dåd då Herkules övervinner den niohövdade hydran.

De tolv utmaningarna och deras segrar motsvarar hjärtats öppnande och utveckling hos varje individ. Det är tolv stycken energier som under ett långt utvecklingsförlopp till sist når sin fullbordan.
Detta brukar symboliseras av att hjärtcentrats "tolv blad" slår ut. Ofta har vi utvecklat några av dessa blad (energier) lite mer, medan andra är mer vilande eller outvecklade.

Det är de tolv kvaliteterna (eller egenskaperna) som skapar utveckling av hjärtat och hela denna själsprocess. Det är genom ökad medvetenhet det tar plats. Inte genom att försöka manipulera med chakran i sig.
En intressant iakttagelse för de som har ägnat sig mer åt andlig/inre utveckling genom åren (och liven) är att balans behöver ofta skapas. Vissa kvaliteter har utvecklats mer, medan andra behöver uppmärksammas mer.

Herkulesmyten handlar om solhjälten Herkules som möter dessa tolv utmaningar. Det är en symbol för hur vi som människor rör oss runt zodiakhjulet, om och om igen. I varje månad finns en utmaning men också en genomlysande sanning eller insikt, en existentiell lärdom.
Vi lever våra liv, har våra olika roller. Vi älskar, vi lider och nöts, men växer också.
Vi möter svårigheter och går igenom skuggor. Lär oss att höja vår energi och medvetenhet. Och att släppa det gamla, det hindrande, det förbrukade. Det som "egot" eller vår personlighet ändå gärna vill hålla fast vid.

Hela denna myt eller bild med Herkules är egentligen en gammal skildring från den tidlösa andliga visdomen. Den beskriver symboliskt men också med väldigt intressanta, konkreta kopplingar till allmängiltiga insikter och kunskaper, hur människan kan lösa dessa utmaningar. Det är egentligen en mycket mer övergripande visdom än vad man först kan tro.
Dessa kan man läsa om bl a i den utmärkta boken "The labours of Hercules" av Alice Bailey.
(Denna titel finns endast på engelska, men kan beställas via Tibetanens bokfond. Fler titlar om denna tidlösa kunskap finner du även där).

I just temat med Skorpionen handlar det alltså om om att Herkules möter det märkliga urtidsdjuret eller väsendet hydran. Hydran symboliserar vårt lägre sinne med dess rovgiriga uttryck, vår egoism. Som också tar sig uttryck genom det lägre känslolivet och även rent fysiskt.
Hydrans nio huvuden anspelar på nio utmaningar i Skorpionen (läs mer här, en längre sammanställning jag skrev för några år sedan). Dessa livsutmaningar är också test eller prov. De utspelar sig i tre grupper i människans tre höljen och medvetandevärldar; fysiskt-känslan-tanken.

På bilder som åskådliggör detta drama ser vi Herkules med sin klubba (ibland också ett svärd, tror jag) på väg att försöka slå ut monstret. Men det går inte, för varje gång växer ett nytt huvud ut igen.

Herkules får till sist en inre ingivelse. Han lyfter upp hydran från marken, mot himlen. Varvid detta monster förtvinar. Det har inte längre kontakt med sin mark och kan inte längre få näring som den brukar. Detta symboliserar hur människans till synes oövervinnerliga egoism måste höjas upp i en högre medvetenhet. Då mister den sin näring från den lägre materien som den annars lever av. Och självdör då egentligen.

Återigen blir det tydligt med Skorpionens tema av kamp och död. Också det här med att försöka "klubba" eller strida sig fram genom hinder. Istället för att hitta den mer djupgående lösningen; att lyfta problemet. Detta blir också sinnebilden för de väldiga möjligheterna i skorp; egentligen av förlösning och återinkoppling av det högre.

Så - känner du dig aningen pressad av energin nu, är det inte konstigt. Pröva att acceptera där du befinner dig i din utveckling. Relaxa. Ta några djupa andetag.
Ta en promenad. Se det enkla, det lilla, det nära.
Njut av det växande i naturen, även om det är regnigt.
Och koppla in dig och se vad du kan "höja upp". Som ditt eget inre ljus kan omvandla.

Vi är alla på väg i det stora sol-hjulet av sant förverkligande

© MM, okt 2011

Rensa i datorn - nya möjligheter och kontakter

2011-10-28T04:38:00.001-07:00

Städat bland alla olika nät-adresser på datorn.
Det var mer omfattande än jag trodde! Men faktiskt mer givande också.

Det är ju otroligt vad nätet gett oss för möjligheter.
Trots de negativa effekterna av missbruk som florerar.

Jag har sorterat och systematiserat. Så nu har jag riktigt bra ordning.
Sen gäller det förstås att använda idéer och möjligheter också. Det är väl "risken" med att samla både material och adresser från intressanta sidor och nyheter; de tenderar att bara ligga där!

I mitt fall kan jag verkligen i vissa fall ha glädje av att gå tillbaka och kolla ändå, har jag märkt.
Också nu när jag är i ett nytt flöde av kommunikation och utbyten (olika faser) så känns det värdefullt.

Så snart kanske det dimper ner ett spännande mail hos några människor framöver som jag inte känner men som jag tycker har spännande verksamheter eller tankar. Eller vad det nu kan vara. Det är så jag gör ibland, skickar iväg lite reflektioner, förslag, möjligheter.
Det är inte alla som nappar på det förstås. Vissa svarar inte alls. Och så måste det få vara.

Jag tänker flöde, men också syfte. Att även om det inte går fram i orden eller via fysiska media så blir det kontakt eventuellt ändå. Som kan fröa av sig och gro. Om inte annat i den gemensamma etern.
Allt vi gör med en intention har förstås sin effekt. Och byggs på. Och bidrar till olika helheter.

Jag tänker i det här sammanhanget; skapande, samverkan, goda utbyten, god vilja.
Som bidrar till ökad kärlek, hälsa och välvilja.

© MM, okt 2011

Coaching med Skorpion-energin; Ta fram din ´Herkules-hjälte`!

2011-10-27T04:38:00.001-07:00

Hur kan vi bäst förhålla oss till denna aktuella energi, Skorpionen?

Ja det beror förstås på en rad faktorer. T ex hur denna energi aktiveras i vår stjärnkarta. Och också beroende på vår egen utvecklingspunkt, hur vi kan ta emot energin.
Detta är en allmängiltig grundregel, en utgångspunkt man kan komma ihåg i många sammanhang.

Men om jag bara fritt associerar. Och tonar in lite, något som jag också gjort nu när jag skrivit om energin. Så verkar det tydligt med några hållpunkter:

1. Den här energin vill omvandla.
Det är bra. Och det har den gemensamt med alla högre energier (som zodiakenergierna är ett omfattande uttryck för).
Eftersom energin kan vara (obs "kan" vara) intensiv, kan den också upplevas som påfrestande. Det gäller att kunna släppa igenom den.

2. Den är kreativ och har syntes som ett mål (harmoniaspekten).
Det jag tänker på här främst är Merkuriusinflytandet i detta tecken (alltså på det övergripande planet). Denna energi är högre mental i sin form och i sitt ursprung. Den är nära själen (både som symbol och konkret för mänskligheten) och fungerar som budbärare, brobyggare, kommunikatör emellan.

3. Mars vill framåt.
Mars vill något. Mars talar till oss genom kraft, men också genom kamp (sjätte strålen, hängivenheten, idealen).
Mars vill ha något. Nämligen framfart, rörelse, förverkligande. Mars "hamrar" därför den fysiska materien, den fysiska kroppen, för att bryta igenom. Det är ett starkt skapande i detta, om vi kan förstå denna kraft och rikta den mer medvetet.
Marskraften kan också lätt bli blind, både i Skorpionen och Väduren. I Skorp kan den kraften slå över i hänsynslöshet, kyla, aggressivitet (även om dold). Därav också Skorpion-personlighetens ibland nästan omärkliga sting som hon/han kan använda sig av, nästan i förbigående.

4. "Krigar-effekten".
Att segra över det blinda begränsande, omvandla motståndet, lägre mönster som vill förneka utveckling, hindra ljusets ursprung.
Det är vår omvandling på vår själsresa. Det symboliska temat för Skorpionen i den andliga tidlösa filosofin, är: "Segrande går jag ur striden". Jag lägger in en egen text direkt efter denna, om Herkules-myten och dess specifika koppling för denna period.

"Coaching-träningen" här är alltså att vi kan lyssna på energin (grundläggande för alla högre energier och högre medvetenhet).
Att vi som sagt fokuserar på att; släppa igenom. Inte göra motstånd mot energins egenskaper.

Urskilj hela tiden vad som är högre, vad som är lägre.
Detta är inte beroende på dina personliga värderingar eller utgångspunkter i din känsla. Utan mer objektivt, vad som skapar mest utveckling i energin.

Att ta till oss och använda dess kvaliteter av; kraft - skapande - förnyelse - hälsa.

Hur gör vi det?
Genom att lära oss om energin. Undersöka, studera, tona in, "smaka" på den.
Vi urskiljer vad den skapar för effekter.
Vi urskiljer vad som är vår egen person och dess reaktioner. Och vad som är energin i sig.
Vi upplever kärlek, insikt, förståelse. Och använder dessa som balansmedel.

Vad vill energin?
Alltid skapa utveckling. Energin förmedlar det högre som alltid finns inom oss (inneboende i all materia egentligen). Men energin väcker upp denna medvetenhet i vår mänskliga form. Genom våra andra höljen och medvetandefunktioner; vår tanke, känsla och fysiska uttryck

Återkommer snart med ett inlägg om Herkules, "legenden" om solhjälten som utförde tolv stordåd genom dessa väldiga utmaningar.
Det är en symbolisk skildring för hur vår personlighet får genomgå sina prövningar. Och hur vi därigenom når en högre nivå av enhet, insikt och förvandling. Och blir alltmer ett med vår högre natur, själen. Detta uttrycker sig också genom att vårt hjärtcentra gradvis utvecklas - genom dess tolv "blad" - och på längre sikt når fulländning.
Följ gärna med då!

Och så länge - stay in tune,

Herkules Light blog - på plats i ljuset.
För dig som vill veta mer om livets energier och utveckling i den här spännande tiden!

© MM, okt 2011

Varje dags unika gåva - vi firar livet

2011-10-26T03:12:00.001-07:00

Varje dag har sin egen särprägel.

Även om jag jobbar mkt hemifrån och därför är mkt i samma omgivning, så upplever jag ofta en sådan stor mångfald nyanser. Varje dag har sitt djup och sina specifika intryck.

Det är mkt beroende på energin. Som så gott som alltid bär med sig olika gåvor.
Som både är specifik för sin period, zodiakperioden t ex. Men också andra mer övergripande faser.

Som också uttrycker andra, kortare faser under en månad.
Men faktiskt också under en dag.

Det är fantastiskt! Så mycket mångfald! Så mycket lärande.

Så mycket kärlek och glädje

(Blombild: © Sara Matthis. Får spridas om namn och nätadress uppges)
© MM, okt 2011.

Skorpionen skakar om och manar fram - i harmoni eller kamp

2011-10-26T01:42:00.000-07:00

Nu är vi inne i energierna från Skorpionen sedan ett tag. Och det är starkt!

För vissa slår energin så att du kan känna dig yr, omtumlad eller omskakad, inte minst direkt fysiskt. Denna energi går nämligen gärna via kroppen mer konkret. Den kan också i den här fasen dra upp en del gamla känslor, minnen, stämningar.
Nu är det nämligen mycket mars-inflytande!

Du kan också märka det på mer kraft i ditt liv. Men som kan vara så pådrivande och stark att det känns svårt att balansera den. Du kanske vill jättemycket, men vet inte riktigt hur du ska rikta den.
Då är det bra att bra att acceptera läget och slappna av. Så att energin mer kan gå igenom.

För det är väldigt olika lägen på ett övergripande sätt; den högre energin och våra personliga tankar.
Kan vi koppla in vårt högre tänkande innebär detta egentligen högre kontakt, lyssnande och samarbete med livet. På mer intuitiva och samstämmande nivåer. Det underlättar för oss när energier och överlag vår högre medvetenhet vill nå uttryck genom oss. Och skapa positiva förändringar och skapande, i oss, i världen.

Fick precis ett mail från en person som kände av detta markanta skifte som tog plats nyligen från Vågen till Skorp. Det startade cirka 16-17 okt (alltså tidigare än traditionella datumet 23 okt), upplevde jag. Från Vågens mer luftiga, virvlande, tankestimulerande och "hoppiga" energi. Den ju är så härlig. Men kan också kan vara svårbemästrad med behov av ökad klarhet och fokusering.
Jag tyckte ändå att jag fick väldigt bra insikt i och upplevelse av positiva flöden under detta årets Vågen-period.

Nu har vi varit i Vågens balanseringspunkt, rullat några gånger fram och tillbaks mellan vågskålarna, och tränat oss i att bli mer stilla, lyssnande, reflekterande och också flödande i kärleksenergin. Och så kommer Skorpionen för att skaka om och föra livet vidare. Detta behöver som jag ofta brukar säga inte vara på något fysiskt sätt. Utan handlar som alltid om medvetandet. Om hur vi kan handskas med känslor, tankar, personliga mönster, våra minnen, vår riktning i livet.

Skorpionen ligger på med ett mer grovarbetande mönster av bearbetning. Det är inte för inte som Skorpionen brukar kallas för ett av "dödens tecken". Det är förstås inte menat så dramatiskt egentligen, även om det kan vara omvälvande och tufft för många en sådan period. Det är snarare att dessa energier tar upp gammalt material för att omvandla och skapa nytt. Och att det gamla därmed dör. Det har gjort sitt och får omvandlas, för att ge plats åt det nya.

Mars är dominerande här, med sin röda energi. Den brukar anges som "aggressiv". Bland flera andra uttryck, som kraft, uttryck genom vilja i världen, frammanande, pådrivande etc. Så om du har mars aktualiserad i din stjärnkarta just nu eller har mkt Skorpion med dig kan det vara bra att hålla ett öga på dessa reaktioner. Också hur du kan skapa detta omedvetet från omgivningen som återspegling.

Marsenergin styrs i Skorpionen (lite olika i olika tecken) av hängivenhetens energi eller idealets uttryck (sjätte strålen). Det betyder att dina idéer om världen, livet och syftet kan bli förhärskande på ett ensidigt sätt om du inte balanserar med kärlek och perspektiv. Det får vi i Skorp genom Merkurius, som tur är (här genom fjärde strålen). Som skapar länk och kommunikation med högre nivåer inom oss och med helheten. Där har vi också syntesens uttryck, att skapa harmoni. Och hur det uppstår genom att vi går igenom svårigheter, växande som också kan vara konfliktfyllt.

Merkurius, sändebudet för "Solen", dvs för själsmedvetandet.

© MM, okt 11

Uppvaknanden i världen leder in i djupare av-slöjande.

2011-10-25T08:59:00.000-07:00

Det händer mycket i världen. Protesterna mot bankvälde och ekonomiskt missbruk har spridit sig och tagit sig starka uttryck på många håll.

Folk har nått en gräns nu för vad som känns rimligt. Av hur dels ekonomin överlag har tillåtits utgöra en så dominerande del av människors verklighet. Dels att denna slags ekonomi, så som den styrts, dessutom driver så mycket tidigare självklar välfärd ner i slasken. T o m länders ekonomier balanserar på bankrutt, sägs det alltmer ofta nu.

Även om dessa problem är mångsidiga, t ex att de tycks också överdrivas av olika skäl, så är de inte fullständiga på något sätt i sin beskrivning av vad som verkligen händer.
För det är samtidigt så mycket mer. Både i världen, politiskt etc, som inte kommer fram. Och förstås inom mänskligheten på andra nivåer.

Jag tänker på att det verkar vara en regel - fortfarande - att den större helhetsbilden ännu inte uppfattas mer brett. Att människans roll, bakgrund och syfte är inte på långa vägar förstått.
Att så länge mänsklighetens "skugga" (skuggvärld) får fortsätta dominera, så fortsätter också en sorts yttre kuliss av verklighet främst genom de materiella villkoren, att styra.
Men denna ständigt yttre struktur (som t ex att allt skulle handla om "ekonomi") är samtidigt en schimär. Som också är skapad av olika nivåer inom mänsklighetens ofullkomlighet och kortsiktiga livsuppfattning.

En effekt av detta är därmed också att det högre inte blir så synligt i människans vardag. Trots att det ständigt pågår. Det verkliga livet. Det fantastiska livet. Det livgivande livet.
Och att detta förhållande fortsätter så länge inte tillräckligt många människor nått högre nivåer av medvetenhet. Både inom sig själva och i vårt kollektiva tänkande.

Samtidigt som detta gäller, är det tydligt att så många typer av uppvaknanden sker nu. De samsas i en brokig skara och breder ut sig över världskartan. Det blir nästan en viss mättnad av alla avslöjanden, insikter om maktmissbruk, förskingringar osv.
Detta är förstås i många fall ett vackert led i människans nyorientering. Och vi är mitt uppe i denna kataklysm, detta födande.

Men som egentligen är ett språng i vårt medvetande. Inte bara yttre "avslöjanden".

För det är ju en större slöja som dras bort nu.

© MM, okt 11.

Vilket ljus, vilken sol! Underbara natur, underbara närvaro

2011-10-20T14:26:00.000-07:00

En till fantastisk höstdag!

Jag tar med några bilder här från några promenader senaste tiden.
Som jag till min glädje upptäckt att jag kan ta med min ganska enkla mobil. Visste inte den hade såpass hyfsad kamera.
Och hur lätt det var att ladda upp bilderna när jag fick en liten sladd också som fungerade...

Tack! Det var ju något jag önskat mig länge. Och så fanns allt plötsligt bara där!

Alla bilder © Mikael Matthis
(Ok att använda om du uppger namn och nätadressen)

I givandet, lärandet och det större skapandet: SoulWork - nu expanderar vi!

2011-10-19T10:13:00.001-07:00

Lördag 28 januari 2012 startar nya SoulWork-gruppen!

Jag blev så inspirerad av det vi gör (igen), att jag gärna vill dela med mig av några rader. Kring SoulWork och den kommande utbildningen. Och överlag "tänket".
Det är en så omfattande utbildning som bygger på deltagarnas egna levande process. Där man får mycket utrymme att "hitta sig själv". Samtidigt i en specifik form (eller rytm), en undervisande struktur, som också ger väldigt konkreta redskap.

Det kan kanske låta "ego" att säga att jag gillar - ja, faktiskt älskar - vårt arbete så mycket. Men det baseras helt enkelt på att vi får ofta se och höra om så fantastiska resultat hos människor. Som går eller har gått utbildningen. Eller som går eller har gått i enskild SoulWork-terapi/-coaching.
Och det är ju det som är vitsen med alltihop; att bidra till utveckling. Och samtidigt är det förstås inte fel att vi upplever så mycket glädje, inspiration och lärande av det själva.

Det som möjliggör detta och står bakom "projektet" är ett samverkande fält av liv. Det låter ganska abstrakt, men kan förstås ganska enkelt. Jag menar att en samverkan skapas med högre energier och samtidigt allas själsvilja och livsuttryck i varje grupp. Där gruppen blir ett fokus för dessa syften av utveckling. Även om det sker till att börja med mer omedvetet.

Det är som att man skapar ett rum, om igen, där människor kan mötas, alltmer öppet och befriat. Utan konstigheter och speciella trossamfund eller ideologier. Bara den egna kontakten, gruppen, närvaron. Som tycks spontant skapa ett större livsflöde och upplevelse av enhet, sammanlänkning.
Ja, jag vet inte om det är en bra beskrivning. Men det är ett försök att fånga något både abstrakt och ändå ganska enkelt.
För det sker hela tiden.

När jag fick börja skapa SoulWork-träningen i ett mindre format runt 2004 var detta ett nytt steg på en längre utveckling. Och samtidigt en sammanfattning av flera andra kursformer och utvecklingsarbete som tagit form innan. Det var också en process som pågått i mig själv och med min fru Nina och vårt gemensamma arbete under längre tid. Egentligen sedan vi träffades (också med barn som kom, skapande av böcker, flyttningar, omvälvande energiinkopplingar, inre processer och mycket annat!). Som en raket!

Vi hade många kurser genom åren. Genomgick många omvandlingar och prövningar, också fantastiska upplevelser, uppvaknanden och insikter. Både var och en för sig innan (på 80-talet). Och sedan tillsammans under 90-talet och framåt.
Och allt har bidragit till våra erfarenheter och vårt lärande, som vi kunnat baka in i SoulWork-metoden.
Och vi fortsätter lära. För processen bara fortsätter, själsresan har inget slut!
(Sugen på mer bakgrund? Läs 1. om SoulWork-utb - 2. om SW coaching/terapi- och 3. "om oss" )

Våren 2012 i januari startar detta nya och kanske väldigt speciella (?) år med en ny spännande SoulWork-grupp.
Livsträningen för dig som är redo att ta nya viktiga steg i ditt liv. I den här omvälvande tiden.

Denna utbildning, som blivit väldigt uppskattad av deltagarna genom åren, är speciell på flera sätt. Dels för att den ger så starka, konkreta resultat. Dels för att det sker på ett ganska annorlunda, mjukt och varmt sätt.
Atmosfären i dessa grupper blir ofta tät, stöttande och trygg. Det skapar mycket goda förutsättningar för fria utbyten och ett mycket kreativt och avspänt arbete. Detta sker till stor del tack vare de högre energier vi får arbeta med.

Vi belyser genom övningar, meditation, undervisning, parreflektioner, men framförallt genom energins läkande och sammanlänkande effekter, hur du kan växa som människa. Olika bitar som kan behöva integreras på din själsresa får nå uttryck. På ett kärleksfullt, respektfullt och lugnt sätt.

Vad detta innebär för just dig, är som en resa, i ditt eget inre av uppöppnande. Man vet aldrig exakt innan hur denna resa ska ta form. Vi kan dock garantera att du här får en av ditt livs chanser att förverkliga dina inre möjligheter, där du är.
Din vision, dina mål och din längtan efter mer inre kontakt och förnyelse i världen.

Som jag ofta skrivit om tidigare, så är det viktigt tycker vi, att uppleva hur det vi gör för vår inre utveckling också påverkar de yttre förhållandena.
Dels att vi skapar våra liv för framtiden. Dels att vi påverkar vårt gemensamma nu, vår omgivning.
Genom att rena oss och släppa gamla former som stelnat, bidrar vi också till att världen förnyas.
Genom att öka vår medvetenhet befäster och förfinar vi vårt mottagande av allt det nya. Som ökar för var dag i den här tiden. För hela mänskligheten, för allt liv, för planetens förhöjning.

Alla är vi sammanlänkade i en enhet. Alla är vi också delaktiga i planetens utveckling, som tar oss vidare.
Vi har därför på sätt och vis egentligen ett enda uppdrag; att ge av det vi kan till enheten, för alltings utveckling.
Och för att ge, men också kunna ta emot utveckling vi behöver själva, behöver vi också skapa inre balans och helande.

Vi försonas med det vi fått gå igenom, vår bakgrund, t ex våra familjeförhållanden. Inte allt förstås, men oväntat mycket förändras positivt för många. Där de är och på deras villkor. Enligt deras själskarta.
Som gör att vi kan möta framtiden på ett nytt sätt. Med vårt inre stöd, vår inre vägledning.
Också att vi tränas i att utveckla den energikontakt där vi befinner oss i livet.
Som vi kan använda kontinuerligt i våra liv för att fylla på energi med, uppleva enheten med.

Vara i flödet av lärande, givande, skapande.

Välkommen till SoulWork!

Datum vårterminen 2012: 28/1, 25/2, 24/3, 28/4, 26/5.

Läs mer om SoulWork-träningen våren 2012 här som är på ett år med en kursdag per månad, totalt 10 dagar på Herkules hemsida. Kontakta oss för mer info. Anmäl ditt intresse för denna kurs så snart du kan.

© MM, okt 2011

Utvecklingen stannar aldrig av. Även för de som känner sig "fullbordade"

2011-10-18T06:00:00.000-07:00

Läste nyligen om en bok - Joyful Evolution av en man vid namn Gordon Davidson – som tar upp hur viktigt det är även för så kallade ”andliga” att öka sin insikt i det egna utvecklingsarbetet. (Bild: © Sara Matthis)

Alltså att mycket kan behövas rent praktiskt vad gäller den egna personlighetens filande och läkande. Även för de som har stora insikter på olika sätt, både mer teoretiskt, på olika mentala nivåer, genom olika andliga skolor. Men också de som genomgått olika terapier, behandlingar, new-age-tekniker etc.
Jag vill säga att jag själv inte läst boken eller känner till författaren. Utan snarare refererar här genom några egna associationer på ett både allmänt, men också specifikt sätt.

Det allmänna består i att denna insikt är förstås inte ny sig. Den torde vara ganska självklar kan man tycka. Det är likadant med psykologer, psykiatriker och många terapeuter, även mer humanistiska och kroppsbehandlare etc. Det självklara i att dessa jobbat mycket med sig själva, kan man iaf tycka. Så är dock inte alltid fallet.

Det specifika här, är att för mig har det här varit ett mycket intressant ämne under ganska många år. Som jag undersökt och bearbetat på olika sätt. Inte minst i mig själv genom min egen utveckling. Och då menar jag dels på ett i första hand andligt eller energimässigt sätt. Men också genom olika terapier och omvandlingar för att läka och integrera personligheten.

Detta ämne har jag beskrivit i olika mycket intressanta perspektiv i framförallt min senaste bok Själens helande energier. Den har tyvärr ännu inte kommit ut på "traditionellt sätt" som tryckt bok. Men verkligen intresserade kan inhandla den ändå och läsa den som nätbok (skriva ut själv). (Läs mer på Herkules Förlag. Även här på äldre bloggen).

Inte minst då jag i olika faser märkt att jag haft vissa ”svarta hål” som jag själv behövt ta hand om. Det fick jag göra i olika faser. Detta tycks också vara en levande process, inte styrd bara genom personlighetens behov, utan också genom själens behov! Själens önskan och högre vilja är att förmedla det sanna, det genuina, dessa livsvärden, kvaliteter och egentligen levande energier. Men av olika skäl kan vår personlighet med dess tyngande mönster från det förflutna också göra motstånd, reagera med förvirring och andra svårigheter.

Jag genomgick överlag många års själslig träning där "undervisningen" skedde "inifrån" eller uppifrån. Detta skedde genom bearbetande, förlösande och upplysande energier. Detta har jag försökt beskriva en del av i tidigare böcker, framförallt titeln Uppstigningen tid (se vidare Herkules förlag)
Som jag skrivit om tidigare och som vi ofta tar upp på våra kurser (SoulWork m fl andra) så kan det verka abstrakt att tala om dessa energier. Också hur de kan verka så omfattande och djupgående. De ger på många sätt också en (eller flera) sorters terapeuetisk verkan. Men inte bara på ett traditionellt personligt psykologiskt sätt. Utan mer existentiellt omfattande. Man bör uppleva detta själv för att få en rimlig möjlighet att kunna bedöma värdet.

Ändå verkar det som att många kan ha både nytta och glädje av denna typ av undervisning även i mer grundläggande former. Och det är det som varit mycket av min ledstjärna med skapandet av SoulWork, både för grupper och individer. och det är så vi jobbar väldigt praktiskt med SoulWork; genom egen erfarenhet.
Att kunna ge en grund för människor att öppna en högre dörr på glänt till en större värld. Som samtidigt är helt konkret. Och alltid finns i vår vanliga fysiska och mänskliga värld. Där läkandet av våra personligheter ingår som en grundläggande del. T ex att möta olika "skuggsidor". Se igenom dessa ointegrerade sidor eller uttryck. Och ge dem möjlighet att få växa, nå en ny nivå. Och bli en del av en ny sorts helhet.

"Skuggliknande" kan de kallas, dessa ofta hindrande, felriktande mönster. Inte för att de är "onda" eller enbart negativa i sig. Utan för att de stelnat och därmed stoppar upp olika slags livsflöden för oss. För att de kan vara gäckande, svårbemästrade och också formskiftande. Deras uppgift är till stor del att blint verka som skydd för äldre smärtor och halvheter, men också för vår inre essens.
Där kan vi få stöd, vägledning men också konkret hjälp genom att öka vår medvetenhet. Att omvandla skuggmönstren. Genom att ta in vår högre livskälla, vår själsnivå.
Som själsmedvetandet, när det är rätt tid, också aktiverar från "sin sida" av bron.
En ökad kontakt får sin början eller tar ny fart, kanske efter längre tid, kanske flera liv ibland, i träda.

Det här leder mycket enkelt uttryckt till ökad tillgång till och mottagande av en högre, mer omfattande kärleks- och insikts (visdom)-energi.
Kombinerat med en ökad mänsklig förståelse för det större sammanhanget. Och på sikt med ett både befriat sinne och en alltmer renad känslokropp.
Och så kan vi bit för bit tillgodogöra oss ökad intuition, självtillit, kraft osv. Och samtidigt börja förstå högre energier och livsflöden. Inte minst genom vår egen direkta erfarenhet.
Dessa energier som dessutom överlag i denna tid ökar i omfång och närhet till vår mänsklighet. Därför vi är i den brytningstiden. Människan är redo för ett större steg i sin utveckling.

(Vill du läsa mer om boken Joyful living, kan du göra det genom Tibetanens bokfond nyhetsbrev okt 2011 . Det jag lade upp tidigare var tydligen fel länk).

© MM, okt 2011

Fortsätter uppleva Vågens goda effekter av "balansträning".

2011-10-17T04:55:00.000-07:00

Vi är på väg ut ur Vågens period (sept-okt) 2011 och in mot Skorpio.

Nu känner jag att en hel del av det tryck, men också den stillahållande effekten i Vågen kan vara på väg att släppa. Jag säger "kan" för det är inte helt säkert, märker jag. Detta i samklang med hur perioden har varit väldigt intressant (När är en period ointressant?).

Och mycket stark, på sitt säregna sätt. Energin har legat på väldigt intensivt, men mer "brännande" inifrån. Inte så mycket fysiskt, inte känslomässigt, utan mer hållande. Som en form där innehållet ska hettas upp gradvis, men också ges viss förnyelse i tanken. Som sedan ger resultat och genomslag på sikt.
Så upplever jag överlag att mycket av detta året varit. Vi jobbar långsiktigt.

Nämnde i förra inlägget här på Herkules Light bloggen, att Vågen har stort inflytande av Saturnus. Saturnus är nog den energi som skapar den här balansfrågan. Det är en förnimmelse av att både stampa vid en gräns eller någon sorts vägg. och samtidigt ha stor fri sikt. Och det behöver inte vara emotionellt "retligt", dvs frustrerande. Men ofta blir det förstås det om vi inte kan slappna av och acceptera. Saturnus undervisar som sagt genom "gränser". Detta kallas också ofta för "den karmiska planeten". Som lätt missförstås som att människan ska "straffas". Men det är förstås precis tvärtom; att vi kan lära oss att balansera. Det förflutna såväl som nuet. Som leder oss in i ett nytt fält, en större friare framtid.

Jag fick en sådan undervisning men också en omfattande insikt (igen) kring detta i veckan som gick. Var väldigt inställd på att skriva kring vissa uttryck på ett visst sätt. Men märkte att energin följde inte med.
Men trodde det mest berodde på mig själv. Att jag var "tung". Och det var jag ju också till viss del. Men inte för att jag hade de känslorna i sig. Utan för att jag tydligen försökte göra något jag inte skulle ge mig in på. Inte just nu iaf. För när jag släppte den formen och de "kraven", blev jag plötsligt väldigt lättad. Fick insikten att jag skulle jobba på ett annat sätt. Som också gav mig värdefulla direkta ledtrådar in i ett större syfte. Då klarnade det. Och också expanderade.
Då kom också glädjen helt spontant. Märkte den dagen på promenad, att jag plötsligt sjöng för mig själv, igen.

För mig är det här ett ganska tydligt Saturnus-uttryck, i Vågen. Men också med inslag av Venus.
För det är ju både en vilja till balans som Saturnus egentligen står bakom och som når starkt uttryck i Vågen. Dvs att vilja skapa balans. Men också tvingas till balans, i sig själv. Som därför också är ett kärleks-uttryck.

I Vågen handlar det också mkt om Venus, som sagt. Venus står ju inte bara för kärlekens energi, ofta frammålad på ett främst allmänt, personligt plan. Utan också för djupare insikt, visdom, överlag en djupare själslig utveckling där det högre mentala förnuftet egentligen blivit aktiverat.

Högre förnuft = kärlek. Låter konstigt för vissa kanske. För många i vår tid tänker att andlighet är att ”inte tänka” eller att ”bara vara”. Och det är fint och högst givande, om det kommer spontat inifrån oss själva. "Mindfulness" vill gärna bidra till detta, som metod. och kan också göra det. Men som jag nämnt förut, det blir lätt komiskt då jag hör eller läser om människor som pratar mycket om detta "lugn" men ändå lever på i 180 med många krav och rädslor, som att det brann i baken på dem.

Är det nya "påbud" och förenklade trosformer som skapas kan det bli ensidigt, instängande och stelbent. Trots många fina ord och ideal. Och därmed även hindra oss rent konkret från att utforska vårt sinne på högre nivåer (som egentligen leder till intuition och högre energikontakt).

Att tänka är aldrig fel. Iaf då vi samtidigt kan lyssna till vår egen högre källa. Och träna oss i att koppla in och förstå större sammanhang genom tanken. Det kallar jag att "tänka medvetet".

(För den som vill läsa mer om bakgrunden Vågens period kan göra det här;)

© MM, okt 2011

En sådan perfekt dag! Mitt i Vågens balansnummer av kärlek, förnuft och framåtvilja

2011-10-11T08:41:00.000-07:00

Vilken kanondag! Allt ljus, strålande höstsol, stark och mild samtidigt.
Fullt med folk på stan och ändå mycket flöde och känsla av gemensam rörelse.
Så mycket kärlek, vilsamhet mitt i den virvlande nutiden.

Mitt hjärta har verkligen svämmat över vissa stunder idag. Helt utan anledning, bara i energin...

Vi är i klimax av Vågens period (sept-okt) detta år 2011, imorgon fullmånen.
Vågen som står mycket för balansering. Urskillning, att välja och att försöka välja "rätt" (beroende på var man är).
Och samtidigt livsnjutning. En ekvation som kan vara svår att få ihop ibland för Vågen (och oss alla som får in detta inflytande)

Rent konkret har denna energi också många uttryck genom det materiella. Den så kallade "tredje strålen" med sitt aktiva fokus på materien genom sinnets verktyg, har här en riktigt högtid.
Här får vi ofta möta fokus på vad pengar innebär. Olika innebörder av att skapa förening. Det sexuellas kraft och djupare syften. Och alltså inte bara sex i sig. Utan att skapa sammansmältning, vad det nu än må vara, inte minst i relationer förstås.

Här handlar det också om lag. och då inte bara den mänskliga samhällsmässiga lagens domäner (även om ett sådant exempel nu är ytterst aktuellt genom mediernas skallgång kring Juholt och hans påstådda "bedrägerier" som ska rannsakas in i detalj). Utan egentligen de lagar och former som påverkar alla människor och våra "öden", egentligen.

Här handlar uttrycket mycket om Saturnus inflytande, som kan visa fram våra begränsningar på olika sätt. Inte för att som vi felaktigt kan uppfatta det, att vi ska "straffas". utan för att vi ska lära. Vi lär genom att möta gränser (precis som ett barn). och vi lär hur vi ibland ska och ibland inte ska överbrygga gränserna.
Som yngre vill man gärna tro och se att alla gränser är till för att överkorsas. Allt är möjligt! ropar man och kastar sig ut. Det är helt rätt. Så ska man pröva och prövas. Och med åren blir man lite klokare och eftertänksam. Med risk för att det också blir en viss tråkighet och återhållsamhet. (Du hör själv, käre läsare, här dyker Vågen upp igen i mina ord. Dessa ständiga resonemang, vrida och vända... )

Det här inflytandet av Saturnus upplevde jag specifikt i början av perioden. Det behöver inte vara svåra eller tråkiga saker som inträffar utan kan upplevas som en speciell tröghet. Den har successivt släppt nu senaste veckan tycker jag, med oktobers gång.

Man brukar säga att Vågmänniskor kan nästan dras sönder av denna kraft, försöken att balansera allt och alla. Inte minst sig själv. Vågen som så gärna vill bara ha det lättsamt, trevligt och odramatiskt. Som vill fördjupa sig i intellektuella utflykter, och gärna i regler om vad som är "bra eller dåligt". Men inte på något mer allvarsamt sätt, utan gärna mer som tankar, iscensatta och utströdda i lite olika klädsel. Och ibland lite kryddade med en ironisk skojfriskhet må hända. Därför kan det vara viktigt ibland för en vågperson att träna sig i klarhet, sanning och mer inkännande lyssnande.

För de som har Vågen dominerande i sin astrokarta kan detta med "balanseringsdrivet" leda till viss förvirring och också visst "vankelmod". Det är ett bra ord (från boken Esoterisk astrologi, AAB) som samlat får beskriva de känslostämningar som kan framstå som starka i detta teckens lägre sidor ibland.
Vankelmod, inte vemod, inte direkt uppgivenhet heller. Mer som att traska runt och känna men inte riktigt komma till skott kanske? Att uppleva sig tvungen skjuta upp och skjuta upp därför det blir inte riktigt "perfekt balans".

Och då kanske man missar själva glädjen i leken. Att vara vid liv. Att ha den här chansen till utveckling egentligen hela tiden. Man funderar och vrider och vänder så mycket så att spelplanen nästan går i bitar. Sinnet (i sina lägre former) slår knut på sig själv. Det kan göra ont. Och det gäller oss alla förstås i olika faser (inte bara i Vågen) att vi får möta och gå igenom detta mer krampaktiga tänkandes brister.
Men vågpersonen skakar snabbt av sig dessa tråkigheter, redo för nya projekt och utmaningar.

Och det är väl inte så dumt. Vi vet (för vi lär oss ju, eller hur?) att allt är olika faser, olika träningsmoment, om och om igen. Samtidigt i en spiral. Så vi står inte stilla. Även om vår psykiska perception säger oss att så är fallet. Så rör vi oss ändå likväl. För utvecklingen sker alltid i spiralform.

© MM, okt 2011.

Ät av kunskapens frukt. Bra för magen också

2011-10-08T08:38:00.000-07:00

Har ägnat delar av lördagen åt att njuta av det fortsatt relativt milda och vackra höstvädret.

Vet inte om ni märkt det, men äppelskörden är ovanligt rik i år. Jag tror inte jag sett så många mogna, fina, härliga äpplen samtidigt i våra kvarter.

Och inte allra minst på vårt eget "lilla" äppelträd som denna höst. Och litet - nja, knappast nu längre. För nu har det också vuxit rejält.
Vet inte om detta också har med nutiden att göra; energin ökar? Kanske.

Vad är det man brukar säga; ett äpple om dagen gör magen glad - ? Ja nå´t sånt.
Härligt är det iaf.

ps. Inga äppelträd här ovan, det är sant. Här är det de fantastiska färgerna som får sin plats.
(© M Matthis alla bilder, utom äpplena; okänd)

© MM, okt 2011

Vi läser Tranströmer på förmiddagen till frukost. Och hör sen om nobelpriset...

2011-10-06T04:13:00.000-07:00

Satt på förmiddagen och bläddrade i Tomas Tranströmers diktsamling "För levande och döda".
Kändes väldigt speciellt. Inte minst eftersom jag blev väldigt berörd av vissa strofer just idag.

Läste högt för Nina och sonen (som hade sovmorgon från skolan).
Det var första gången jag läst Tranströmer högt på säkert 20 år.
Och hör några timmar senare att nobelpriset i litteratur gått till denne poet.
En märklig sync.

Har kikat lite på hans dikter då och då genom åren, lite som minne från poesiåren när jag var yngre. De har alltid haft ett stående värde, tycker jag. Dikterna är ofta vackra och starka i sig. Men också för den hållning som poeten som en sorts arketyp ofta har. I alla fall Tranströmer.

Det är en bild av en stor ensamhet som poeten håller, balanserar och fördelar. Det behöver inte vara en lidande ensamhet, men ofta är den sprängfylld. Både av existens och av liv. Men också av frågor kring människans villkor.
Ibland känns Tranströmers dikter bevingat sorgsna. Dvs de blir inte så tunga i sig, utan mer fladdrande som en fjäril i flykten. Det förgängliga, men också döden som har sin närvaro.
Också som att förf kan kännas bära på en sorts tyngd. Kanske en tyngd som också ledde (eller tvingade?) in i en för stor tystnad, har jag tänkt ibland. Tranströmer har lidit i många år av en stroke.

Tranströmer bär det mystiska vidare i sin värld genom sina dikter. Jag har alltid upplevt hans diktning som "andlig" på just det sättet. Men som slår en bro mellan människans värld i vardagen och det eviga, det ordlösa. Som här ändå kan ges ett slags förkroppsligande genom diktens sammanlänkande, intuitiva form.
Det "numinösa" ("helighet") är ett vackert ord som dyker upp i sammanhanget.

En annan sak som slår mig nu, är att en annan svensk diktare dök upp som hastigast i morse väldigt oförhappandes innan jag hade tagit fram Tranströmers bok; "Lasse Lundqvist". Som var en Uppsala-profil, om än i det dolda och en av min mammas favoriter (tillsammans med just Tranströmer). Dessa delar också 50-talisternas febrila uppväckande av lyriken på ett intressant sätt.

Tranströmer är idag 80 år och har länge varit bland toppnamnen nominerade till litteraturpriset. Han är översatt till över 50 språk runt om i världen. Han verkade också tidigare som psykolog.

© MM, okt 2011

Värna barnets frihet - att följa själens osynliga karta

2011-09-26T04:46:00.000-07:00

Vi gick ner till hamnen. Satt först och njöt av vassens höstblmning och mjuka rörelser i vinden.

Havet solglittrade. Barn lekte vid kajkanterna med änder som skulle matas på rad.

Satt sedan nere på "vårt" fik (ett väldigt bra fik med suverän utsikt över viken). Såg ett barn som klättrade i ett litet träd bredvid. Mamman fotograferade med mobilen. Blev nog en bra bild. Men sen ville flickan klättra vidare. Mamman förmanade; "Grenen kan gå av". Ingen stor grej. Varken för barnet, som var vig som en katt, inte heller för mamman. Ingen sträng röst, först. Men sen när barnet ville klättra igen, var det stopp. (Bild: Leboyer, en pionjär i modern tid vad gäller nya förlossningstankar)

Den här lilla händelsen var inget speciellt i sig. Barn vill göra saker. Föräldrar sätter gränser. Ibland för snävt, ibland tvärtom för litet. Det är ok, även om det kan kännas tråkigt, speciellt för ett barn som vill utforska och pröva det nya. Samtidigt vet vi alla som har barn hur det är (eller var när de var små). Gränser behövs och vi lär oss också genom gränser.
Oavsett vilket verkar själens inre karta inom oss. Det är en insikt värd att beakta, om igen.

Vi kan tro att yttre negativa mönster är förödande, t ex från barndomen. Och de kan vara det, verkligen. Barnets inre nätverk av psykisk mottaglighet och påverkan är känsligt. Det är det hos oss alla förstås, egentligen. Men speciellt i yngre år för barn är det extra känsligt.
Och att dessa mönster, t ex föräldrars överdrivna projektioner av vad det än må vara som hindrar barnets rätt till växande, behöver alltid bli medvetandegjorda och omvandlade. Och att det är förälderns "jobb", inte barnets. Det är också en grundläggande insikt.

Flickan och mamman fick mig att tänka på barn och uppfostran. Vi (min fru och jag) pratade litet om den här tiden. Mycket som blivit bättre, mer öppet och lyssnande till barns behov. Men också mer skrämt, osäkert, kontrollerande. Att föräldrar i vissa sammanhang kan bli både överbeskyddande och överförsiktiga. Inte minst på grund av att många tror de behöver "experthjälp". Och ofta får en ökad förvirring av detta istället för att lära sig lyssna mer på sig själva.

Lars H Gustafssons, känd barn-debattör, pappa, läkare och författare tar upp detta i sin senaste bok " Växa - inte lyda". Det är en riktigt bra bok, tycker jag. Även om våra ungar nu är större och jag överlag inte haft direkta behov av "uppfostringsråd", så är det en viktig bok i den här aktuella debatten.
Känner du som förälder viss förvirring och osäkerhet inför din roll som förälder? Och kanske också inför dagens väldiga utbud av ofta motsägelsefulla råd? Då kan du nog få ut mycket av Lars H Gustafssons senaste bok. Jag skriver om den på SoulBooks. Här kan du få stöd för din självkänsla som förälder och ökad tilliten till dig själv.

Det är förstås självklart att man värnar sitt barn, på alla möjliga sätt. Men många säger idag att frågan om barn och barns uppfostran slagit över mot en mer konservativ påverkan igen. Vissa debatterar för "hårdare tag" mot barn, där också fysiskt våld skulle ha sin plats. Det låter helt tokigt.

En del av denna strängare moraluppfostran kommer från engelska och amerikanska förhållanden där TV-serier som "nannyakuten" tycks ha haft stark påverkan. En ofta kraftig, bullrande kvinna med hårda nypor stormar in i olika hem där ungarna sägs ha fått för lösa boliner. Och ska skipa ordning och träna föräldrarna att vara bestämda.
Det kan säkert vara bra på sitt sätt med tydliga regler. Men om föräldrarna inte kan titta på sina egna mönster och också undersöka vad som påverkar barnen genom deras eget sätt att agera och tänka, blir det väldigt ensidigt.
Då ökar också risken att det blir ett förtryckande mönster som fortplantas snarare än att kontrollen leder till ökad välmåga och utveckling. Och det är ju det goda alla vill, egentligen. Även om de personliga mönstren ofta ställer till det.

Jag gillar dessa olika röster i samhället som står upp för barnet. Barnet – även vår egen barntid - har sin egen själskarta med sig. Även om den i många fall är osynlig eller svårtydbar, även för barnet, så finns riktningen där. Instinkter, olika vilja till val och lust till uttryck.

Barnets särart bör man uppmuntra och ta tillvara, inte att alla ska vara "likadana". Så har det ju varit tidigare mycket mer i skolans värld. Som tur är håller dessa system på att öppnas upp mycket och kunna ta in egenkarten och människors helt enkelt olika läggning och också sätt att lära sig på. Där har Howard Gardner spelat en stor god roll som pedagogisk reformatör med sina insikter om "de 10 intelligenserna" (där också kvaliteten "andlighet" ingår).

Vi kommer också själva bli barn många gånger om igen i framtida inkarnationer. Så att skapa mer underlag för respekt, förståelse och en överlag mer omfattande och breddad livssyn vad gäller barnets - och egentligen den inneboende själens - vilja och frihet att få välja, är något som ligger i allas vårt intresse.
Nu och i framtiden..

(Läs mer om "barn" i äldre inlägg på Nya tiden om du vill; Barn föds ej som "tomma blad" - Om barn och andlighet (Nina Matthis text) -

© MM sept 2011.

Virvlande lätthet, energiernas dans (av skapande kärlek)

2011-09-25T07:27:00.000-07:00

Idag mitt i en virvlande lätthet.
Energiernas färger dansar i mig. Djup inkoppling pågår.

Från det yttre rummet - kanske också där kometen färdas i avlägsen majestät i mörk, tindrande rymd.
Till de inre rummen som står lyssnande, varsamt öppna.

Redo för nya steg i det tomma. Som inte är tomt.
Utan fyllt av det pågående (även om det inte syns i den förbipasserandes spegel, min personlighet).

Människans ögon vill se djupare. Och glädjen slår ut, stilla.

Ordlösa formler. Insikt som läggs till i rasande tempo, ändå så stilla,
Rörelsen skrivs in, med skönhetens mun, det osynligas ord.

Inga förmaningar, bara bekräftelser; Det nya.

Påfyllnadens ton hörs vida.
Varje steg hörs i den, genom tidens brus.
Den vita energin bakom, virvlande hård diamant som slipas in mot sällhetens sötma.
Och genom ljuset, genom formen, färgernas dans.

Tusenfaldiga armar av skapelse - Moderns längtan och Faderns svar
- sträcks ut, genom mig, genom oss alla.
Klingar i rymden.

(Bild blomma; © Sara Matthis)

© MM, sept 2011

Kometen är här - ta emot energin av förändring och lämna rädslan

2011-09-22T02:31:00.001-07:00

Kometen Elenin har varit på gång ett tag i våra farvatten i rymden.

Tydligen är det andra vändan nu. Den har en sorts "klimax" runt den 16 oktober vad gäller närheten till jorden. Men även just dessa dagar nu (20-25 sept) kan ha stark påverkan, energimässigt framförallt. En annan period var tidigare i juli och eventuellt också i mars.

Först vill jag säga att kometer brukar ofta ha rollen av "budbärare", inte "förstörare".
Och det är framförallt energi- och medvetenhetsaspekterna som intresserar oss. Det är abstrakt för många säkert, att tänka sig att en komet kan ha påverkan på människor och överlag på jordens utveckling. Men - det är framförallt medvetandemässigt!

Inom astrofysiken säger man att kometer ofta har en bakgrund från "ursprunget", från solsystemets skapelse eller ännu tidigare. Det är intressant och målande, tycker jag. Kometen bär med sig det "ursprungliga", det säger något.
Vissa kometer kommer ofta längre bortifrån och korsar alltså större ytor. De passerar en gång genom solsystemet och är sedan borta för alltid. Medan andra är systembundna och rör sig med regelbundenhet inom solsystemet.

Kanske man blandar ihop innebörden av olika himlakroppar när man tror att kometen har en möjlig negativ påverkan? En asteroid har en annan sorts funktion vad jag förstått och också litet en annan sorts sammansättning materiemässigt. De rör sig också i annorlunda banor än kometerna. Kometerna har mer ellipsformade banor medan asteroiderna rör sig mer cirkulärt. Egentligen vet vetenskapen inte så mycket vad en komet är, för de har inte kunnat studeras på närmare håll (logiskt).
Oavsett vilket brukar dessa föremål, framförallt asteroider, brinna upp i atmosfären och vara relativt harmlösa i sig, rent materiellt. Det har också funnits andra kometer som kommit närmare jorden tydligen än Elenin, utan några katastrofer har skett.

Däremot brukar kometen medvetandemässigt förebåda förändringar, förnyelse, omskakningar av olika slag.
Att detta "måste" vara negativt är en mänsklig feltolkning. Som baseras på mänskliga rädslor, som kometen (eller vad det nu är) får symbolisera och utlösa. Men också hur dessa och andra "fenomen" utnyttjas av krafter inom mänskligheten som gärna vill ha kontroll över människor tydligen genom rädsla. Det finns alltså flera perspektiv på den saken.

Många har gjort kopplingar mellan denna komets tidigare direkta position i förhållande till solen, bl a dagen för Japan-katastrofen 11 mars. Detta skulle ha utlöst vulkanutbrott som ledde till tsunamin.
Ja, kanske stämmer detta. Jag känner mig dock inte riktigt säker på det.

Kanske används denna stackars komet för att "skylla på"? Eller ha en förklaring på allt "märkligt".
Kanske är det så att vår planets jordskal regelbundet genomgår seismografiska och geologiska förändringar. Att det inte är sådär enormt konstigt? Det hindrar förstås inte att det är något fruktansvärt som påverkar alla på de platser där det inträffar. Det kan också finnas andra bakomliggande orsakssammanhang. Bl a att kärnkraftsanvändningen så som den fungerar nu utgör en risk för planetens vidare utveckling. Och därför fått sig en rejäl knäpp för att skapa förändring.

(Bild: Kometen Hale-Bopp)
Stanna upp och upplev själv en stund vad kometen kan innebära, energimässigt. Pröva känn hur energin är nu.
Det är en stark "järn"-energi som är aktiv nu sedan några dagar, upplever jag. Detta är ett energiuttryck snarare än en beskrivning på materiens sammansättning. Den har ett borrande, påtryckande uttryck snarare än expanderande eller mjukt öppnande. Det är en allmän energi som påverkar större skikt av människor snarare än en individuell energi. Den hör förmodligen ihop med denna fas av förnyelse och genomlysning som sker nu.

Den typen av energi kommer också förstås i andra faser och behöver inte ha med kometen i sig att göra. Däremot tror jag att det finns kopplingar mellan de här faktorerna. Kometen tycks fungera uppöppnande och ihopkopplande.
Och den här tiden av starka förändringar på vår planet förändrar vårt kollektiva medvetande. Kanske kometen banar väg för detta på vissa nivåer.

© MM sept 2011.

Förändring - med kraften i den högre energin

2011-09-21T14:52:00.001-07:00

Du kanske märker av den här väldiga kraften i energin just nu?

För vissa kan det bli lätt överslag. För människor som är helt ovana vid eller inte vet hur att stämma av med sitt inre och högre flöden kan reaktioner uppstå som inte alls förstås. Som tar sig andra uttryck.
Vi reagerar, ofta på omvärlden. Skäller på andra i en bilkö. Glömmer något viktigt och kommer inte fram dit vi tänkt oss. Blir ledsna för vi tror vi gjort något fel. Inte känner att vi duger.
Många tror att det som händer inom dem har med enbart det yttre att göra. Och dras in i förvecklingar.
Eller överlag i samhället. Man tror t ex "allt" handlar om "ekonomin".

Många olika former av uppbrott, kriser, förändringar kan ha sin grund i att den högre energin helt enkelt ökar inom oss.
Vi uppfattar det som att vi "går sönder". Medan det egentligen är de gamla formerna som skakar och vill höja sin vibration.
Allt, ja faktiskt alla livsformer, vill följa med i en större gemensam utveckling. Därför det är den naturliga vägen.

Så är det för oss alla i olika faser i våra liv. Att vi får möta det svåra. Att vi kanske inte alltid kan se vad det hänger samman med.
Många som inte är vana vid att tänka i större termer av förändringar för hela planeten - en ny tid - ser nog mest till de vardagliga förklaringarna. För förklaringar vill man helst ha. Så man "vet". Eller snarare tror sig veta.
Och så är det, inget fel med det. Men vi kan också sträcka oss ut lite längre, utanför våra vardagsramar.

Det är något som ibland sker helt spontant. Att vi möter ett uppvaknande inom oss. Att vi lär oss hantera hur den högre energin kan verka inom oss. Också i vår vardag för att skapa med. Som vi bidrar med, i helhetens utveckling.

Det är det vi fokuserar mycket på i SoulWork i våra kurser, våra böcker, och överlag i vårt arbete med människor. Att vi befinner oss i en uppväckningstid i stort. Men att alla har samtidigt sin egen själsliga rytm och inkoppling. Som skapar villkor och förhållningssätt inom sin egen karta, med sina egna förutsättningar. Det är vackert.

Så - den väldiga kraften denna period, vart för den oss? Vad vill den? Vad vill du med den?

Förändring är ett starkt nyckelord just nu, tycker jag.
Men också att manifestera. Ta vara på den du är och lev ditt inre mer tydligt. Känns sant för mig nu.

Då söker vi, eller dras med i, olika utlopp för den här kraften. Ofta kan man tro (återigen) att man ska förändra det yttre, "fixa" något.
Vad är "fel" i det yttre, tror vi? Vad går vi igång på, vad retar vi oss på?
När känner vi oss instängda, oförmögna, hindrade osv? Och så försöker vi slita och släpa på detta.
Vi tror att vi framförallt genom yttre aktivitet når en lösning. Eller genom grubbleri. Eller genom att leva ut känslor, kanske skrika, gråta, beskylla.
Men är det sann öppenhet? Ja, det kan vara det, om vi upplever kontakt inifrån. Annars är det våra gamla mönster som leker med oss igen. Vi drivs fram av våra egna tankars och känslors uttrycksform som vågor på havet.

Pröva att stanna upp. Känn efter inom dig vad som verkligen ger dig energi.
Bara låt känslan och tankeformerna ha sin plats, men gå inte in i dem. Se på dem, upplev dem, men gå inte vilse i dem.
Bara acceptera, andas, vila. Se dig själv som komplett där du är, hur det än känns. Ha tillit.
Upplev energin som alltid finns där inom dig, din inre kontakt. Och ta emot det högre flödet.

Du är din egen härskare, genom din egen högre enhet av liv, din själsmedvetenhet.
Du är livets ögonsten. Som allt liv är heligt.
Inom dig lever sanningens energi. Du kan fullborda den genom att odla dina inre själskvaliteter. Kärlek, välvilja, saktmod, förståelse, lyssnande, glädje osv.

Följ med kraften.
Och låt den här omtumlande, prövande, men också magiska och löftesrika nya tiden visa dig vad ditt nästa steg är.

© MM sept 2011

Mötet mellan människor där den nya historien skapas

2011-09-20T12:01:00.000-07:00

Kriserna hopar sig på världskartan. Likaså avslöjanden om missbruk och korruptioner, dolda maktagendor förr och nu.
Senast om det som verkar vara ett mord på dåvarande FN-ledaren Dag Hammarskjöld. Något många misstänkt länge, fiffel med planet. Men nu också uppgifter som vittnar om internationella agendor långt över huvudet på folk, massmedia, överlag enskilda länders politik. Läs mer här för den intresserade, en ovanligt välskriven, intressant artikel (SvD 19/9 2011).

Vi känner igen scenariot från många andra situationer i världen. Fred i världen, rättvisa och fördelning av resurserna tycks då ett avlägset mål så länge vissa krafter motarbetar i det fördolda. I den dåvarande internationella krisens högspänningsledning i Kongo höll Hammarskjöld ett viktigt mandat. De krafter som för alltid står på mänsklighetens sida gentemot det som vill fördriva sanning och enhet har alltid sina representanter på olika platser runt om i världen och i samhället.

Idag hörde jag att han på sin sista resa höll på att översätta Martin Buber, en sorts filosof med ett överlag allmänmänskligt fokus. Buber är ingen speciell favorit för mig, har inte läst honom direkt. Men hans spridda tankar om mötets kraft mellan människor och värdet av det genuina som skapas där, återfinns allt mer i vår tid, överlag.

Jag tänker också på hur vi alla är med och "skriver historia", som Marina Munk nämnde på ett föredrag nyligen. Och även om vi inte tänker så eller har en stor roll i historien eller i samhället, så skriver vi förstås vår egen historia. Egentligen varje dag.
Och vi påverkar också, om än i små doser, det gemensamma ödet, vår utveckling som mänsklighet och som individer, varje dag.

© MM, sept 2011

Människan tar sin tid att utvecklas. Förändrar frågans "varför?"

2011-09-13T09:36:00.001-07:00

"Varför vill inte alla människor utvecklas mer?"

Det var en fråga jag ibland ägnade mig åt förr. Och som jag också ofta hört från andra då och då.
Varför utvecklas inte min partner mer ("för jag känner mig så ensam", säger ofta kvinnan om sin man)?!
Varför inser inte min förälder det här och det här ("och ger mig det jag längtar efter")?!
Varför ser världen ut som den gör ("människorna är tokiga och vad är då jag själv")?!

Jag håller med: Frågan är öppen för alla att ställa.
Men svaren blir inte speciellt tydliga. Helt enkelt därför vi behöver mer livsperspektiv.
Och då använder vi inte formuleringen "varför" lika lätt heller.

För min del handlade det ofta om att den frågan dök upp i pur förvåning förr. Men också av angelägenhet.
Att se dessa potentialer i människor. Enorma. Fantastiska. Och vilja skapa med det, i dem.

Det gör jag fortfarande. Det är ett slags själsseende, säger jag ibland. Att se bakom roller, masker, bländverk. Att kunna ta in och läsa av de mer subtila kvaliteter, energier och kapaciteter som finns bakom. Som inte är så högljudda genom personlighetens klangverk.
Men som också kommer till uttryck i våra vardagliga krafter, val, riktlinjer. Men ofta på ett mer dolt sätt. Och som behöver sin tid.

Jag tror jag alltmer, inte bara intellektuellt, utan också på ett djupt, inre plan inom mig, fått uppleva att personlighetens spel rymmer också så många svar.
Inte i sig. Men på vägen, i den inre kontakten.
Och att det är denna process vi kan använda oss av, både terapeutiskt och andligen. Utan att det behöver vara någon motsats.

Människans natur är andlig i sig själv. Det behöver inte ha en fast rot i en yttre religion, ideologi, social tillhörighet osv. Utan komma helt spontant inifrån människan på olika sätt.
Vi kan dock stödja denna process. I oss själva, men också för varandra. Genom vår medvetenhet.

Därför är den här frågan "Varför..." inte lika aktuell för mig nu för tiden.
Den har ändå sitt värde ibland. Iaf om vi vill undersöka och lära genom en del faktiska iakttagelser kring den inre processen och människans växande. Som tycks ändå väldigt likartad, trots otaliga olika former, mönster, danser, kringeliknutar.

En utgångspunkt (som exempel): Det tar tid att ta in det nya vi vill förändra.
Att integrera och omvandla till praktisk erfarenhet är en längre process. Våra höljen, vår hjärna, våra personliga mönster, ska väckas upp och omvandlas steg för steg. Inte för fort, för då blir det överslag och obalanser. Men heller inte nödvändigtvis för långsamt heller, då är det motstånd som styr.

När vi möter oss själva på ett mer omfattande sätt, blir vi mer medvetna. Både om våra möjligheter, men också om var vi inte upplever sann kontakt.
Sann kontakt med oss själva egentligen.
Eller ett steg till; sann kontakt med vårt större väsen, vår ursprunglighet, vår själsmedvetenhet.

Denna starka övertygelse har jag fortfarande med mig. Men den är mer nyanserad och omfattande idag, tycker jag.
Denna urskillning och erfarenhet ser att det är inte så lätt att utvecklas i alla lägen. Och att det är väldigt olika för olika människor - i olika faser.
Just detta med olika faser tycks vara en viktig nyckel. Och där har vi, återigen, en enorm tillgång i att kunna "läsa" eller uppfatta en viss intuitiv koppling var människan är på sin "själsliga resa".
Då ser vi också lättare, utan motljus. Att så får det vara, just nu.

Ödmjukhet. Inför människors storhet.
I det lilla.

© MM, sept 2011.

Väderleken och förmågan att sia om framtiden

2011-09-12T08:59:00.000-07:00

Först hällregn i morse, sen klarnade det upp, och nu strålande höstsol.
Om prognosen från väderlekstjänsten håller sig, ska vi få väldigt fint några dagar nu framöver. Iaf här i östra mellanSverige vad jag hann se igår.

Det är lite underhållande ibland med dessa prognoser. Som att man med teknikens hjälp ska kunna "veta allt" om vädret. vilket ju visar sig ganska svårtydbart ändå. Därav stor procentsats felaktiga rapporter och prognoser.

Vi kanske också kan hoppas det är likadant vad gäller världsläge och ekonomins utveckling. Många röster vill låta varnande, för det allmännas bästa. Råkade höra svenska finansministern Borg uttala sig i direktsändning igår kväll på SVT. Reportern (minns inte hennes namn, men hon är väldigt bra) försökte verkligen få ut något mer substantiellt från denne trevlige, men också allt mer nervöse minister. Vilket inte lyckades. Borg skyllde allmänt och undanglidande på "obalanser i det ekonomiska systemet". Det är som att säga; ja det kan bli åska, om åskmolnen fortsätter att växa till sig.

Denna metafor - mindes jag just nu - återkom också i början av intervjun. Borg hade själv appellerat till väderleksspråket i något tidigare uttalande. Som tydligen hade denna dramatiska varning (igen).
På frågan varför han gjorde det, även med tanke på det dramatiska ordvalet kring blixt och vad det nu var, dunder (?), anförde han skälet att de flesta människor bättre kan förstå en bild. Och kanske också kring något så allmänt som väderleken.

Men tänker vi på, återigen, hur osäkra dessa prognoser ofta är, så är det nog inte något bra underlag ändå.
Också att Borg ser osäker ut. Kanske av medkänsla? Kanske för att han liksom övriga toppskikt av politiker och andra med insyn och inflytande, vet något mer om framtiden? Som inte sägs. Eller är det bara återigen en "vansklig prognos"?

Hur ser vädret ut på din karta?
Ja, det går ju alltid att koppla samman med den "inre solen", eller hur. Och tänk på, att även när regn och rusk råder, så lyser solen bakom alla moln. Varje dag.
Men också varje natt.

© MM, sept 11

Genom tidens svall - skjut inte upp det du vill göra nu

2011-09-06T08:53:00.001-07:00

Idag ringde en person och sade att hon sökt efter mig sedan hon var hos mig sist på en session. För då hade det hänt så väldigt mycket bra saker för henne tydligen. Och det var ungefär 11-12 år sedan!
Och nu hade hon lyckats spåra mig, till sist. Genom en bokhandel i Stockholm.

Ja, sånt händer ganska regelbundet ändå, tro det eller ej.

Ibland är det också folk som väntat länge på att rätt tid ska "klicka in" för dem. Att de vill komma på en session eller en kurs. men skjuter på det av olika skäl. Jag har hört från flera att de funderat eller "känt in" i flera år.
För ett tag sen var det en person som kom som sade att hon hade haft min lapp om konsultation med sig i cirka 6 år! Fantastiskt.
Och att det blir av till sist. Då måste det ju verkligen vara något som drar. Även om det drar ganska långsamt.
Iaf mätt i "vanlig tid". För vem vet hur det drar för olika personer?

Så - varmt välkomna alla som känner att nu är det "rätt tid"!
Och skjut inte upp mer.

© MM, sept 2011

De goda antikvariaten - ett minne blott?

2011-09-04T10:14:00.000-07:00

Så - som ett led i denna process av förnyelse: Igår försökte vi bli av med ännu fler böcker. Men denna gång genom ett antikvariat.
Hade kontakt med det stället tidigare, då på S:t Paulsgatan i Stockholm. Då ett fint antikvariat, som många förr i tiden. Ägaren köpte in mycket böcker av mig då. Nu hade vi bestämt tid till och med, i ett välkomnande svar, på ett nytt ställe på söder nära Mosebacke.

Men när vi ringde för att få den exakta adressen (vi hade inte fått rätt adress) ville antikvariatsägaren plötsligt inte veta av våra böcker. Och då stod vi redan i närheten med fyra noga ihopplockade kassar. Det var mycket märkligt.
Så det antikvariatet rekommenderar jag inte till någon.

Man kan förstå denna banala, men ändå signifikanta lilla händelse, i skenet av en större tidsförändring. Under de senaste kanske runt 10 åren har den här branschen förändrats drastiskt. Successivt har många fina antikvariat försvunnit ut i cyberrymden istället eller bara lagts ner.
Ta t ex det goda stället Bokmagasinet med tre damer (min goda kontakt där, tror det var Marianne?) som höll till bredvid Hornsgatan vid Bysistorget (men startade först vid Mariatorget) i Stockholm. De köpte in många av mina gamla böcker under årens lopp, även när de egentligen hade fullt. Också våra nya genom förlaget köptes in (som många bokhandlar gjorde på 90-talet, även Åhléns och många andra som vi traskade runt till). Och de hade en sån där härlig genuin känsla, både i sin vanliga bokhandel och sitt fylliga antikvariat.

Eller Jones nära Observatorielunden i Sthlm, ett riktigt gediget antikvariat. Eller många små säregna, unika ställen, t ex Tommys "ockulta bibliotek" nere på Skånegatan för många år sen. Tommy berättade skrönor om sina "ut-ur-kroppen-resor", visade sina vilda tavlor, och skrockade förnöjsamt med tindrande ögon. Som en annan tid.

De som finns kvar tycks i vissa fall (inte alla förstås) ha blivit alltmer exklusiva. Vissa till synes näranog "snobbiga" eller elitistiska i sin bokfilosofi (bland annat att döma av gårdagens erfarenhet). Man satsar tydligen alltmer på dyra objekt, höga priser, och vänder sig främst till samlare. Så tycks affärsstrategin vara, iaf i Sthlms-området.
Många har säkert överskott av vardags-böcker eller har helt enkelt valt bort dessa helt och hållet. Bokens unika värde, även i fint skick och med kvalitetsinnehåll, tycks alltmer blivit offer för massproduktionens slit och släng.
Detta har förmodligen som mycket annat sin grogrund i den på ytan härskande materialistiska trend vi befinner oss i. Den är kortlivad i ett större perspektiv, men kan vara ack så besvärande och okänslig inför "de eviga frågornas" behov.

Det kanske låter överdrivet. Eller lite gammeldags sentimentalt. Och det är klart att många antikvariat sköts av genuina bokälskare i sig. Men pröva att sälja böcker till dessa ställen så kommer du förstå vad jag menar.
Det är därför vi själva alltmer övergått till att använda oss av Bokbörsen på nätet. Det verkar, på gott och ont, vara enda vägen nu på andrahandsmarknaden för bokentusiaster. Vi som älskar böcker och vill fortsätta sprida dem för en hyfsad slant istället för att slänga dem om vi får ständiga nej från dessa bokantikvariska "kommersialister".
Ett undantag är Vattumannens bokhandel, som har en hyfsad andra-handsavdelning sedan några år för böcker inom personliga och andlig utveckling. Det tackar vi för.

Vi fortsätter också att skriva om böcker i vår speciella genre (se vidare SoulBooks-sidan på nätet).

Och vi behåller också förstås många böcker. Allt ska inte rensas ut!

© MM, sept 2011.

Att fortsätta "rummets rensning". Och vår kvalitetsinriktning på Herkules böcker

2011-09-04T09:10:00.001-07:00

Jag återkommer till processen av "utrensning". I det här fallet att tömma sitt hem på det som känns onödigt och bara tar upp plats. Kallas ibland också för "space-clearing". Att skapa mer klarhet i sin rymd.

Det kom en bok för många år sen som var ny inom detta område då. Jag tror den gick väldigt bra. Ämnet blev poppis. Idag har många människor en sorts känsla för att skapa ökad renhet och flöde i sitt hem. Inte bara 50-talsaktigt med skurmedel och bullbak. Utan för psykiskt välbefinnande, också miljömässigt filosoferande. Och alltfler också med ett ökat andligt intresse ägnar sig åt dessa ingredienser.
(Se även ny bokrec på SoulBooks som tar upp detta ämne)

Vi kunde ha tagit den boken på vårt förlag. Hade kontakt med författaren under flera turer. Hon blev lite sur när vi ändå avböjde, minns jag svagt. Vi hade inte ingått några avtal, utan allt var ännu bara på samtalsstadiet. Hon hade väldigt bråttom minns jag. Inte alls så avspänd som bokens innehåll förmodligen skulle återspegla.
Om vi ångrar det beslutet? Njae, inte direkt. Det hade förstås varit en fin inkomst för Herkules. Men samtidigt kände vi inte riktigt att vi kunde stå för allt.

Det har alltid varit så med vår verksamhet att vi känt stark dragning till olika böcker vi skulle ge ut. Eller som vi skapat själva. Alla våra egna böcker, t ex de om Marina Munk, har vi också gjort allting själva; förberedelser och underlag, skrivandet, publiceringen, försäljningen och distribution. Vi har inte kunnat gå efter "sensationer" eller "det här är smart"-tänket. Det har liksom fallit bort för länge sen.

Apropå "ny födelse"-tid så är det förstås viktigt att skapa eller erbjuda utrymme för det nya. Det är också en energifråga. Så att livskraften, etern, inte hindras i sitt flöde. I hemmet, men också inom oss i första hand, i vårt medvetande.
Detta är en av grundtankarna inom feng-shui, den gamla österländska kunskapen om inredning, byggnadskonst och placering i förhållande till naturens krafter. Där inberäknar man eterkraften, i alla fall i dess enklare former. Det gör så gott som alla äldre system inom mänsklig hälsa, utveckling och samverkan.

© MM, sept 2011.

Föda fram det nya: Perioden aug-sept 2011 - Jungfruns energier

2011-09-03T14:19:00.000-07:00

Vet inte om du märkt av att det är ett slags "födande" i luften. Också mer än så, i din kropp, i dina tankar, känslor, i hela din varelse. Något nytt är på väg att ta form...

Det är en väldig aktivitet som inte verkar mattas av. Skrev om detta i senaste nyhetsbrevet och återkopplar här igen.
Den här fasen startade i början av aug, som jag upplevde det. Som jag brukar säga behöver det inte bara vara främst yttre aktivitet det handlar om, utan kan vara på olika plan.
Vi är nu inne i Jungfruns period, som står mycket för födandet av det nya, det högre, genom materien.
Här kan det handla mycket om ökad fysisk koncentration. Jungfrun vill gärna fästa mycket fokus på det fysiskt materiella, vilket återspeglas hos många som har detta inflytande starkt.

Jungfrun vill vårda, ge av allt det goda. Men kan också bli uppäten av detta ”givande” som begär efter en tydlig form (som hon gärna vill hålla). Obalans kan uppstå då hon tror att hon måste ta det från sin egen person eller främst genom det fysiskt materiella.
För mig har ett genomgripande fokus varit med naturen, som jag tagit upp här på bloggen tidigare. I Jungfrun blir detta förankrat och tydligt. Naturens många goda inverkningar och vårt positiva beroende av allt som är naturens kraft och livsglädje.

Men som jag också skrev tidigare, naturen är även våra egna fysiska kroppar, men överlag hela den mänskliga formen (!).
Födandet av ett större medvetande - som vi alltid har med oss genom vår mer omfattande helhet, vår själsliga natur - tar plats genom vår egen form. Som människor, i den här världen. Men också på högre plan, samtidigt.

Det är alltså lätt att tro att det måste handla om att skapa i den fasta fysiska formen. Och det är naturligt och sant på många sätt. Det är genom formen vi försöker förverkliga vårt skapande. Samtidigt verkar det inte berätta hela sanningen. Utan det är processen av födande på många olika nivåer. Det kan alltså vara en känslomässig förnyelse, eller en mental. Eller en mer omvälvande upplevelse som inbegriper hela personen i ett större sammanhang.
Egentligen är det en själslig och andlig process som vill ta plats. Som med alla tecken och inflytanden under året, samverkar dessa energier för ett högre syfte. Och når en typ av kulmen i detta tecken, genom formens förnyelse.

I den mer esoteriska (själsligt andliga) tolkningen av detta teckens inflytande talar man om ”Kristus födelse i hjärtat”. Det är alltså själsmedvetandet uppvaknande inom människan, det högre ljusets födelse.
Därav bilden av Maria (eller Isis eller andra gudinnor) med Jesusbarnet i famnen. Det är det högre livet i formen (Modern) som föder fram själsaspekten, det högre ljuset i medvetandet (Sonen/dottern, barnet).
Det finns en enormt omfattande, viktig och rik innebörd för oss människor i detta, som jag själv återkommer till om igen. Och som återkommer i många delar av mitt/vårt arbete.

© MM, sept 2011.

En udda, humoristisk, spännande film om konst, underground, skaparglädje, livsresa, Banksy... och mycket mer,

2011-08-30T11:49:00.001-07:00

Precis sett filmen om “Banksy”; känd, provocerande street artist med mycket humor och politiska budskap.
T ex på muren som isolerar palestinerna på västbanken och Gaza.

Men filmen handlar kanske ännu mer om den franske filmaren som med sin udda, maniska, charmfulla passion att filma allt och alla gjorde denna livsresa. Och förstås filmar den...

Hur han kommer in i Los Angeles undre konstvärld. Han får följa med de olika kända pop- och street artisterna. Till sist är det bara Banksy kvar som han inte kunnat filma. Den störste doldisen av dem alla, känd runt om i världen.
Plötsligt blir fransmannen uppringd. Och får börja jobba med Banksy. Och filmar honom också, förstås.

Allt detta leder till att han till slut måste han göra något av alla sina infall och sin energi. Alla sina filmrullar som han bara lämnat. Banksy uppmuntrar honom. Filmaren blir själv aktör. Istället för att bara ”kopiera”. Och kanske också på sitt sätt (från sin barndom) ”kontrollera” genom mediet. Genom att alltid dokumentera allt. Kan han läka det och finna det han verkligen söker?

En underbar film! Den har enorm humor, glädje, kärlek. Den visar på underground, drömmar, skaparglädje, knasigheter. Och det med en hel portion medkänsla, samarbete och teamkänsla (inte minst på slutet). Och dessutom om en märklig framgångshistoria...

Som också speglar det knasiga i konstvärlden. Fransmannen blev berömd och miljonär på sin gigantiska utställning som han satte ihop med sin maniska energi. Och med all hjälp från alla som han hade hjälpt tidigare (plus kanske några hundra till, som fick lön). Det gillade jag verkligen. Tänk alla du hjälpt plötsligt hjälper dig! Efter en enormt kaotisk resa sålde han sina ”verk” för över en miljon dollar på en vecka. Utställningen skulle pågått i fem dar, blev två månader.

Han kopierade dem han beundrade, hans ”mentorer”, när han filmade dem, men utan att veta om det. Vad var meningen ? Att den galne fransmannen som filmade allt och alla blev dokumentärfilmare utan att göra någon dokumentär (fastän det blev en sån film till sist). Som gjorde allt som en hjälp för dessa fria udda konstnärer? Som sedan själv blev en street artist och gjorde en gigantisk utställning dit fyratusen människor kom på öppningsdagen?
Vem vet. Kanske hans fru och barn. Men de orkade. Och sen började hans fru tydligen att filma… (vilken humor!)

Den går ut imorgon (31/8 11) på Play så hoppas du hinner se den innan.
Eller om den kommer i repris.

http://svtplay.se/v/2508567/banksy_-_exit_through_the_gift_shop

Bilder detta inlägg: Banksy

© MM, aug 2011.

Njuter av ljuset...

2011-08-28T08:49:00.001-07:00

Ljuset som strålar genom fönstret.
Dörren är öppen till trädgården.
Jag hör vinden. Ljuset leker i bladen.

Fönstret är inget hinder.
Ljuset är varmt, men bländar inte.
Mitt ansikte blir varmt. Tankarna dansar i skyn.

© MM, aug 2011

Om att ge - t ex som själslig coach-terapeut-vägledare

2011-08-28T08:38:00.001-07:00

"Känslan av att vilja ge kan ibland bli så stor så det gör ont."

Känner du igen uttrycket? Kan låta överdrivet, men det är faktiskt sant ibland, tycker jag.
Det är inte en smärta egentligen. Så jag vet inte varför talesättet är formulerat så.
Men med det menar jag och människor överlag, att man trängtar väldigt mycket efter att bistå, få hjälpa till. Man vill ge, kanske inte bara till en person, en fråga, ett folk som har det svårt. Man vill ge till helheten, till livet, till det växande.
Det är en väldig vilja och kraft i detta. Men så hittar man inte alltid rätta kanalerna för rörelsen. Det kanske är det som menas, att då kanske det kan göra lite "ont"?

Ibland kan det förstås vara så att man uttrycker detta därför man vill egentligen hjälpa sig själv. Det är en tolkning som många översätter framförallt på traditionella psykologer och psykiatriker, har jag hört. Ofta lite nedlåtande, som att dessa inte verkligen "hjälper". Hur man nu vet det. Mer som ett slags skydd för personen som säger så, tror jag.
Men också en kollektiv intoning. Kanske för att många inom traditionell hjälpverksamhet och inom vården kan bli bakbundna av äldre teorier. Och inte riktigt kan blomma ut mer som människor - eller själar egentligen. Vilket också kan påverka det som förmås ges till andra förstås.

I vår tid ökar antalet människor som verkligen vill och också ofta kan hjälpa till. Alla bistår vi både vår egen utveckling och det allmänna livsrummet genom att bidra till andra.
Hur vi nu gör det är förstås upp till var och en. Någon hjälper till genom att mecka med bilar med stor noggrannhet och känsla. En annan hjälper kanske människor genom ett glatt humör och ett upplyftande genuint stödjande ord. Någon annan bistår genom att vara en god vän på en arbetsplats som flera kan tala med om sina problem i det tysta.

Många vill också arbeta med människor mer direkt. T ex coachverksamheten tycks svämma över sina breddar. Men hur många kan verkligen hjälpa? Ja det vet inte jag. Men jag får en känsla av att en del kanske hoppar in på en sådan bana utan att riktigt gå igenom sin egen utveckling lite mer grundat och undersökande.
Man måste förstås pröva sig fram, både som utövare och som sökande klient. Många coachingmetoder verkar ändå ha en lite väl ytlig approach. Man stannar vid karriärsfrågor och hur man ska lyckas materiellt i första hand.
Behöver inte vara fel. Men ofta kommer man nog ändå snart fram till lite mer mänskliga behov och kanske ett större djup.
Mångfald innehåller många olika nivåer.

I mitt arbete med människor har jag många gånger förundrats över "givandets kraft". Hur jag själv, mina ord och tankar, min form och riktning och kunskaper, kan användas, ofta väldigt intuitivt. Som att det är inte bara mitt vardagliga jag som verkar.
Jag har också genom åren ägnat en hel del både praktisk och teoretisk undersökande verksamhet kring frågan - men också viljan - hur jag kan ge på bästa sätt till de som söker min hjälp.

Det finns många intressanta och uppöppnande aspekter av det. En av de kanske mest spännande med det tycker jag är att kunna jobba med fler livsnivåer.
Att kunna "se" och "läsa" människors uttryck och behov i en större livsbild. Där också bakomliggande effekter och drivkrafter mer omfattande kan uppfattas och belysas, tillsammans med den person det gäller.

Det är ju inte alltid en klient eller kursdeltagare önskar detta. och ibland kan folk vilja detta "större" men drabbas av olika slags motstånd, som sätter käppar i hjulet, ibland på omedvetna sätt. Detta ingår i processen. Och kan oftast lösas upp, ibland snabbt, ibland under längre tid.
Men de flesta är ändå både motiverade och engagerade i sin större utveckling. Många kommer ju just därför. Eller söker för alla möjliga frågor i sina liv. Ofta kring relationer, men överlag kring sitt växande. Och kan därför både uppskatta och välkomna fler nivåer av liv som tas med i ett möte, en behandling, en kurs.

Var vi än är, vad vi än håller på med, så ger vi något av oss själva. Ju mer vi kan öka vår medvetenhet om hur vi ger, vad som är vårt inre syfte, desto större effekter ger det också. I det tysta. I det växande. I kretsloppet. Hur vi kan koppla samman högre livsnivåer i vårt medvetande med det vi vill ge ut till andra.

© MM, aug 2011

Att möta livets rörelser - och skapa den inre balansen

2011-08-25T04:11:00.000-07:00

Två rörelser, två universella krafter som bygger upp livet. Inte bara för oss människor, utan alla former och uttryck.
Den ena rörelsen som drar sig samman, den andra som expanderar.

Den ena som vill behålla, hålla kvar, odla, smälta, göra om till näring.
Den andra som vill gå vidare, ta in nytt, öka, rikta utåt, framåt.

Vi andas in, drar samman, drar till oss. Vi samlar näring. Vi smälter den. Vi tillför.
Och så andas vi ut, släpper fram, banar väg. Och gör oss också av med förbränt syre (koldioxid).
Detta är ytterst välbekant för oss alla och inget nytt, eller hur.
Men att stanna kvar i rörelsen, hitta balansen, är inte lika lätt.

Vi möter dessa krafter varje dag, varje stund. De är egentligen båda uttryck för samma lag, attraktionslagen. Eller "lagen om medvetandet". Hur medvetandet växer egentligen genom förening.
Attraktionslagen har blivit synonymt för många att det vi tänker på drar vi till oss. Ofta i mer materiella termer. Att skapa lyckan genom att fokusera på det positiva.
Det är bra i sig. Och en sorts sanning. Men det finns ju så oändligt mycket mer inom denna lag. Egentligen tycks den vara en av grunderna i hela universums ordning, dess andning. Och därmed också vår planets andning, jordens och naturens andning. Och människans andning, livsrörelse.

Faktum verkar vara att inom attraktionslagen ryms också det som kallas för "repulsionslagen". De är delar av samma lag, samma uttryck, men i två helt olika rörelser. Repulsion betyder ´stöta bort´. Effekten blir delning, men egentligen inom samma enhet.
I vårt fall, inom den mänskliga utvecklingsformen, så kan vi undersöka och använda detta väldigt praktiskt. Vi kan inse att vi behöver stöta bort, och gör också det rent automatiskt, det som inte rimmar med vår livsföring och vår utveckling.

Men - det är där många av oss kan vara förvirrade och blinda. Därför vi inte ser vad som är vårt sanna jags högre och mest livsbefruktande rytm och andning. Var vi är i vår utveckling. Vad vi behöver.
Vi kanske inte kan lyssna till vår själs signaler. Vi kanske misstar våra personliga lägre mönster för vårt jag och följer dem blint. Vi stöter bort "fel saker", (dvs egentligen tillstånd). Och attraherar också "fel saker" (tillstånd). Helt enkelt därför vi har missat en avgörande "crucial point"; samordningen med vår högre medvetenhet.

Det är också där vi ofta, på olika sätt, tvingas att omvärdera oss själva och vår livsföring. För vi är ju ändå en själ, även om vi glömt bort det.
Vi skakas om av de motstånd vi möter. Vi "går in i väggen" helt enkelt därför vi har stannat upp för lite, andats ut för mycket. Eller tvärtom stannat upp för mycket, andats in för länge.
Själen gör sig påmind på ett eller annat sätt. Också genom inre, andliga upplevelser som tar tag i oss, öppnar en helt ny dörr.
Vi vaknar upp i vår bana. Vi får lära på ett nytt sätt. Vi kan inte bara köra på som vi gjorde.

Det är där vi kommer in på det vi kallar för "inre balans", tror jag. Att det är den vi söker egentligen.
Och hur den skapas genom att vara i kontakt, som jag brukar säga. Vara i kontakt med sig själv, med sin kärna, med livsenergins samlade (och också samlande) punkt.

Allt detta (och mycket av det jag skrivit förr) kan låta enkelt. Precis som många andra skriver eller talar om. Men att verkligen komma in i den kontakten, då menar jag egentligen något mer omfattande.
Inte bara att få en känslomässig "kick" eller känna en viss vila i stunden. Utan mer som att inse att jag är på en resa. In i ett högre tillstånd. Inte bort från sig själv, utan till sig själv. Till sin egen livskärna, till själen.

© MM, aug 11.

Naturen - mycket större än vi tror

2011-08-23T08:32:00.000-07:00

Ofta när vi säger "naturen" så tänker vi på skog, ängar, hav, växtlighet. Men vad menar vi egentligen med "naturen"?

Jag menar att vårt naturbegrepp har blivit starkt förminskat. Det är självklart att vi mår bra av naturen, dvs vistas i skog och mark och hav.
Men dels kan vi undersöka frågan vad det är som gör att vi mår bra av naturen. Den är intressant och också värdefull.
Såg en snutt av ett tv-program om någon kvinnlig arkitekt, minns inte hennes nationalitet, som menade på att naturen var "onödig" och ställde frågan om naturen egentligen hade något värde? Hon tyckte att hon kunde återskapa naturens "rum" på ett till och med bättre sätt genom sina byggnader. Hon var ansedd som ett geni och en banbrytare. Säkert. Kanske genialiskt kortsiktig? Visst gjorde hon säkert ett bra arbete med sina annorlunda och estetiskt nydanande byggnader etc. Men varför isolera och splittra medvetenheten på de sätten?

Detta ett av många exempel på människans stora misstag. I sin självcentrerade tolkning av sig själv, att inte uppfatta och uppleva syftet med livet.
Naturligtivs är naturen av omätbart värde i sig. Och vi bör inte mäta naturen i vår egen upplevelse enbart. Utan vi måste också se vad naturen gör, miljömässigt, genom ekobalansen, med myriader av kedjor av liv som hör samman.

Men det stannar inte där. Vi är nämligen beroende av naturen på flera sätt. Inte bara för att odla växter och näringar. Inte bara för våra energikällor. Utan för att jorden, vår planet egentligen (inte bara marken i sig) bär fram hela vår livsstruktur. Genom sina olika världar.
Men också för att naturen är länken - genom livskraften, det jag kallar "etern" - till dessa högre världar.

Vi fyller på vår livskraft och våra fysiska kroppars livsenergi genom att vara i naturen. Därför naturen är fylld av och förmedlar denna livskraft. Varje blad, varje träd, varje skog, inte minst parkerna i städer, förmedlar vitalitet. Men också ofta rofylldhet, närvaro, lugn. Därför är parker livsviktiga för städerna. Därför är skogarna och haven och växtligheten av ofattbart värde. Inte bara för vår näring. utan därför livsenergin verkar genom dessa liv.

Genom att samstämma oss med naturens krafter, samverka med dem, även genom våra känslor och tankar, kan vi nå större harmoni, glädje, livsförståelse, gemenskap.
För många är det självklart, de tänker inte på det. Så har det ofta varit för mig. Jag behöver inte tala om det, berätta om det, för det finns där egentligen hela tiden. Naturens närhet har alltid funnits där, därför jag upplever mig som en självklar del av ett större liv. Inte bara med träd, blommor, fåglar, hav - som är så underbara i sig. Utan också genom livsenergin. och genom högre energier.

Naturen är hela vår fysiska realitet. Men egentligen också hela vår natur, dvs inkluderande våra förmågor och uttrycksformer av känsla och tanke. Och också det som är vår grund, även rent materiellt, vår högre ljusform (eller ljuskropp). Det är vår själ, vår hemvist. Vårt ursprung till allt i våra liv.

© MM aug 2011.

Starka energier, starkt flöde. Augustis väldiga aktivitet.

2011-08-18T07:54:00.000-07:00

Idag en stark, flödande dag.
Energin har varit mycket intensiv periodvis idag.
Nyss kraftigt regn, sedan solsken.
Två myror föll ned från trädet ovanför mig vid lunchen.

Vi är inne i en mycket stark omvandlande period. Det gäller oss som individer. Men det gäller också kanske framförallt större sammanhang. (Bild © Sara Matthis)
Världen "kokar". Eller snarare, det är de mänskliga systemen som kokar. För energin ökar några steg till nu.

Som jag ofta skrivit om på olika håll, så sker detta sedan lång tid tillbaks. Många kan uppleva att det är något som bara plötsligt startat nyligen. Och så är det förstås för dem, där de är. Ju längre vi själva varit i omvandling, förnyelse och inkoppling med högre livsnivåer, så inser vi att det här är en lång process. Men, som också innehåller nya steg. För varje år. Och under årets gång, olika faser.

Vilka energier gäller nu? Ett enda ord, tycker jag, sammanfattar mycket: Nytänkande.
Först tänkte jag: Förnyelse. Och så är det också förstås. Nytänkande är samtidigt ganska bra för det inbegriper också en mer aktiv del från vårt tänkande jag. Att vi inser att vi tänker, vilket i sig kan vara ett slags uppvaknande. Och därefter hur vi tänker. Hur vi kan rikta oss, uppmärksamma, se.

Så - att tänka nytt. Och skapa nytt. Att uppleva den här rörelsen i vår tid som i många fall forcerar fram utveckling.
Inte som något negativt. Inte som ett yttre tvång. Utan som ett inre tvång. Vi upplever att vi "måste" följa med i något större.
Det är där "naturens kraft" blir påtaglig. Att våra fysiska kroppar följer med i en större rörelse där vi själva måste ha tillit. Att naturens former, där våra fasta fysiska kroppar är mest påtagliga, också följer med.
Som ett jättelikt samarbete mellan olika högre energier, syften. En väldig kärlek som andas vår planet, andas oss.
Vi får lita på rörelsen, på helheten. Ibland bortanför vår person, vårt kända jag.

Det är lite som att föda barn. Man får överlämna sig. Det finns massor av teknisk hjälp. Men till till sist handlar det om att lita på urkraften.
Nu har jag inte fött barn själv. Men jag har varit med när våra gemensamma barn föddes. Och jag har också fått "föda fram" mycket nytt genom åren genom starka både inre och yttre processer. Nu under sommaren t ex fick jag också erfara den djupa smärtan som kan uppstå i en längre fysisk omvandling. Att "föda" fram förnyelse och avskalning genom den frigörelsen genom kroppens natur. Bakom den rörelsen står förstås fler nivåer. så är det för oss alla, om vi bara kan se mer av det bakomliggande.

Idag har det varit en njutbar, men stark, ihållande energi. Den utmärks fortfarande av Lejoninflytandet tycker jag. Värme (som magnetism), hjärtaktivitet stundtals, en glädjefull nöjdhet. Också hela augustis väldiga aktivitet.
Jag fick tidigt i denna period signaler om att detta var på väg. Och det har stämt väldigt bra. Jag trodde det dock inte skulle "braka på" så mycket med tanke på all vila innan. Men nu har tydligen vilan gjort sitt. Och jag är också i bevisad god form.
Så det är mycket positivt och glädjande.

© MM, aug 2011

Naturen lever med oss

2011-08-17T15:53:00.000-07:00

Den här sommaren har verkligen varit speciell för mig. Mycket att vara i det lilla, i de små rörelserna.
På så sätt har naturen kommit väldigt nära. Utan större försök, eller möjlighet heller, från min sida att t ex resa "till" naturen.
Istället har det varit de små stegen i skogen. Stå nära ett träd (och få energi - träd har ju olika energier). Eller se på barken, dess skiftningar i många färger, trots att trädets stam är "brun".
Mycket att bara vila, sitta och titta på himlen. Bladen i vinden. Se rörelsen.
Egentligen utan så mycket känslor, mer bara närvarande.

Naturens glädje. Naturens små underverk med fåglar som bygger bo, insekter som hoppar, krälar, tar sig fram hur det än är. Dessa minimala spindlar som dimper ner ibland vid middagen utomhus, och plötsligt skjuter iväg, rakt ut i tomma intet! De kan kasta sina trådar hur högt som helst verkar det som.
Svartmyrorna som till sist flyttade ut ur vårt kök och var nöjda med pelargonian vars frön de kunde smaska på som vi ställde ut till dem på det lilla blå bordet.
Blommorna i lilla trädgården som nästlade sig fram genom det bitvis nästan djungelliknande crescendot av grönt liv på husets framsida.

Naturen, den feminina livskraften som ger formen åt livet. Som vi vördar, även om vi inte vet det. För vi vördar ju alla vårt ursprung. Modern vi föds genom, moderns skratt när vi leker, modern som vårdar sina barn med kärlek och ömhet.
Det är så självklart egentligen att vi inte kan ta från jordens materiella resurser i det evinnerliga utan att inse gränserna.
Men vi behöver heller inte ge tillbaks av något, inte materiellt. Utan bara i kärlek. Det räcker med det. Och att vi hittar en ny (som har sin äldre grund) balans igen. Den finns inom oss. Det är den vägen vi behöver få kontakt med.

Vi talar mycket om det "tänket". Om att det måste ske i världen, i samhället. Och det händer mycket, rent konkret.
Men att uppleva det är nog en lika viktig grund, tror jag, om inte än viktigare. Inom sig själv.
Den kontakten är livsnödvändig. Den för oss samman med våra djupare livsbehov. Med samspelet. Att det är på riktigt, inte en illusion.
Därmed kan vi återfå upplevelsen som leder till insikt att vi är delaktiga. Naturen är en del av oss (även de som bor i staden).

Det här är något som kommit som en "röd tråd" senaste tiden igen. Det är ingen ny tanke, men på en ny nivå av spiralen, stilla insikt. Hur det hänger ihop med vår historia, men också med framtiden, ett nytt slags sätt att leva mer med naturen.

Hur vi genom större natur, vår själsliga ljusgrund, också kan se hur vår person med vår historia, kan smälta samman i en ny form. Inte på en gång. Inte över en natt, eller ett år, eller kanske inte under ett helt liv. Men ändå, steg för steg. Inte minst nu i den här tiden när allt händer så snabbt.

© MM, aug 2011

Att lämna lidandet. Genom att omvandla lidandet

2011-08-14T04:25:00.000-07:00

Med ett gemensamt ord för många av våra problem kan man använda begreppet "lidande".
Alla vill vi slippa lidande förstås. Men hur ska vi göra?

Den frågan försöker vi besvara både teoretiskt men kanske framförallt genom vårt handlande. Det är dock sällan vårt handlande verkligen kan heltäckande förmå lösa de bakomliggande orsakerna till lidandet.
Vårt moderna samhälle med dess i många fall mer tekniskt uppbyggda system av vad liv är, har velat reducera och i många fall näranog försökt "utplåna" lidandet. Detta är förstås inte så enkelt, speciellt inte med dessa metoder.
"Bekvämlighet" t ex genom maskiner hjälper oss på många sätt, vilket förstås är en stor tillgång. Men för mkt bekvämlighet behöver inte underlätta eller ta bort lidande. Därför söker sig många idag till en mer enklare vardag utan så mkt grejer (men behåller förstås gärna tvättmaskin, diskmaskin osv).

Den moderna sjukvården är högeffektiv och teknologisk. Men samtidigt ofta handfallen inför många mer djupliggande orsaker och helhetssammanhang. Det förändras allt fortare nu, så den bilden är heller inte statisk. Och det hindrar förstås inte att vården kan vara fylld av empati, glädje och kunskap, har iaf jag fått uppleva i mina möten med sjukhuspersonal några gånger.
Överlag verkar många där göra ett fantastiskt jobb trots tuffa beslut från politiker som tvingar fram nedskärningar. Och därmed också att ledningar måste dra ner på resurser, dvs egentligen personaltäthet. Att låta sjuksköterskor och läkare stressa så för att fylla ut är inte rimligt och direkt destruktivt för inte bara människorna, utan också samhället.

Frågan är om vi inte också egentligen har så att säga "nytta" av lidandet? Egentligen tycks ju lidande vara en del av vår värld, av vår mänskliga natur. Och att det handlar mer om hur vi ska omvandla lidande än att "ta bort det"?
Med det menar jag inte att vi "måste" eller ska lida för att kunna utvecklas, inte alls. Speciellt inte som den kristna dogmen tidigare etablerat som en trosförkunnelse, kanske speciellt den katolska kyrkans tolkningar.
Jag menar heller inte att vi ska "älta" våra svårigheter och frossa i elände. Det är i så fall nog snarare uttryck för lägre mönster som ropar på förändring.
Nej, jag menar konkret, i vardagen. Att kunna acceptera händelser, svårigheter, smärta av olika slag, och kunna läka dessa uttryck för obalans. Att öka vår inre livsupplevelse. Uppleva det genuina flödet som alltid finns inom oss och i alla livsformer. Och ta emot det som föder fram det nya, egentligen hela tiden.

Hur vi vill göra detta och hur vi tror vi kan läka är förstås upp till var och en. En del tror sig minska lidande och uppnå mer trygghet eller glädje genom alkohol eller andra yttre stimulantia. Eller genom att arbeta för mycket för en extra slant och nya grejer, eller för status och socialt rykte.
Vi följer ofta yttre sociala mönster som vi tror är en räddning för oss. Och samtidigt en väg till ökad lycka.
Denna form av lycka är ju egentligen jakten på meningsfullhet. Men grunden för upphävandet av lidande - vad det nu än är för slags lidande - tycks vara att vi kan öka vår kontakt med oss själva, vilka vi är i vårt inre. Utan att behöva spela spel och förminskas av falska bilder och destruktiva mönster från det förflutna. Utan att behöva jaga lycka, trygghet eller utfyllnad.

Egentligen tror jag vi söker ökad kontakt med vår större natur, med själen, vårt ljusväsen, vår inneboende gudomliga kärlek (vad vi nu vill kalla det för). Så att denna helhet kan nå ett ökat uttryck inom oss.

Detta kan låta ytterst främmande och missförstått för en större grupp människor i det kollektiva. För andra en självklarhet, men än så länge abstrakt, mer som en dröm eller vag längtan. Eller som utryck i en religion eller någon annan tro. För en tredje grupp är det mer som en pågående träning, en verklighet som långsamt realiseras.

Ju mer vi kan inse och själva uppleva vår större natur - som ju också är insikt i en större verklighet överlag (inte bara i vår kropp eller i vårt psyke) - så märker vi att vi lämnar "tron" och blir mer förankrade i ett större förlopp av utveckling. Detta förlopp finns där hela tiden, men successivt har vi trätt in i en ny nivå av dess förverkligande.
Detta sker förstås för oss alla, hela tiden. Men på olika nivåer och under olika former.
Det är ändå samma utveckling vi deltar i, som vi upptäcker och blir införlivade i alltmer.

Steg för steg ett ökat uppvaknande. Men också ett aktivt val, att vi väljer denna väg.

© MM aug 2011

Mindfulness i utsorterandet av det gamla

2011-08-10T02:08:00.001-07:00

Idag ska jag iväg och lämna gamla grejer till en antikvitetsmarknad. Ja, det är som en blandning av antikt och loppis. En bra tjej håller i det, Annika, en bit ut på Värmdö. Prylboden heter de, kan rekommenderas för alla som tycker det är kul att botanisera bland grejer av alla de slag.

Vår utrensning i hemmet fortsätter från förra sommaren. Den här sommaren har det faktiskt blivit en hel del trots att jag varit tvungen ta det väldigt lugnt. Så jag har lyft små saker i taget och burit med små steg.
Allt detta är väldigt "mindfulness", får jag lov att säga.

Många talar ju om mindfulness. Eller "inre närvaro". Kanske läser om det, går på kurser osv. Och sedan lever de som "vanligt" (för dem vanligt) och stressar för fullt, har massor av krav, tempo, möten, snabba luncher osv.
Inget fel med det. Visst har jag känt sug efter det ibland i min stillhet (och andra perioder av stillhet, av andra skäl).
Det kan påminna till viss del om tillstånd som en del klienter ibland kan berätta om när de är i en omvandling. Som att de blir lite avskilda från den "vanliga världen". De får stå och titta på.
En del tycker det där är ganska obehagligt. Just för att de tvingas till att omvärdera sig själva, sina liv, sina aktivitet. Vad är det som är så bråttom? Var är den sanna livskontakten, inom de själva?

Denna typ av Isolering kan förstås också ha skäl i psykiska mönster, äldre lagrade hinder, som vi bär med oss. Som drar bort oss från att vara mer deltagande och känna gemenskap. Det är en sak, men det är inte det jag menar nu. Utan mer när energiomvandlingar eller starka känsloutrensningar gör att vi helt enkelt inte kan eller orkar "spela med".
Vi får liksom vara i en bubbla ett tag och där kan de högre energierna jobba med oss, utan att bli störda av äldre mönsters slitningar och typ av lägre magnetism.

I mitt fall denna sommar var det en annan sorts resa. Kände mig inte bortkopplad på något sätt, utan mer som en genomkörare av rening och som en djup förberedelse för något nytt. Allt på ett väldigt konkret, aktivt sätt, även i stillheten. Inte minst tankemässigt, att vara med i varje detalj. Men också den fysiska kroppens förnyelse och förstås en del känslomönster.
Men kanske framförallt vissa själsliga grunder och energier som kunnat ta plats ännu mer genomgripande.

Tacksamhet.

En ny fas - och det kliar åter i fingrarna

2011-08-09T08:16:00.000-07:00

Första inlägget idag, tisdag 9 aug, i detta "nådens år" 2011. Härligt med ny blogg, ny form och design! Och med lite mer färg också, lite vackra shabby chic-rosor.
Det har verkligen börjat klia i mina skrivarfingrar igen senaste dagarna efter ett längre uppehåll av omvandling.
Också att vi är mitt uppe i en ny fas, både personligt, men framförallt i världen.

"Vad är det som händer", frågar sig nog många?!
Ja, "är världen upp och ner eller?". Verkligen.
Iaf tycks de gamla mönstren vara det. Omruskningen fortsätter. Börsen dansar av rädsla. Men kanske också av en dold längtan och tyst inneboende glädje att äntligen bryta sig ur gamla skal.
Kollektivt, gruppmässigt, individuellt, det sprakar. Och det kanske inte är så farligt som det verkar?

Som sagt, kliet i skrivarfingrarna ville inte ge med sig. Så jag lyssnade på de signalerna. och den lusten som kommit tillbaks, tack för det!
Nu känns mkt som "full fart" efter detta längre uppehåll sedan början av sommaren. Som gett mig så mycket. Både ny hälsa och ny tacksamhet. Och glädje för allt det lilla. T ex att kunna gå en vanlig promenad och luta sig mot ett träd. Och vara med familj och vänner i kärlek och vardag i ett till steg (wow!). Där allt förlängs, rent konkret, i sinnesupplevelserna och närheten. Visst, det har varit tufft också. och jag har gått igenom rädslor och oro och smärta. Men det har också gett väldigt mkt.

Vill bara inleda detta nya kapitel här, bloggmässigt. Och livsmässigt. För nu händer mkt nytt i våra liv.
Och hälsa alla varmt välkomna med mycket glädje och inspiration!